Etikettarkiv: jazzfestival

Världens vackraste stad

Vilken dag. I världens vackraste stad – Stockholm. Om man verkligen vill uppleva det bästa av Stockholm, då ska man ta sig ut i skärgården, särskilt när det är så bra väder som idag. Dagen började med en dryg timmes båtfärd ut till Höganäs, där några vänner har ett fantastiskt sommarhus. Det är ett sånt där ställe som man normalt suktar efter när man passerar med båt på väg ut. Det blev ett skönt häng – lite sol, lite basket, lite sill och lax. Besöket avslutades hos grannar med utomhusfika vid ståtligt fikabord bestående av sju sorters kakor. Självklart (eller?) inleddes fikat med champagne.

Därefter blev jag skjutsad direkt till Skeppsholmen och Stockholm Jazz Fest. Äntligen skulle jag få höra Mike Stern live. Förra året ämnade jag se honom med Yellowjackets, men då kom dom ju inte. Bloggade om det här. Nu var det alltså dags att sluta cirkeln helt (Yellowjackets såg jag på Fasching tidigare i vår).

Han hade med sig en kvartett med Dave Weckl på trummor, Ted Tom Kennedy på bas och Bob Franceschini på sax. Det var faktiskt riktigt riktigt bra – jag blev nästan lite förvånad hur bra det var. Grym spelglädje, bra låtar och inte minst – keyboardlöst!! Så skönt att höra så bra jazzfusion på den sättningen. Mest imponerande var faktiskt basisten – galet vilken stadig typ han är, Mr Kennedy. Till och med när Weckl drar på ett solo när det flyttas sextondelar hit och dit i varje fras så hålls beatet stadigt som tusan. Tyvärr var setet lite för kort – ett par låtar till tycker jag de skulle fått göra, men arrangörerna tillät inga extranummer. Nåväl, otroligt kul att äntligen få se honom live. Jag tror jag var 15 år när jag började lyssna på honom, så det var verkligen dags.

En fantastisk dag. Tack Stockholm.
[nggallery id=3]

Förberedelser

Dagens notskördI söndags satt jag tillsammans med den ordinarie keyboardisten på Måns Zelmerlöws turné och gick igenom hela showen till punkt och pricka. Nu på söndag ska jag nämligen hoppa in och vicka på giget i Lidköping. En massa samplingar, loopar och grejer som ska sättas utan rep. Kul, men lite väl spännande. Har suttit sedan lunch idag och skrivit skisser i Sibelius. Dagen efter (på måndag alltså) bär det av till Dalhalla där jag ska spela på en stor konsert med ett gäng andra artister. Det blir två intensiva dagar således, och mycket förberedelser innan.

I övrigt försöker jag vila och vara lite ledig. Det är ju dessutom Stockholm Jazzfestival som jag ämnar gå på en eller två dagar. Nu lite grillning.

Mary J Blige

Ok, nu när Yellowjackets inte dök upp var det två chanser kvar att få valuta för pengarna – Tower of Power och Mary J Blige. Visst, det var några andra akter denna kväll också (t.ex. Rigmor Gustafsson och Bobo Stenson) men det var inte alls det som åtminstone jag åkt ner för.

Tower of Power visade sig vara ett sömnpiller. Visst, det spelas svängigt och blåssektionen låter fantastiskt, men det känns ändå väldit mossigt och tråkigt. Och sen förstår jag inte varför det bara är en kille i blåset (Tom Politzer) som får alla blåssolon? Med en sån bra trumpetsektion borde man kunna variera lite mer. Dom avslutar spelningen med ”What is hip?”. Ja hörni, inte ni i alla fall.

Då återstod den enda möjligheten att sätta sitt hopp till Mary J Blige. När hon äntrade scenen visade sig att hon (inte helt oväntat) tagit med sig ett alldeles utmärkt gospelkomp. Det var riktigt kul att höra. Farhågorna att man skulle få se en överspelande trummis med alldeles för mycket teknik och för lite tyngd och botten kom på skam, tack och lov. Därtill var det en kvinnlig pianist och kapellmästare som spelade alldeles lysande, självklart på två stycken Motif:er. Mary själv sjöng bra, höll ihop spelningen bra med lagom långa mellansnack och lät musiken stå för budskapet till största delen.

Så, med facit i hand kan jag konstatera att jag inte bokat flygbiljett tur och retur för att åka ner för detta men kvällens sista akt räddade kvällen ändå.

Jazzfestival-svacka

Ok, jag bokar flyg för att åka ner över dagen till Stockholm för att se Yellowjackets och Mike Stern på Stockholm Jazzfestival. Nu, några timmar innan det drar igång läser jag på festivalens hemsida att de inte kommer pga flygförseningar. Jag har väntat i typ 10 år för att se Russel Ferrante och Yellowjackets live, så det känns skapligt bittert! Dubbelt bah helt enkelt.