Mary J Blige

Ok, nu när Yellowjackets inte dök upp var det två chanser kvar att få valuta för pengarna – Tower of Power och Mary J Blige. Visst, det var några andra akter denna kväll också (t.ex. Rigmor Gustafsson och Bobo Stenson) men det var inte alls det som åtminstone jag åkt ner för.

Tower of Power visade sig vara ett sömnpiller. Visst, det spelas svängigt och blåssektionen låter fantastiskt, men det känns ändå väldit mossigt och tråkigt. Och sen förstår jag inte varför det bara är en kille i blåset (Tom Politzer) som får alla blåssolon? Med en sån bra trumpetsektion borde man kunna variera lite mer. Dom avslutar spelningen med “What is hip?”. Ja hörni, inte ni i alla fall.

Då återstod den enda möjligheten att sätta sitt hopp till Mary J Blige. När hon äntrade scenen visade sig att hon (inte helt oväntat) tagit med sig ett alldeles utmärkt gospelkomp. Det var riktigt kul att höra. Farhågorna att man skulle få se en överspelande trummis med alldeles för mycket teknik och för lite tyngd och botten kom på skam, tack och lov. Därtill var det en kvinnlig pianist och kapellmästare som spelade alldeles lysande, självklart på två stycken Motif:er. Mary själv sjöng bra, höll ihop spelningen bra med lagom långa mellansnack och lät musiken stå för budskapet till största delen.

Så, med facit i hand kan jag konstatera att jag inte bokat flygbiljett tur och retur för att åka ner för detta men kvällens sista akt räddade kvällen ändå.