SEBROB.COM

Category: Musiklyssnande

  • Premiär av Carola-turnén “Elvis, Barbra & jag”

    Efter några veckors förberedelser med de vanliga göromålen såsom notskrivning, arr och instudering var det i torsdags dags för premiären av Carola-turnén som fått namnet “Elvis, Barbra & jag”.

    Bakgrunden till den här turnén är först och främst Carolas föräldrar som hade dessa två storheter som idoler, sen gjorde hon en konsert på Dalhalla i somras och nu i mars släpptes skivan Elvis, Barbra & jag.

    Turnépremiären hamnade i Gävle och det blev en väldigt lyckad tillställning. Vi gjorde ett grymt bra gig med bra energi och tempo. Inte minst hade vi en otroligt entusiastisk publik, så bättre turnéstart kan man inte tänka sig. Efter det fortsatte vi med Uppsala, Göteborg och Västerås. På onsdag fortsätter turnén i Växjö.

    Bilden ovan är från soundcheck av det uppskattade akustiska Elvis-medleyt.

    Bandet består av:
    Magnus Ahlgren, bas
    Joacim Backman, gitarr
    Måns Block, trummor
    Johan “Jones” Wetterberg, kör
    Jesper Lagerkrantz, kör
    Tina Talajic, kör
    Sebastian Robertsson, keyboards och orgel

    Recensioner i Aftonbladet, Gefle Dagblad och VLT.

  • Sista albumet av Mr Mister

    För 22 år sedan (häpnadsväckande) åkte jag med några kompisar till Örebro. Vi skulle lyssna på ett av mina dåvarande favoritband, Mr Mister, som skulle spela för första gången i Sverige. Dessutom skulle de precis släppa sin nya skiva innan spelningen, så förväntningarna var höga.

    Men dom kom aldrig. Ryktet gick att de splittrats, att skivan aldrig blev klar och så vidare. Det här var ju på den tiden där Internet inte fanns – möjligheten att själv söka svar på den här typen av frågor var begränsad. Och Mr Mister var ju inte direkt ett sånt band som figurerade flitigt i svensk musikpress. Ända sedan dess har frågan hängt i luften. Ända tills häromdagen, då Carl-Henrik Jaktlund publicerar en bloggposten och med den här videon. Då får vi svaret – skivan låg klar för utgivning, bolaget backade. Men nu är den ute!

  • Tonsatt finsk flygvärdinna

    Den här länken skickade min bror till mig för ett tag sedan. Fantastiskt roligt. Gillar du den ska du så klart kolla in den här klassikern också. Tipsa gärna om fler.

  • Rep med By Grace och Isaac Carree

  • Skulle Skalman Facebooka?

    Det var ett tag sen jag bloggade nu – tiden räcker inte alltid till. Ok, det får bli en allmän och oredigerad uppdatering.

    Det är bara att konstatera – jag har få lugna perioder. Jo, kanske nån vecka runt jul och några veckor på sommaren. Annars är det ganska fullt upp i agendan. Det beror till största delen på att jag dubbeljobbar med systemutveckling på SVT och som frilansmusiker. Dessa båda jobb ligger ganska långt ifrån varandra i sin karaktär, men korsbefruktar ändå varandra på nåt sätt. Jag skulle aldrig orka jobba summan av timmarna på bara ett av jobben.  Men just nu går det. Kanske inte hur länge som helst, men ett tag till.

    Så vad har hänt? Jo det har självklart jobbats en hel del på SVT. Utöver det har jag suttit några dagar i studion, jobbat på Elina-skivan och gjort klart några proddar till Beatrice. Jag har trio-giggat med Gladys, skrivit en massa noter till kommande jobb, klippt medleyn, lägenhetsstökat, sett Avatar i 3D och förberett för inspelningen med By Grace som närmar sig med stormsteg.

    När det här skrivs är jag inne i en liten kommentar-session på Facebook huruvida jag är lik Skalman eller inte. Nog är nog olikheterna klart överhängande – han hade inte tillåtit sig själv att göra mer än en sak per dag. Och en sak är säker, han hade inte funnits på Facebook överhuvudtaget.

  • Vinterkryss i Sälen

    Rigg!

    Sitter och skriver detta i vår lägenhet vid Högfjällshotellet i Sälen och tittar på en fantastisk konsert på SVT2 – Rock and Roll Hall of Fame 25 år. Bland annat spelar Jeff Beck med bland andra Vinnie Colaiuta och Tal Wilkenfeld på bas. Tal är bara 23 år gammal, men spelar bas som hon inte gjort annat i 50 år. Jä!

    I går gjorde vi första programmet i Vinterkrysset. Artisterna var Sebastian Karlsson, Marie Sernholt, Linda Sundblad och Darin. Vi var ganska nöjda med vår insats, men jag är inte helt säker på vilken impact programmet i sig har. Ska bli intressant att se tittarsiffrorna. Grymt skönt gäng i bandet i alla fall, trivselfaktorn är hög. I morgon är nästa program – på självaste nyårsafton. Då har vi betydligt mer att göra, så det blir en intressant dag imorgon. Nu måste jag kolla in Ozzy och Metallica.

  • Mer Samuel och Kirk

    Via Emanuel Karlsten hittade jag det här legendariska klippet i mycket bättre kvalitet än det jag postade i mitt tidigare inlägg. Kolla ett varv till – det är magiskt:

  • Kirk, Samuel och Ole

    I söndags var det dags igen – Kirk Franklin kom till Sverige. Sist han var här var för ett år sedan – då i Örebro. Bloggade här från den gången. Nu var det alltså dags igen – men den här gången med Samuel Ljungblahd och den norska sångaren Ole Børud som förband. Både Samuel och Ole finns på Spotify – båda är obligatorisk lyssning, även om Samuel bara har sin gamla platta där.

    Kvällen började riktigt bra på en gång med Ole Børud, uppbackad av ett stort band som verkligen ställde skåp redan från första låten. Delar av Sveriges musiker- och sångarelit stod bredvid mig, och alla hakor hängde längre och längre ner för varje låt. Karln sjunger obegripligt bra helt enkelt. Extra kul med Per Lindvall på trummor.

    Samuel fortsatte i samma anda – ett grymt bra band som också svängde som sig bör. Det enda jag inte förstår med den laguppställningen är varför han lajnar upp med dubbla trummisar – det känns inte alls som musiken behöver det.

    Sen kommer Kirk. Ja, det är ju inte mycket att säga – det bandet och de sångarna. Tusan gubbar – det är en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Igen! Och det blir lite gudstjänst – igen. Det som tyvärr tar ner betyget är bildproduktionen. Här märks det alltför väl att evenemanget inte riktigt har de resurser som som krävs för att det ska hålla samma hög nivå som det som framförs på scen. Hoppas på en förbättring till nästa år.

    Konsertens absoluta höjdpunkt, som skrivits om på alla möjliga sajter här och var, är när Kirk bjuder upp Samuel för att gästa. Vilken otrolig feeling som etableras i Globen. Helt galet! Grattis Samme – ta dig till USA nu! Kolla klippet nedan, och lyssna in Nikki Ross:

  • Penta

    Här ser vi hur den pentatoniska skalan verkar finnas inbyggd i oss. Lite kul faktiskt.

  • Tre nya plattor med Bruce Hornsby

    Häromdagen fick jag äntligen paketet från USA – tre Bruce Hornsby-skivor som jag inte hört. Två är släppta sedan länge, men en av dom (med The Noisemakers) släpptes precis bara för några veckor sedan. De andra skivorna är en duo-skiva med bluegrass-legenden Ricky Skaggs och en jazztrio-platta med Jack De Johnette och Christian McBride.

    Det häftigaste med de här tre skivorna är att de verkligen visa på Bruce’s bredd i sitt pianospel. Jazzplattan är helt instrumental, och faktiskt inte helt lättlyssnad om du frågar mig. Gillar man lite exprimentiell jazz så går den säkert hem, men jag tror inte jag kommer lyssna sönder den. Fantastisk spel dock – Jack De Johnette hörde jag live i N.Y för några år sedan. Han är för övrigt en alldeles ypperlig pianist. Christian McBride upptäckte jag då han spelade på Stings liveinspelning från Italien, All this time.

    Den andra plattan med Ricky Skaggs är fullkomligt lysande. Där finns några fantastiska låtar av olika slag, bland annat några om-arrade versioner av Bruce’s Mandolin Rain och A night on the town. För alla piano och/eller country-älskare så är det en given platta att lyssna in. För er som inte vet vem Ricky Skaggs är så är han alltså en legend i countrykretsar och har bland annat vunnit ett gäng Grammy-awars och CMA-awards.

    Den sista skivan är såklart den viktigaste – med hans huvudsakliga band, The Noisemakers. Det var dom jag var i New York och hörde förra sommaren. Plattan Levitate släpptes för några veckor sedan. Jag tycker om den, redan från första genomlyssningen var jag såld. Bra låtar, magiskt pianospel här och var och väldigt bra sånginsatser inte minst. Flera av låtarna gjorde dom på giget jag hörde förra året, men då var det ganska orepat vill jag minnas. (Faktum är att jag har hela konserten inspelad, men med ganska mycket dist).

    Med de här skivorna visa han sin enorma bredd. Många gånger i solopartier med The Noisemakers håller han det tämligen enkelt och melodisk, även om det går undan ibland. Men på jazz-plattan får man verkligen höra hur mycket jazz han har i ryggen. Tre plattor – tre genrer – tre olika typer av spel. Allt lysande! 

  • New York ånyo!

    Så var det dags – igen – kan jag faktiskt säga. På nåt sätt blev det den tredje gången inom ett år som jag är i New York. Det gör ju inget eftersom det är min absoluta favoritstad, i alla fall om vi pratar västerländska städer.

    Denna gång åkte jag dit dels för att spela med Beatrice i Svenska kyrkan, men också för att få några dagars semester och visa henne stan. Det blev i vanlig ordning en ganska intensiv, men väldigt kul och skön vecka. Vi hann med det mesta som ska hinnas med – jazzklubbar, shopping i Soho, skräpinköp i Chinatown, gospelgudstjänst i Harlem, vinylplattor i Greenwich Village, några klubbar i East Village, lite musikal (9 to 5) och inte minst en massa bra mat.

    Den kanske mest ovanliga upplevelsen var att jag helt plötsligt satt bakom en flygel mitt på Broadway och spelade. Jag väntar på bildbevis, så jag återkommer till detta lite senare.

    Tipsen från den här resan:
    Yaffa Cafe i East Village, 97 St. Marks Pl. Lite annorlunda och bra mat. Grym innergård!
    Sushi Samba Park, 245 Park Ave south – kanske världens bästa sushi.
    Bar 89 i Soho – 89 Mercer Street. Jätteschysst bar med märkliga (men besöksvärda) toaletter.
    Bleecker Street Records – fantastisk butik för oss som vill köpa vinylplattor.

  • Världens vackraste stad

    Vilken dag. I världens vackraste stad – Stockholm. Om man verkligen vill uppleva det bästa av Stockholm, då ska man ta sig ut i skärgården, särskilt när det är så bra väder som idag. Dagen började med en dryg timmes båtfärd ut till Höganäs, där några vänner har ett fantastiskt sommarhus. Det är ett sånt där ställe som man normalt suktar efter när man passerar med båt på väg ut. Det blev ett skönt häng – lite sol, lite basket, lite sill och lax. Besöket avslutades hos grannar med utomhusfika vid ståtligt fikabord bestående av sju sorters kakor. Självklart (eller?) inleddes fikat med champagne.

    Därefter blev jag skjutsad direkt till Skeppsholmen och Stockholm Jazz Fest. Äntligen skulle jag få höra Mike Stern live. Förra året ämnade jag se honom med Yellowjackets, men då kom dom ju inte. Bloggade om det här. Nu var det alltså dags att sluta cirkeln helt (Yellowjackets såg jag på Fasching tidigare i vår).

    Han hade med sig en kvartett med Dave Weckl på trummor, Ted Tom Kennedy på bas och Bob Franceschini på sax. Det var faktiskt riktigt riktigt bra – jag blev nästan lite förvånad hur bra det var. Grym spelglädje, bra låtar och inte minst – keyboardlöst!! Så skönt att höra så bra jazzfusion på den sättningen. Mest imponerande var faktiskt basisten – galet vilken stadig typ han är, Mr Kennedy. Till och med när Weckl drar på ett solo när det flyttas sextondelar hit och dit i varje fras så hålls beatet stadigt som tusan. Tyvärr var setet lite för kort – ett par låtar till tycker jag de skulle fått göra, men arrangörerna tillät inga extranummer. Nåväl, otroligt kul att äntligen få se honom live. Jag tror jag var 15 år när jag började lyssna på honom, så det var verkligen dags.

    En fantastisk dag. Tack Stockholm.
    [nggallery id=3]

  • Förberedelser

    I söndags satt jag tillsammans med den ordinarie keyboardisten på Måns Zelmerlöws turné och gick igenom hela showen till punkt och pricka. Nu på söndag ska jag nämligen hoppa in och vicka på giget i Lidköping. En massa samplingar, loopar och grejer som ska sättas utan rep. Kul, men lite väl spännande. Har suttit sedan lunch idag och skrivit skisser i Sibelius. Dagen efter (på måndag alltså) bär det av till Dalhalla där jag ska spela på en stor konsert med ett gäng andra artister. Det blir två intensiva dagar således, och mycket förberedelser innan.

    I övrigt försöker jag vila och vara lite ledig. Det är ju dessutom Stockholm Jazzfestival som jag ämnar gå på en eller två dagar. Nu lite grillning.

  • Bo Kaspers i Örnsköldsvik

    I dag på eftermiddagen var det dags för veckans första utflykt. Båten över till fastlandet, sedan sex mil in till Örnsköldsvik där vi först åt lite middag tillsammans med goda vänner. Därefter bar det av in till stan för en gratiskonsert med Bo Kaspers Orkester.

    Dom spelade bra, som alltid. Tyvärr öste regnet ner under hela konserten, så i princip alla i publiken stog med varsitt paraply. Med en alldeles för liten och låg scen blev resultatet att ingen såg nånting. Nåt som arrangörerna bör tänka på till nästa år. I morgon hoppas vi på finväder.

  • Sundsvalls Gatufest

    I kväll har jag besökt Sundsvalls stora sommarhappening – Gatufesten. Det var nio år sen sist tror jag – men då var jag inte besökare utan jobbade för P3 Live och Sveriges Radio och spelade in för kommande sändningar. Detta pågick under större delen av nittiotalet – nu var jag där som vanlig besökare. Faktum är att jag hade lite för höga förväntningar visade det sig. Sundsvall är en mysig stad som jag verkligen gillar, men det är bara att konstatera att under Gatufesten visar staden upp sig från sin sämsta sida. Det är för mycket bröl, för många onyktra människor och stadens charm syns inte till.

    Well, några rader om kvällens musikaliska ingredienser. Jag hann med några låtar med Miss Li, därefter kanske de tio första låtarna av Orup och Lena, lite av Moneybrother och resten tillbringades på Oscars med vänner lyssnandes på De Sotos. Huvudfokus för kvällen var Orup och Lena som jag såg fram emot. Det var riktigt bra – välspelat på alla sätt, bra sjunget dessutom och helt ok ljud. Men, det som märks ganska tydligt är att de har kört ihop rätt länge nu – trots att det var turnépremiär så var det så uppenbart att det (från artisternas sida alltså) var lite business as usual.

    Miss Li – märkligt virvelljud som pajade ljudbilden lite grann, annars bra feeling. Moneybrother saknade tyvärr den finess som återfinns på plattorna och som faktiskt också behövs live. De Sotos har kanske landets bästa coverbandssångare – gött att höra, som vanligt! På det hela taget en kul kväll, även om jag gillar Sundsvall mer andra tider på året.