SEBROB.COM

Author: sebrob

  • Efter några veckor med iPhone

    Nu har jag haft min iPhone igång några veckor och det är hög tid att sammanfatta intrycken.

    iPhone har sedan den släpptes orsakat stor oreda hos alla andra mobiltelefontillverkare – det vet vi redan. Inte så konstigt – det är helt enkelt en helt fantastisk telefon med otroliga möjligheter. Jag är fortfarande, trots några veckors användande, häpen över vad den klarar av och vilka strålande applikationer som finns att ladda ner.

    Ok, vad är det då som jag använder mest och gillar mest? Först och främst är den ett strålande komplement till min bärbara Mac. Den ersätter det mobila bredbandet eftersom datahastigheten är otroligt bra, även långt  ute i skärgården. iPod-funktionaliteten är grym, även om jag inte kan synka hela mitt iTunes-bibliotek. Den är otroligt lättanvänd, snabb, funkar bra att surfa och allmänt ett strålande gränssnitt. Och röststyrningen, den höll jag på att glömma. Helt galet bra när man kör bil, men faktum är att jag använder den hela tiden för det går fortare än att leta bland kontakterna.

    Några applikationer som jag använder mest eller jublar över rent allmänt är PocketUniverse, DN på Stan (utnyttjar GPS:en förnämligt), Arla, Res i Stockholm och Remember The Milk.

    Ok, nu till nackdelarna. För det finns ett helt gäng. På första, andra och tredje plats kommer drifttiden, drifttiden och drifttiden.  Den drar helt enkelt väldigt mycket ström som gör att man i princip måste ladda den varje dag. Den håller mer än ett dygn – absolut – men inte två. Och då har jag slagit av bluetooth, wlan, platstjänsterna (GPS) och dragit ner ljusstyrkan en smula. Visst, standby-tiden är ju toppen, men så fort du använder den så drar den snabbt ur batteriet. Sen så saknar man en massa småfunktioner. T.ex. så går det inte att söka på en webbsida, det går inte att kopiera text från ett inkommande sms, man får inget ljud när man får sms om man har headset inkopplat, och till sist – kameran är riktigt dålig.

    Vän av ordning kanske tycker att jag rabblar fler negativa grejer än positiva, men det är endast för att den redan är så hyllad och omskriven i media, så det blir larvigt om jag ska nämna allt som är snyggt, snabbt och slickt!

    För dig som inte har koll på vad en iPhone är kapabel till, kolla in den här videon. Är jag nöjd? Ja, det är jag – strålande nöjd.

  • Blogga från iPhone

    Efter att ha uppgraderat min wordpress-installation till den senaste versionen så funkar äntligen iPhone-appen! Nu kan jag blogga mobilt lite enklare – kul! Ja kollar om jag kan bifoga en liten bild också dårå – en brunn på Grinda.

  • Datorsvacka

    När jag kom till studion imorse är min skärm på min MacBook helt svart. Datorn går igång fint, men inte skärmen. Panik! Har en massa låtar som måste förberedas på förmiddagen. Alla noter har kommit via mail och låtlistan finns bara på Spotify, så det var ingen bra start på dagen.

    Efter att ha konstaterat att det verkligen inte funkar vare sig med intern eller extern skärm så går jag ner till Macoteket på Birger Jarlsgatan. Dom kollar snabbt på den men säger att det ser mörkt ut (bokstavligt talat) och att de jag borde börja med är att ringa deras service. Sagt och gjort, jag ringer. När jag förklarar mitt ärende skrattar killen i andra änden: – Du är den tredje som ringer inom loppet av en timme som har samma fel på samma typ av maskin. What? Är det mjukvarufel? Han ska kolla med Apple och ringa tillbaks. Senare på dagen får jag ett tips att ringa en snubbe som är grym på Mac:ar. Det visade sig att en av hans kompisar också (eller var det en av dom som ringt Macoteket? Jag vet inte) fått precis samma fel! Gahhh!

    Ett samtal senare så kommer jag fram till Apples support i Sverige, och tydligen finns det ett fel på den här typen av maskin (MacBook Pro 2,4 Ghz, köpt för två år sedan) som alla har. Samma krets kommer pajja på alla, sägs det. Så, i den bästa av världar kommer det att bli garantireparation, men det är långt ifrån säkert. Och jag blir i vilket fall som helst av med datorn i minst en vecka, kanske mer!

  • Gig med Sarah Dawn Finer

    I kväll bar det av med båt ut i Skärgården för ett litet trio-gig med Sarah Dawn Finer. Hon släpper platta snart med mycket bra nytt material. En kul och skön kväll på sjön helt enkelt. I morgon vankas plankningar och ljudförberedelser för lördagens bröllopsjobb. Ska också hinna med ett möte mitt på dagen och hälsa på vänner på gospelfestivalen som pågår just nu. (Nej, jag är inte med eftersom det är en ungdomsfestival i år, och sist jag kollade i passet så har jag passerat ungdomsbegreppet. Med råge.)

  • Jag har adopterat ett ord

    På DN har jag adopterat ett ord i kampanjen Adoptera ett ord. Jag valde ånyo. Kanske inte det mest påhittiga; jag valde det mest eftersom jag redan använder det utan att anstränga mig. Som man ser i den här listan så är jag inte ensam om valet. Möjligen var jag först.

  • Dåligt med uppdateringar?

    Tycker du att jag uppdaterar min blogg lite för sällan? Well, jag är lite dålig på det emellanåt om jag ska vara ärligt. Däremot är jag ganska flitig på Twitter – för visst vet du att du kan kolla här i högerspalten och få korta spontanta uppdateringar? Där kan man hålla lite bätte dag-för-dag koll på mig om nu nån vill det. Eller varför inte starta ett twitter-konto själv och hänga på microbloggandet fullt ut? Gå hit för att starta ett konto, och om du vill ha en liten kickstart så kan jag rekommendera det här inlägget av Mymlan.

  • Pianospel på Broadway

    I det här inlägget nämnde jag att jag hamnat bakom en flygel mitt på Broadway när vi var i New York för några veckor sen. Nu har jag fått bildbeviset. Det var inspelning av en liten dokumentär och ett av momenten i filmen var att se vad som händer om man ställer en nystämd flygel precis vid Broadway och 49:e gatan. Så vi körde en låt. Mäktig känsla faktiskt! Vilken låt vi gjorde? Love me still så klart, av Bruce Hornsby.

    Jag, Bea och en flygel på Broadway
    Jag, Bea och en flygel på Broadway

  • Ståplatser på flyg eller en läxa i PR?

    Häromdagen stötte jag på en artikel i DN som nämner att Ryan Air satsar på ståplatser ombord på vanliga flygplan. Det lät onekligen märkligt och jag postade en liten länk på Twitter. Direkt fick jag en kommentar från Jocke Jardenberg, ett av de tunga namnen inom reklam: Budskapet är fejk och endast ett trick för att orsaka buzz kring företaget. Just nu verkar det dock finnas betydligt fler källor som skriver om detta som om det vore fullt allvar än motsatsen. Den enda artikeln som jag hittat som beskriver motsatsen finns här, men det finns såklart fler. Enligt vissa sajter vill det kinesiska flygbolaget Spring Airlines (Ryan Airs kinesiska motsvarighet) beställa flygplan med ståplatser så snart myndigheterna ger klartecken.

    Läs mer på E24, SvD, Destination.se, Sky.com, Wired.

    Kan det vara så att Ryan Air ändå överväger detta på allvar? Av kommentarerna att döma finns det i alla fall passagerare som kan tänka sig att stå. Visst låter det märkligt vid första tanken, men vad vet jag – det kanske är toppen. Tänk bara vad mycket enklare det blir att ta sig till toaletten.

  • Med Frank i Timrå och Ö-vik

    Jag och Frank öser på!
    Jag och Frank öser på!

    Mitt i sommaren blev det några konserter med Frank Ådahl – passande nog i Timrå och Ö-vik eftersom jag var här på semester. Jag har jobbat med Frank många gånger tidigare men aldrig som duo, så det var extra roligt. Han är en fantastisk sångare med en höjd som gör många avundsjuka. Bra låtar, lättjobbat, många skratt och ordentligt bra med folk under konserten – en bra dag på jobbet helt enkelt. Kul att jobba ihop med min gamla “hemmagospelkör” Spectra Gospel också.

    Det här är min sista semestervecka och bortsett från att förbereda ett litet större bröllop på lördag så ska jag försöka hålla ett lagom lågt tempo och vara ledig.

  • En fredag med förberedelser

    I dag var det dags att öppna mail, ringa pianistkollegor och försöka hitta noter på en massa låtar som jag ska spela imorgon tillsammans med Frank Ådahl. De flesta fick jag på, men det blev en liten session med notskrivning här på kvällskvisten ändå. Och, inte att förglömma – idag köpte jag min iPhone. Äntligen. Kul. Jag skulle tro att det kommer en separat bloggpost om det om ett tag.

  • New York ånyo!

    Så var det dags – igen – kan jag faktiskt säga. På nåt sätt blev det den tredje gången inom ett år som jag är i New York. Det gör ju inget eftersom det är min absoluta favoritstad, i alla fall om vi pratar västerländska städer.

    Denna gång åkte jag dit dels för att spela med Beatrice i Svenska kyrkan, men också för att få några dagars semester och visa henne stan. Det blev i vanlig ordning en ganska intensiv, men väldigt kul och skön vecka. Vi hann med det mesta som ska hinnas med – jazzklubbar, shopping i Soho, skräpinköp i Chinatown, gospelgudstjänst i Harlem, vinylplattor i Greenwich Village, några klubbar i East Village, lite musikal (9 to 5) och inte minst en massa bra mat.

    Den kanske mest ovanliga upplevelsen var att jag helt plötsligt satt bakom en flygel mitt på Broadway och spelade. Jag väntar på bildbevis, så jag återkommer till detta lite senare.

    Tipsen från den här resan:
    Yaffa Cafe i East Village, 97 St. Marks Pl. Lite annorlunda och bra mat. Grym innergård!
    Sushi Samba Park, 245 Park Ave south – kanske världens bästa sushi.
    Bar 89 i Soho – 89 Mercer Street. Jätteschysst bar med märkliga (men besöksvärda) toaletter.
    Bleecker Street Records – fantastisk butik för oss som vill köpa vinylplattor.

  • Måns och Dalhalla

    Tidigt i söndags morse packades bilen full med en keyboardrigg och Lidholms trummor. Efter inköp av varsin kaffe på 7-Eleven styrde vi kosan mot Örebro där vi skulle repa inför måndagkvällens konsert på Dalhalla. De artister som skulle medverka var Gladys Del Pilar, Agnes Carlsson och Triple & Touch. Dessutom var Örebro Gospel med.

    Direkt efter repet åkte jag 16 mil i hällregn till Lidköping för att vicka på Måns Zelmerlöws turné. Det svåra med ett sånt här gig är egentligen inte det musikaliska, utan att få loopar, samplingar och ljudbyten på rätt plats. Sånt tar en del koncentration, vilket också kan få själva spelet att bli lidande även om det egentligen inte är så svårspelat. Så, det är inget dröminhopp direkt – i alla fall inte för ett enda gig. Nåväl, vi tog oss igenom det också, men visst skulle jag kunna tänka mig att spela om en och annan låt.

    Direkt efter giget åkte jag tillbaks till Örebro för lite sömn, sen vidare till Dalhalla morgonen efter för mer rep. Det blev också en lång dag, särskilt när konserten började 20.00 och låtlistan var ovanligt lång. Det var i alla fall ett väldigt roligt gig med mycket att göra. Spångberg agerade grym kapellmästare i vanlig ordning, Lidholm oklanderlig och trevliga nya bekantskaper på gitarr och bas. En månghövdad masschoir dök också upp i andra set som spred mycket värme och energi till publiken.

    Jag återkommer med lite Dalhalla-bilder senare. Nu sitter jag nämligen på golvet på Arlanda och ska precis kliva ombord på planet till N.Y. Gött, en hel veckas skön semester. Asch just det, ska hinna med ett gig där också.

  • Världens vackraste stad

    Vilken dag. I världens vackraste stad – Stockholm. Om man verkligen vill uppleva det bästa av Stockholm, då ska man ta sig ut i skärgården, särskilt när det är så bra väder som idag. Dagen började med en dryg timmes båtfärd ut till Höganäs, där några vänner har ett fantastiskt sommarhus. Det är ett sånt där ställe som man normalt suktar efter när man passerar med båt på väg ut. Det blev ett skönt häng – lite sol, lite basket, lite sill och lax. Besöket avslutades hos grannar med utomhusfika vid ståtligt fikabord bestående av sju sorters kakor. Självklart (eller?) inleddes fikat med champagne.

    Därefter blev jag skjutsad direkt till Skeppsholmen och Stockholm Jazz Fest. Äntligen skulle jag få höra Mike Stern live. Förra året ämnade jag se honom med Yellowjackets, men då kom dom ju inte. Bloggade om det här. Nu var det alltså dags att sluta cirkeln helt (Yellowjackets såg jag på Fasching tidigare i vår).

    Han hade med sig en kvartett med Dave Weckl på trummor, Ted Tom Kennedy på bas och Bob Franceschini på sax. Det var faktiskt riktigt riktigt bra – jag blev nästan lite förvånad hur bra det var. Grym spelglädje, bra låtar och inte minst – keyboardlöst!! Så skönt att höra så bra jazzfusion på den sättningen. Mest imponerande var faktiskt basisten – galet vilken stadig typ han är, Mr Kennedy. Till och med när Weckl drar på ett solo när det flyttas sextondelar hit och dit i varje fras så hålls beatet stadigt som tusan. Tyvärr var setet lite för kort – ett par låtar till tycker jag de skulle fått göra, men arrangörerna tillät inga extranummer. Nåväl, otroligt kul att äntligen få se honom live. Jag tror jag var 15 år när jag började lyssna på honom, så det var verkligen dags.

    En fantastisk dag. Tack Stockholm.
    [nggallery id=3]

  • Förberedelser

    I söndags satt jag tillsammans med den ordinarie keyboardisten på Måns Zelmerlöws turné och gick igenom hela showen till punkt och pricka. Nu på söndag ska jag nämligen hoppa in och vicka på giget i Lidköping. En massa samplingar, loopar och grejer som ska sättas utan rep. Kul, men lite väl spännande. Har suttit sedan lunch idag och skrivit skisser i Sibelius. Dagen efter (på måndag alltså) bär det av till Dalhalla där jag ska spela på en stor konsert med ett gäng andra artister. Det blir två intensiva dagar således, och mycket förberedelser innan.

    I övrigt försöker jag vila och vara lite ledig. Det är ju dessutom Stockholm Jazzfestival som jag ämnar gå på en eller två dagar. Nu lite grillning.

  • Stugan

    Här var jag hela förra veckan:

    [imagebrowser id=2]