Kategoriarkiv: IT och teknik

Handen

Handen
Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.
För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.
Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.
När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!
För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samm

Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.

För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.

Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.

När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!

För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samma dag.

Larvigt tips till iPhone

Har varit på en engelskspråkig konferens i dagarna två. Istället för att bära omkring på ett block och penna har jag endast förlitat mig på min iPhone. I en och samma manick har jag haft koll på omvärlden, sett schemat på konferensen på den specialbyggda applikationen och fört massor av anteckningar.

Efter ett tag insåg jag att jag av ren automatiskt antecknar på engelska. Men det jag missade var att iPhone har en ljuvlig funktion där man kan lägga till språk som den ska alternera mellan när man skriver text. När man gör det får man fram en liten extra knapp i tangentbordet där man snabbt byter fram och tillbaks – och vips får jag automatisk ordkomplettering på engelska istället, plus att alla tangenterna blir lite lite större eftersom man inte behöver ha med å, ä och ö! Kanon. Enkelt men väldigt användbart. Visst, förmodligen visste alla andra iPhone-användare detta före mig men man kan inte vara först jämt.

Øredev i Malmö

Nu blir det två dagar i rad i Malmö för att gå på en stor utvecklarkonferens – Øredev. Det är en stor konferens med stor bredd. Den täcker många olika tekniker och har ett antal intressanta spår att följa. I dag blev det fokus på ledarskapsaspekter på it-projekt men även lite iPhone-utveckling och en mycket bra dragning om nya typer av databaser.

Efter en skön Scrum-dragning av Robert Sabourin var det mat och lite jazz-musik. Och vilken jazz sen – ett riktigt bra band med bl.a. Rasmus Kilberg på trummor. Grymt. Och till sist, en liten demo av Microsofts Surface. Det verkar som att tekniken i filmen Minority Report kommer närmare och närmare. Framförallt så börjar den bli ekonomiskt försvarbar.

Företagsevent på Nalen

I går började dagen på Hotell Södra Berget i Sundsvall där vi firat Beas mamma som fyllde 60. Snabb avfärd ner till stan för att synka ihop med De Sotos som också skulle tillbaks till Stockholm.

Strax innan 13.00 anlände vi till Nalen där kvällens evenemang skulle gå av stapeln. Det blev en intensiv eftermiddag då allt skulle repas ihop på kort tid. För ovanlighetens skull var jag ensam keyboardist, så det blev en lite större keyboard-rigg än vanligt. Dessutom körde vi lite grejer från min dator, bland annat ett grymt intro på Final Countdown.

Min utsikt
Min utsikt

Giget gick bra – alla låtar satt som en smäck, och nästan alla prisutdelningar flöt på. En av vinnarna var inte på plats, så då blev det lite märkligt när vi drämmer på med en jingel, alla applåderar och tjoar men ingen kommer upp. Well, så kan det bli.

Nu är det en liten soft dag med tvätt och ett försök att installera Voddler. Självklart gick det åt pipan eftersom de inte stödjer Mac (det visste jag), men framförallt för att VMWare inte har stöd för Open GL-drivrutiner för bildskärmskortet (det visste jag inte). Så, det blev inget med det.

Ser du om ett sms är skrivet på en iPhone?

Har du tänkt på att man numera får sms som saknar hälsningsfras i början? Jag får i alla fall oftare och oftare sms där det inte skrivs ”Hej!” eller ”Tjena” innan själva ärendet avhandlas. Häromdagen förstod jag varför.

Sms:en kommer från användare med iPhone, där begreppet konversationer används. Så här funkar det: när man skriver ett sms till en person (som man skrivit till tidigare) ser man de senaste sms:en ovanför som små pratbubblor:

SMS-menyn i iPhone (Foto: Apple.com)
SMS-menyn i iPhone (Foto: Apple.com)

Så när man skriver ett nytt sms verkar det som att man upplever det som att konversationen redan är påbörjad, därför hoppar man över den där inledande ”Hej”-frasen. I alla fall märker jag på mig själv att jag betett mig så, och jag tror inte jag är ensam. Ska försöka sluta med det.

Datorn tillbaks!

Åtta dagar efter att jag lämnade in min MacBook Pro för problem med skärmen har jag äntligen fått tillbaks den. Det visade sig vara det kända NVidia-felet som tvingat Apple att byta hela logik-kortet på en massa maskiner, trots att det vanliga garantin gått ut. Bra jobbat Apple. Däremot skulle man gärna önska sig kortare service-tider. En hel vecka innan man ens får reda på vad felet är känns lite väl länge. Nåväl, huvudsaken är att datorn är igång och att jag inte förlorat en enda byte data.

En vecka utan dator

Nu har jag varit utan dator i en vecka, och det har väl gått förhållandevis bra. Mest tack vare min iPhone som gör att jag kan hålla mig online ordentligt.

Förra veckans gig gick bra tack vare goda medmusikanter som kunde förse mig med det material jag själv inte kunde få till. Nu vankas en betydligt mer intensiv vecka så jag hoppas verkligen att jag får tillbaks en fungerande maskin måndag eller tisdag. Den som lever får se.

Idag glömde jag nycklarna till studion, plus att min låne-pc inte hade nån cd-läsare så jag kunde inte installera Sibelius heller. Svacka, det känns som fredagar borde jag hålla mig i soffan…