Bruce Hornsby and The Noisemakers

Ibland inträffar stora händelser som man verkligen inte hade räknat med. Ikväll är en sådan kväll. För en dryg månad sedan köpte jag två biljetter till den pianist som i särklass influerat mig allra mest – Bruce Hornsby. Jag såg honom i Stockholm på Södra Teatern för snart fyra år sedan, och det kom att vara en konsert som förändrade mitt musikaliska liv. Faktiskt! Dagen efter den konserten beställde jag allt som fanns att köpa av honom och sedan dess har jag velat höra honom live igen. Eftersom chansen att se honom i Sverige med band var minimal så återstog möjligheten att se honom i USA. Eftersom jag trivs så bra i New York kändes det naturligt att hålla koll på hans turné-schema och försöka hitta ett gig när han spelar där eller i närheten. Ikväll blev det av!

När vi landade i Westhampton i eftermiddags fattade jag att det var ett ganska litet ställe, och att teatern där han skulle spela var ganska liten. Först då insåg jag att det faktiskt fanns en chans att träffa honom. Efter att ha träffat halva bandet på eftermiddagen insåg jag att det nog skulle gå vägen. Sagt och gjort – jag fick en stunds samtal, först backstage och sedan i bussen innan de skulle åka vidare. (Jag har faktiskt en video på vårt samtal också, men det måste jag lägga upp senare.)

Giget sen då – hur var det? Jo, det var alldeles ypperligt. Massor av fina versioner av hans material. Han låter ofta publiken önska låtar, och när jag mitt bland alla andra önskningar önskar en av mina favoriter – “Road not taken”, då säger Bruce: “Ah, Road not taken – I’ll play that one for you right away”. Osså gör de en tio-minuters magisk version av den låten. Jag grät en skvätt… Folk kom till och med fram till mig efter giget och uppskattade mitt val av “request”.

Jag och JT (hans keyboardist) bytte e-postadresser och telefonnummer. Han tyckte vi skulle hooka upp i NYC imorgon kväll och lyssna på nån musik. Tja, vem vet – kanske det blir av också…

Well, det får bli sista raden för idag, skrivet på verandan till vårt hotell som närmast kan liknas vid huset som Forrest Gumps mamma bor i. Jag är lycklig!