I söndags var det dags igen – Kirk Franklin kom till Sverige. Sist han var här var för ett år sedan – då i Örebro. Bloggade här från den gången. Nu var det alltså dags igen – men den här gången med Samuel Ljungblahd och den norska sångaren Ole Børud som förband. Både Samuel och Ole finns på Spotify – båda är obligatorisk lyssning, även om Samuel bara har sin gamla platta där.
Kvällen började riktigt bra på en gång med Ole Børud, uppbackad av ett stort band som verkligen ställde skåp redan från första låten. Delar av Sveriges musiker- och sångarelit stod bredvid mig, och alla hakor hängde längre och längre ner för varje låt. Karln sjunger obegripligt bra helt enkelt. Extra kul med Per Lindvall på trummor.
Samuel fortsatte i samma anda – ett grymt bra band som också svängde som sig bör. Det enda jag inte förstår med den laguppställningen är varför han lajnar upp med dubbla trummisar – det känns inte alls som musiken behöver det.
Sen kommer Kirk. Ja, det är ju inte mycket att säga – det bandet och de sångarna. Tusan gubbar – det är en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Igen! Och det blir lite gudstjänst – igen. Det som tyvärr tar ner betyget är bildproduktionen. Här märks det alltför väl att evenemanget inte riktigt har de resurser som som krävs för att det ska hålla samma hög nivå som det som framförs på scen. Hoppas på en förbättring till nästa år.
Konsertens absoluta höjdpunkt, som skrivits om på alla möjliga sajter här och var, är när Kirk bjuder upp Samuel för att gästa. Vilken otrolig feeling som etableras i Globen. Helt galet! Grattis Samme – ta dig till USA nu! Kolla klippet nedan, och lyssna in Nikki Ross:
Leave a Reply