Världens vackraste stad

Vilken dag. I världens vackraste stad – Stockholm. Om man verkligen vill uppleva det bästa av Stockholm, då ska man ta sig ut i skärgården, särskilt när det är så bra väder som idag. Dagen började med en dryg timmes båtfärd ut till Höganäs, där några vänner har ett fantastiskt sommarhus. Det är ett sånt där ställe som man normalt suktar efter när man passerar med båt på väg ut. Det blev ett skönt häng – lite sol, lite basket, lite sill och lax. Besöket avslutades hos grannar med utomhusfika vid ståtligt fikabord bestående av sju sorters kakor. Självklart (eller?) inleddes fikat med champagne.

Därefter blev jag skjutsad direkt till Skeppsholmen och Stockholm Jazz Fest. Äntligen skulle jag få höra Mike Stern live. Förra året ämnade jag se honom med Yellowjackets, men då kom dom ju inte. Bloggade om det här. Nu var det alltså dags att sluta cirkeln helt (Yellowjackets såg jag på Fasching tidigare i vår).

Han hade med sig en kvartett med Dave Weckl på trummor, Ted Tom Kennedy på bas och Bob Franceschini på sax. Det var faktiskt riktigt riktigt bra – jag blev nästan lite förvånad hur bra det var. Grym spelglädje, bra låtar och inte minst – keyboardlöst!! Så skönt att höra så bra jazzfusion på den sättningen. Mest imponerande var faktiskt basisten – galet vilken stadig typ han är, Mr Kennedy. Till och med när Weckl drar på ett solo när det flyttas sextondelar hit och dit i varje fras så hålls beatet stadigt som tusan. Tyvärr var setet lite för kort – ett par låtar till tycker jag de skulle fått göra, men arrangörerna tillät inga extranummer. Nåväl, otroligt kul att äntligen få se honom live. Jag tror jag var 15 år när jag började lyssna på honom, så det var verkligen dags.

En fantastisk dag. Tack Stockholm.
[nggallery id=3]