SEBROB.COM

Author: Sebastian Robertsson

  • Sista giget i Chicago

    Dagen började med att vi fick besök av en pastor som var bekant med vår kontakt i USA. Han kom till vårt hotell i Lansing och ville absolut att vi skulle följa med till hans nybyggda kyrka och spela in lite. Efter en kort bilfärd kom vi fram dit, och det visade sig vara en grymt schysst nybyggd kyrka med bra instrument.

    På kvällen fick vi ett gig i en liten kvarterskyrka nånstans söder om Chicago. Ett riktigt kul gig faktiskt – otroligt uppskattat av församlingen. Gahh, det går att stå på i kompet på ett helt annat sätt när man spelar här. Kan det beror på att hela församlingen står upp och redan kan låtarna och sjunger med för allt vad dom har? Just det!

    Daniel Stenbaek

    I morgon åker vi till Indianapolis och ska göra två konserter.

  • Donnie McClurkin i Lansing, Michigan

    Precis som jag hoppades så togs beslutet att åka till Lansing, Michigan på torsdagseftermiddagen. Vi bestämde oss att ta tillfället i akt att höra en av de bästa sångarna och pastorerna i branschen – Donnie McClurkin. Och vi blev inte besvikna – det blev en helkväll där vi fick höra både en fantastisk predikan och en massa bra låtar som Pastor McClurkin ledde. Kvällens höjdpunkt var att kyrkan uppmärksammade oss efter gudstjänsten och bjöd in oss att träffa Pastor McClurkin, vilket vi naturligtvis tackade ja till.

    Så, efter en stunds väntan kom han ut och vi fick träffa honom och han bytte några ord med oss var och en. Daniel Stenbaek och jag tackade också för senast, då vi hörde honom tala på Gospel Heritage i Washington DC. Vi sjöng “Bless you real good” tillsammans med honom som solist, och efter det började han stappla fram några strofer på svenska ur psalmen “Blott en dag”, varpå vi naturligtvis sjöng den för honom också, i stämmor. Han blev väldigt till sig över vår sång, och han frågade hur länge vi skulle stanna i USA och om vi inte hade möjlighet att åka till N.Y (där hans kyrka ligger) innan vi åker hem… Han var mycket mån om att utbyta kontaktuppgifter för att vi ska kunna komma dit nåt tillfälle. Gött.

    Pastor McClurkin är en av de bästa pastorerna jag har hört – han inger förtroende redan efter en enda mening. Han är en gudsman av rang, och med en enormt brokig bakgrund (för långt och lite för tragiskt för att återge här och nu) så får han alldeles tillräckligt med tyngd bakom orden – han vet hur det är att vara nere för räkning, så mycket är säkert. Och då lyssnar man!

    Kvällen avslutades på Pancake-house. Strålande.

    Daniel Stenbaek och Donnie McClurkin

  • The Pursuit of Happyness

    The Pursuit of HappynessÅterigen gläds jag över att flygbolagen investerar i lite coola it-lösningar ombord på flygplan som flyger transatlantiskt. Tyvärr måste jag konstatera att SAS i vanlig ordning väljer en budgetvariant. Man tillhandahåller en skaplig mängd filmer och tv-serier som finns att tillgå i varje säte, men tyvärr är det inte on-demand, utan alla filmer snurrar runt runt och man måste pricka in tillfället då den film som man vill se startar om.

    Nåväl, efter att ha gäspat mig igenom “Music and lyrics” med Hugh Grant och Drew Barrymore och konstaterat att filmen aldrig borde spelats in så tajmar jag in starten på “The Pursuit of Happyness” med Will Smith i huvdrollen. Det visar sig vara en briljant film som beskriver en persons strävan efter att nå sitt mål: att leva ett helt vanligt liv.

    Huvudpersonen Chris Gardner lever ett fattigt liv med sin fru och sin son där frun får jobba dubbla skift för att han inte lyckas särskilt bra med att sälja sina röntgenmaskiner. Till slut lämnar frun honom, och ganska snart hamnar han och sonen på gatan och får bo på härbärgen, bussar och publika toaletter. Hans enda riktiga tillgång är att han är bra på att hantera människor och bra på siffor, och genom en massa slit och lite tur lyckas han få en praktikplats på aktiemäklarfirma, där allting till slut vänder.

    Jag är svag för filmer som berör människans svagheter och styrkor på samma gång. Här är en till, och mitt bland alla blaj-filmer med meningslösa kärleksteman kan man faktiskt återfinna filmer som skakar om en smula – det gillar jag. Will Smith gör dessutom en stor bedrift i huvudrollen – kanske den bästa Will Smith-film jag har sett. Se den.

  • Inställt gig ikväll

    Tanken var att vi hade ett gig ikväll, men det verkar bli inställt. I stället blir det antingen ett besök vid Willow Creek, eller i Walter Owens kyrka House of Hope. Walter har varit i Sverige flera gånger, och det är en av de bästa och softaste amerikanerna som jag jobbat med. Vore kul att träffa honom igen.

    Igår kväll spelade vi i en stor kyrka utanför Chicago, Sweet Holy Spirit Church, som har Larry D. Trotter som pastor, en av de mest välkända gospelpastorerna i USA. Det var en alldeles hysterisk kyrka – tänk er kyrkoscenen i Blues Brothers, fast i kvadrat. Helt galen inledning, så långt från svensk kyrkokultur som man kan komma. Predikan däremot var riktigt soft. Tur det. Men med en sån inledning så är risken stor att man missar predikan av bara farten.

    Imorgon blir det eventuellt en trip till Michigan där vi i så fall ska medverka vid ett möte där Donnie McClurkin predikar. Han var en av predikanterna vid Gospel Heritage i Washington DC i februari (se tidigare inlägg). Pastor McClurkin är dels en fantastisk talare, men kanske också en av de snyggaste rösterna i gospelbranschen. Vore grymt kul om det blir av!! Jä i så fall.

  • Sveriges Radio byter vd

    Då var det dags – Peter Örn tar sitt ansvar och inser att han drivit SR i en riktning som varken personalen eller lyssnarna gillade. Valet av Kerstin Brunnberg som ny vd är väl knappast särskilt förvånande, men allvarligt talat – låt oss hoppas att hon sitter en dag längre än förordnandet! SR måste på sikt få en vd som är en nytänkade person som kan se SR:s styrka och svagheter, och utan att ta bort det SR är bra på ändå jobba för nyskapande och föryngring. Det Örn lyckas med så långt är ju bara att irritera alla, både äldre och yngre lyssnare, och inte minst personalen. Som ny vd efter Brunnberg hoppas jag på en radioentusiast, journalist, max 45 år och gärna nån som inte kan nåt om ekonomi och företagsorganisation, i alla fall inte mer än möjligen på praktisk nivå.

    Och till sist, är det verkligen rimligt att styrelsen sitter kvar? De har ju stått bakom Örns strategi, och det vore väl synnerligen märkligt om de kan återfå personalens förtroende.

  • Gospelsöndag

    En turné-söndag i USA brukar ofta betyda ett helt gäng gudstjänster, och denna resa blev inget undantag. Avfärd 06.30 till första kyrkan, därefter tre gudstjänster till under dagen. Som vanligt är det ganska olika karaktär mellan kyrkorna. Vissa är mer “riktiga” kyrkor i en vanlig kyrkolokal, många besökare och en uppsjö människor engagerade på olika sätt, vissa andra är kyrkor som är inhysta i märkliga industrilokaler eller andra typer av före-detta-byggnader med en betydligt mindre organisation och så vidare. Dessbättre spelar det å andra sidan ingen roll – det som betyder nåt är vår gemensamma tro och gospelmusiken – där förenas vi.

    Vi har fått väldigt gott bemötande, och det är tydligt att våra sånger kommer i funktion i de olika sammanhang där vi medverkat. En slutsats som jag drog efter första söndagen är att repertoaren är en av By Grace styrkor – man håller koll på vilka låtar som funkar bra och som används flitigt i kyrkorna i USA. På så sätt arbetar man in låtar som med stor sannolikhet borde funka bra i Sverige, men självklart blir det också lättare att få en amerikansk församling delaktig när man står på scen här. Jag har vid andra tillfällen turnérat i USA med körer som gör eget material, och det kan i och för sig bli bra och uppskattat, men i USA är ju gospel funktionsmusik och kyrkomusik, och inte alls lika mycket konsertmusik som det har blivit i Sverige.

    Bloggande broder Bylund brukar ju ofta visa bilder på riggar med syntar och annat, men jag kontrar med den enda riggen jag stöter på här borta under den här veckan.

    Måndagen blev en dag i Chicago Downtown. Större delen av dagen spenderades på Michigan Avenue och på piren nere vid vattnet. Gött, soft, soligt och varmt. Dessvärre upptäckte jag nåt oväntat – min fot och ankel svullnade upp av allt promenerande. Det är ju nästan två år sedan min olycka med ormbettet och jag hade väl inte trott att det fortfarande skulle kunna svullna upp så tydligt. Lite oväntat. Well.

    I morgon tisdag är det dags för gig igen – har inte exakt kolla på vad.

    Downtown Chicago

  • Atlanten passerad

    Efter en sen fredagkväll och en lika tidig lördagmorgonen har dagen spenderats på ett flyg till Chicago. Det är dags för en tio-dagars turné med gospelkören By Grace i Chicago, Milwaukee och Indianapolis. Jag och Therese var de sista att anlända till gruppen, och vi kom till hotellet tio minuter innan avresa till första giget på gudstjänst i “New Faith Baptist Church International”. Sådär lagomt mosig så gjorde vi i alla fall tre låtar + lite jam tillsammans med musikerna i kyrkan. Ganska kul kväll, men det blir en tidig kväll för att hinna med ett gäng gig imorgon.

    Träffade en kvinna i 55-60-årsåldern på planet från Stockholm. Hon berättade fröjdigt och glatt att hon och hennes man skulle flyga Cessna längs hela västkusten. Det roliga var att hon hade precis gått en kurs i att landa, eftersom hennes man skulle kunna få en hjärtattack under flygning och då skulle hon behöva landa själv. Vi trodde väl att kursen var ett par veckor eller nåt, men hon svarade: “Kursen var i onsdags, och det tog bara ett par timmar, varav en kvart var teori”. Lät lite för lätt för hennes eget bästa. Haha, nåväl.

    Jag å Tess

  • Lågintensiv bloggvecka

    Det har bara blivit så. Å ändå har det hänt saker, till exempel:

  • Jag har lyssnat på Magnus Helmner live
  • Jag har mailat Claes Elfsberg av misstag
  • Martin Fröst har fått DN:s kulturpris
  • Jag konstaterar att tre av mina närmaste kollegor ska ha barn. Samtidigt.
  • Både Göran Persson och Tony Blair har skaffat sig nya saker att göra

    • Men inget av detta lyckades rendera nåt inlägg. I morgon är jag i Chicago – räkna med fler inlägg då…

  • Rockköket

    RockköketIkväll har jag gjort en skön rätt från kokboken “Rockköket” – en bok som kom ut i höstas som innehåller sköna rätter och bra texter, allt kopplat till bra musik. Kolla in boken här, och läs en recension typ här. En ljuvligt bra bok – klockren present till en musiker.

  • Reign on me

    Reign on meDet är inte särskilt svårt att räkna ut att en (kanske den enda, vad vet man?) riktigt historisk händelse som man kommer berätta om för sina barnbarn är 11 september-katastrofen 2001 – exakt var man var, vad man gjorde och hur man följde händelsen live i TV. Under de hysteriska dygnen därefter vet jag att jag tänkte på hur otroligt många filmer och böcker som kommer att skildra dessa ödesdagar på olika sätt. Ikväll såg jag min första film i ämnet – Reign on me.

    Filmen “Reign on me“, som har den märkliga svenska översättningen “Vänner för livet”, är en alldeles strålande film som skildrar ett öde från de tragiska händelserna. Filmens huvudperson Charlie Fineman (Adam Sandler) förlorade sin fru och sina tre små barn i ett av planen som kraschade in i WTC. För att hantera sin sorg har han bestämt sig för att helt enkelt inte minnas. Han väljer att avstå från sin egen historia, och lever en mycket torftigt liv i nuet där den enda glädjen är tv-spel, och Mel Brooks-filmer. En gammal vänskap blommar upp igen, och man får följa hans väg från att vara ett hopplöst psyk-fall till att återfå hoppet om en meningsfull framtid. Ok ok, det låter lite klyschigt, men tro mig – det är en bra story och en bra film, klart värd att ses.

    Filmen berör de flesta känslor – man skrattar, känner vemod och gråter, sen skrattar man igen. Framförallt är filmens första del riktigt bra men mot slutet blir den möjligen en smula insmickrande och man påminns att det är en amerikansk film. Jag har aldrig gillat Adam Sandler, men här gör han en riktigt bra insats, och gamla vinylskivor utgör en central del av filmen – det gillar vi. Tipset är att helt enkelt gå och se den. Jamen. Läs DN:s recension här.

  • Avslutningsgig med Lidingö Gospel

    I morgon kväll är det sista konserten med Lidingö Gospel med Anna-Maria Svensson som körledare. Det har blivit ett stort antal gig och små turnéer med den kören under alla år, men nu ska Anna-Maria flytta tillbaks till Småland. Jag, Johan Tjernström och Jonas Lidholm brukar bilda komptrio och musicera tillsammans med kören i stor glädje, så det är en liten epok som går i graven. Allt gott har ett slut. Nästan allt.

  • Valborg å annat

    Så, det blev en mastig kväll. Valborgsmässoafton alltså. Tre akter på rad på café-scenen i Korskyrkan (se tidigare inlägg) – efter det var jag ganska mör. Därefter lite väntan på sista akten på stora scenen där jag gästade med Samuel Ljungblahd på hammondorgel. Det blev ett ovanligt roligt gig!! Bandet bestod i övrigt av Lars Åke Johansson på trummor, Johan Tjernström på bas, Magnus Gidlund på gitarr, Ted Hector på keyboards samt Emil Jonsson och Christos Gontevas på manskör. Jä. Bilder finns här.

    Rep
    Efter en sen natt med mycket roddande så var det dags att masa sig upp till genrep inför USA-turnén med By Grace. Avresan är i slutet av nästa vecka, och vi kommer att uppehålla oss i Chicago och Indianapolis med omnejd. Blir spännande. En av de saker man alltid ser fram emot är att få spela på ljuvligt ljudande B3:or överallt. Men låtmaterialet är inte självklart – det blir några timmar till framför Sibelius och Electron innan allt sitter, så mycket är säkert.

    Första maj
    Apropå 1:a maj som ledig dag – varför då undrar jag? Är det rimligt att ha en röd dag i almanackan för att hylla arbetarrörelsen? Missförstå mig inte – visst gillar jag den extra lediga dagen, och jag hyser väl inget direkt agg mot den aktuella partifalangen (eller folkrörelsen om man så vill). Och visst finns det flera andra historiska händelser som är förknippad med denna dag och som i sig förtjänar att uppmärksammas på olika sätt, men en helt ledig dag för samtliga? Jag är skeptisk.

  • Repdag

    Inför morgondagens Valborgs-gala så fick det bli en rejäl repdag idag. Dessutom är det genrep för den kommande USA-turnén med By Grace på tisdag, så Sibelius går varmt.

  • Perfect Stranger

    Perfect strangerHar precis sett filmen Perfect Stranger som går på svenska biografer just nu. Ytterligare en amerikansk toppfilm med fantastiskt skådespeleri, rysligt bra story och ett häpnadsväckande hantverk på alla sätt. Nyskapande till och med – hela storyn förs framåt med hjälp av chatt, och vid minst fem tillfällen nämns ordet “firewall” och vi får följa hur en av filmens huvudpersoner snabbt tar sig in i olika datasystem. Rafflande.

  • Valborgshappening med många band

    På måndag är det Valborgsmässoafton, och då ska jag och en hel skreldus musiker medverka på “Valborgsscen” – ett evenemang som Johan Tjernström anordnar i Korskyrkan i Stockholm. Det blir många band och artister – totalt 50 personer kommer dela på två scener. Under kvällen är det tänkt att jag ska hinna spela med med Vila, Beatrice MyBabe Ericsson, Linda Bonaventura och Samuel Ljungblahd. Det blir en härligt roddig, men förmodligen väldigt rolig kväll. Många låtar blir det.