Jaha ja, då var det fredag igen – sista dagen på Idol-kvalveckan. Som vanligt har det blivit några skrällar då kompetenta sångare åkt ut för tidigt, i alla fall om man ska gå på juryns omdömen. Det är bara att konstatera – många av årets deltagare är duktiga, så de måste prestera bra varenda gång för att klara sig kvar. Om man ska se det ur ett strikt musikaliskt perspektiv är det naturligtvis helt galet att svenska folket ska rösta. Eller vad tycker ni – ska vi göra samma sak när det till exempel tävlas i backhoppning, konståkning eller simhopp? Å andra sidan – Idol skulle inte vara lika intressant om inte publiken hade makten.
Jag är mest glad för en ny och kompetent jury. Sån skön attityd dom har, både utanför och i sändning – sån otrolig skillnad jämfört med tidigare. Jä!
Själv har jag försökt utnyttja våra lediga eftermiddagar maximalt. Jag har skrivit noter, klippt stråk, åkt på möten, bokat musiker och en massa annat smått och gott som behövde bli klart under veckan. En hel del har blivit gjort faktiskt – jag har till och med blivit klippt! Och igår kväll blev skönt social – efter sändning mötte vi upp bandet från Christer Sjögrens show och hängde tillsammans lite grann. Kul. Nu, fika.
Då har vi avklarat de första direktsändningarna av årets Idol. Kvalveckan är inne på sin tredje dag, och det ska bli mycket spännande att se kvällens omröstning.
Måndagen och tisdagen bjöd egentligen inte på några överraskningar. Artisterna är mest överrumplade av allt de ska tänka på – sjunga bra, komma ihåg text, hålla pitch, se bra ut, fånga kameror, veta var man ska gå före och efter och allt annat runt omkring. Och under sändning sitter runt en miljon människor och tittar, och många av artisterna har aldrig sjungit med riktiga musiker tidigare. En galen utmaning! Men även i år har de klarat det riktigt bra, och startfältet är precis som jag nämnt tidigare jämnare än någonsin.
I går åkte Rasmus ut, och det var väl kanske inte helt väntat. Men hur blir det ikväll? Tjejerna var riktigt bra allihop, och man märker redan att de vant sig lite grann vid situationen. Från min plats bakom pianot var det svårt att hitta nån som var svagare än nån annan, så jag misstänker att omröstningen blir jämn. Nåväl, ikväll hade vi basvick, men Fredrik Jonsson fyllde platsen med fulländning!
I lördags provade jag första gången att spela in stråkar i Korskyrkan – i samma hus där jag har min lilla lokal. Det visade sig funka alldeles utmärkt, trots att lokalen är något lyhörd med en ganska trafikerad gata precis utanför. Jag använde två st Neumann KM130, fyra Neumann KM140 och mitt RME Fireface 800 och en TL Audio fyrakanals rörförstärkare. Sorts fin rigg visade det sig.
På söndagsmorgonen var det dags att soundchecka inför kvalveckan på Idol. Skönt att spela på en riktig flygel, det är inte så ofta numera. Triokamrater Lidholm och Bengtson tar plats för andra året i rad – känns kanonbra. Och efter en hel dags rep är det dags för första sändningen – om en timma och fyrtio minuter.
Under repet pratade jag med en av kameramännen som fick tvillingar i Idols barndom. Jag frågade honom hur det var med dom, och han svarade “Jo tack, det är bra – dom har precis fyllt fyra”. Oj, det innebär att detta är det femte Idol-året för mig. Tiden går.
Hela kvällen i går spenderades framför datorn – gjorde en bakgrund och skrev en massa noter som skulle skickas till Japan inför den kommande resan. Det blir en salig blandning av olika låtar – så mycket är säkert. Hann se lite Idol också – det känns som att det finns några riktigt bra röster inför hösten. Skönt att vi var tre pianister som delade på slutaudition – hundra låtar blir lite väl mycket att förbereda för en person på kort tid. Mycket bra insatser av Bylund och Flemsten.
I dag började jag med att kolla igenom några av arren som ska spelas in i helgen. Redigerade klart några av pianofilerna, kollade igenom en ny mikförstärkare som jag ska prova och kollade så all annan utrustning lirar. Efter en massa telefonsamtal inför kommande Idol-program susade jag iväg till ett möte inför några av höstens eventjobb. Resten av eftermiddagen gick åt till att boka musiker och styra upp arrangörer på lite olika grejer. Sen snabbt iväg på middag där det bjöds hemlagad sushi – mums!
Så, där gick ett helt knippe dagar. Jag har suttit ganska många kvällar i studion och jobbat med material för julskivan och resan till Japan om några veckor. Studion börjar mer och mer fyllas med utrustning – idag hämtade jag mitt nya ljudkort som jag hoppas ska stå till tjänst i några år framöver – ett RME Fireface 800. Det sägs vara det bästa interfacet på marknaden just nu i den prisklassen. Tyvärr fick jag bara fyra mikförstärkare, men det får bli en extern mikförstärkare nån gång framöver istället. Yeah!
I fredags var jag på Erik Tillings releasespelning i Centrumkyrkan. Mycket bra och trevligt på alla sätt. Han har en förmåga att med enkla melodier och enkla texter nå himlen ganska lätt på nåt sätt. Som en vältränad höjdhoppare, eller nåt.
Lördagen blev helt ledig med lite spa och god middag på kvällen. Sådana hål i tillvaron är mycket välbehövliga. Tyvärr drabbades vi av ett tråkigt bud via mail – en person som betytt mycket för både mig och Bea gick bort tidigt på lördagmorgonen. Återigen var det cancern som tog ett liv, alldeles för tidigt. Hon var en sån person som man verkligen kunde föreställa sig (och se fram emot) som en alldeles ljuvlig gammal gumma. Ni vet en sån här lätt gråhårig, småknagglig tant som har ett hjärta större än Globen och som är klokare än vilken universitetslektor som helst. Men så länge fick hon inte stanna. Söndag morgon spelade jag med Lena Maria i Korskyrkan då det också var parentation. Nånstans kändes det som att Gud längtade efter henne mot slutet.
Detta blir en av de sista veckorna på SVT på ett tag – nästa vecka är det kvalvecka på Idol. Det ska bli kul.
Igår och idag kan man läsa i DN att Stockholms Läns Landsting tycker att det är en bra lösning både ekonomiskt och effektivitetsmässigt att ta bort läkarna från ambulanshelikoptrarna. För några år sedan blev jag ormbiten som ledde till en anafylaktisk reaktion, en incident som du kan läsa om här. Tack vare teamet som snabbt var på plats gick det bra. Jag betalar gärna några kronor mer i skatt för att andra ska få samma fantastiska sjukvård som jag fick då. Behåll läkarna i helikoptern!!
En helt vanlig vecka började på SVT, sen direkt iväg till ett möte inför en resa till Japan i oktober. Ska göra två konserter med Lena Maria med väldigt blandad reportuar. Sättningen blir vanligt kompband plus stråkkvartett – samtliga japaner utom jag. Hehe, kan bli hur kul som helst.
Sen till datorn och förbereda lite kompskisser samtidigt som jag försöker koordinera ihop stråkar till en inspelning nästa vecka. Det ska väl ordna sig det också. I morgon kväll kommer en gammal god vän till stan, så det är bäst att passa på att sova nu.
I dag blev det en hel dag i studion. Har bearbetat några arr och lagt lite piano på julskivan. Skönt med bra golv i studion – respect till JA som gjort jobbet!
Efter 15 års väntan kom äntligen världens just nu största gospelartist till Sverige. Han gör sin första Europaturné och stoppet i Sverige blev inte helt oväntat i gospelstaden Örebro. Det var en riktigt bra tillställning, första dryga timmen var helt magisk med en fantastisk stämning. Kirk var uppenbart förvånad över att alla i publiken kunde hela materialet, och att alla sjöng så bra. Inte så konstigt eftersom varenda seriös gospelsångare från hela landet rest dit. Bandet var bra, framförallt keyboardspelet var sådär lysande som man vill ha det. Bland annat Bobby Sparks dominerade bakom orgeln och lite keys. Sen hade Kirk med sig sex sångare som han måste få lånat ner från himlen, för det var (inom genren) absolut världsklass. Lyssna på klippet nedan.
Efter en av de längsta bandpresentationerna i historien (alla skulle sola) så förlorades tempot en smula, men det uppvägdes genom att publiken fick önska låtar mot slutet, och då spelades några låtar helt orepat. Ballt!
Och efteråt var det naturligtvis en stor social happening – alla som pysslar med gospel var där. Kul! Synd att timmen var sen, man hade kunnat stanna länge.
I kväll kunde jag äntligen ställa tillbaks lite grejer i studion eftersom det nya golvet är på plats. Det är förvisso inte helt klart – väggsockel och sånt är kvar, men det får bli nästa vecka.
Om ni inte visste det så lider det mot jul. Jag har fått förfrågningar om lite arr och pianospel på en kommande julskiva, så det blev kvällens insats. Har spelat in slaskpiano på två låtar inför lite blåsinspelning i helgen. Håller också på som bästa att ringa ihop en stråkkvartett som behövs för några låtar. Sen lite oboe och lite horn, så ska det snart vara klart.
Såg en märklig artikel på IDG idag. Det verkar som att ett enda misstag i lite mjukvara fått oanade konsekvenser. Skulle vara intressant att få veta detaljer.
I morgon kväll bär det av till Örebro för att lyssna på den störste inom gospelvärlden – Kirk Franklin som är i Sverige för första gången.
Ojoj, har precis kollat igenom ett av mina inköp från New York. DVD:n “Where the light is” med John Mayer, inspelad i Los Angeles. Helt galet bra måste jag säga. Han spelar tre set. Först ett helt akustiskt med sig själv och några extra strängmusiker. Andra set kommer min favorit-trio med Steve Jordan på trumma och Pino Palladino på bas. Fruktansvärt bra helt enkelt – vilken grym inspiration när man ser herrarna Palladino och Jordan spela med sån pondus. Hehe, grym feeling! Sen kommer han upp med ett tredje set med fullt band – då med JJ Johnson på trummor bland annat. Helt galet bra. Ett måste-köp helt enkelt. Ska finnas i varje musikers dvd-hylla innan årets slut. Punkt!
I dag bar det iväg till SVT i Göteborg för att tillsammans med de övriga på utvecklingsavdelningen besöka det nya tv-huset. Förutom att de har byggt ett jättefint hus med en del intressanta tekniska lösningar så var det mest imponerande det separata huset där Andra Avenyn spelas in. Här fick vi en rejäl insyn i modern såpa-produktion och hur man gör det bra och osannolikt effektivt. En skönt halvgalen norrman är projektledare och visade upp en imponerande produktionsapparat som producerar två timmar drama-tv i veckan. Allt görs online, till och med manus-(om)skrivning när det behövs.
För övrigt håller jag på att prova mitt tv-kort till Mac:en – ett Miglia TV+. Funkar inge vidare måste jag säga – jag är ännu så länge grymt besviken och har lust att lämna tillbaks det. Jag ska ge det en chans till imorgon.
Sen ser jag att dagens debattartikel på DN väckt mycket intresse. När ska regeringen ta tag i FRA-frågan egentligen?
Newsmill har precis startat upp sin verksamhet, och efter en första titt tycker jag det ser jätteintressant ut. Det ska bli kul att se var det landar och om den kommer få det genomslag som vissa förväntar sig. Läs lite mer här och här.
Planet från Gran Canaria är försenat – ordentligt dessutom. Efter alldeles för många timmar är vi äntligen på väg till Barcelona där vi tyvärr måste övernatta för att åka vidare till Arlanda imorgon förmiddag. Alla negativa aspekter av en sån här försening orkar jag inte ens räkna upp – ni kan dom allihop.
Det finns emellertid några positiva också. Numera har jag i princip alltid med mig min datorn när jag reser, såvida inte det är en ren semestertripp av det kortare slaget. Jag ser till att datorn är både laddad men att den också innehåller nytt inspirerande material, gärna i form av film eller musik. Den här gången slumpade det sig så att en kompis hade skickat lite material till mig strax innan resan ner till Spanien. Bland annat skickade han med två dokumentärer om två musikaliska giganter – Quincy Jones och Keith Jarrett. Otroligt inspirerande att se båda två. Framförallt fick jag för första gången lite insikt i Jarretts pianospel, denna gigant som inspirerat alla jazzpianister under samtiden. Bland annat är det otroligt tydligt att Bruce Hornsby lyssnat mycket på honom. Han är uppenbarligen en otroligt strukturerad person i allt, utom när han musicerar – då är det improvisation som gäller. Även fast jag verkligen inte är nån stor improvisatör så känner jag verkligen igen mig. Jag är gärna strukturerad i allt utanför, men när det ska musiceras går jag alltid mest igång på situationer där det finns utrymme för att skapa i stunden. Även där finns kopplingen till hur Hornsby jobbar – alltid nya versioner på låtar, olika tempon och självklart ingen låtlista innan gig.
I slutet av dokumentären kommer det fram att 1996 drabbades Jarrett av en sjukdom, nån form av psykosomatiskt tillstånd som gjorde att han slutade att spela helt och hållet i nästan ett år. Julen närmar sig, och han är så dålig att han inte ens kan lämna huset för att köpa en julklapp till hans fru. Samtidigt inser han att han måste bryta med sjukdomen. Han berättar (fritt översatt) att han sa till sjukdomen: “Jag vet att du är här, jag erkänner att du finns, men nu kör jag på ändå.”
Han sätter sig vid pianot för första gången på väldigt länge och komponerar en väldigt enkel sång som fick titeln “The melody at night, with you” med underrubriken “For Rose Anne, Who heard the music Then gave it back to me”. På så sätt beskriver han hur han transformerade sjukdomen till en låt. Det fick bli hennes julklapp. Stort! Hur stort kan musik vara? Hur stort som helst tydligen.
Då är vi äntligen klara – sexton workshops på vardera en och en halv timma på tre dagar. En massiv insats måste jag säga, kanske lite väl mycket på så kort tid för man blir snabbt trött i huvudet i värmen.
Min arbetsplats
Det har dock gått väldigt bra på alla sätt. Skönt med piano på plats och det enda man egentligen behövde med sig var datorn och lite inspelningsmöjligheter. Min nya inspelningsbara mp3-maskin gick flitigt under dagarna. I morgon flyger några av oss hem, vissa andra stannar några dagar för att njuta av solen.
