Alla inlägg av Sebastian Robertsson

Sista dagarna i Chicago

Igår kväll blev en soft kväll. Vi spelade i en liten kyrka där de inte hade nån hammondorgel, så det blev spelledigt för mig. Sen var jag tvungen att spendera dagen på hotellet för att jobba med ett eventjobb nästa vecka. Det tog mer eller mindre hela dagen. Det giget blir det nån post om i nästa vecka.

Ikväll spelade vi i den största kyrkan under vår vecka i Chicago – New Life Covenant Church. Det blev höjdpunkten under veckan, i alla fall om man ser till feelingen i församlingen, pastorn och inte minst backline. Det är en kyrka som har ganska kända musiker sittandes på scen emellanåt. Bland annat Israel Houghtons trummis, Calvin Rogers, tillhör den kyrkan. Själv spelade jag på en grymt bra B3:a med en Motif XS7 på toppen. Otroligt bra PA och monitor. Glädje. Tyvärr gjorde vi bara en låt, men det var gött. Nu är det packat, sova några timmar och sen till N.Y.

Calvin Rodgers och Andreas Öjebrandt efter Israels gig
Calvin Rodgers och Andreas Öjebrandt efter Israels gig

Min blogg genomgår dessutom lite re-design, så det blir inge bloggande förrän på söndag nu.

Sundsvall tog SM-guld i basket

Jag ska direkt erkänna att jag inte har hållt mig uppdaterad, men det är ändå med stor glädje som jag konstaterar att Sundsvall tagit SM-guld i basket. Det känns stort och viktigt. Sundsvall och Timrå har kämpat i många år för att nå större idrottsframgångar, särskilt inom fotboll, basket och hockey. Timrå IK har ju verkligen kommit tillbaks till topplagen de sista åren men aldrig nåt hela vägen fram. Nu fick det bli basket. Hoppas detta blir en liten injektion till både giffarna och Timrå IK.

Gig i Indianapolis

I lördags åkte vi till Indianapolis där vi besökte New Era Baptist Church – en församling som arrangerade en konsert med oss som huvudakt. Vi har varit där fler gånger tidigare och har alltid blivit väldigt väl mottagna. Vi gjorde en grymt bra konsert inför en nästan fullsatt kyrka och vi fick verkligen känna på hur gästvänlig en församling kan vara, både före, under och efter konserten. Jag har ett helt gäng videoklipp som jag ämnar lägg upp så snart jag har möjlighet.

Undertecknad och Sydhage är nöjda
Undertecknad och Sydhage är nöjda

Söndagen är inte helt otippat den mest intensiva veckodagen – då försöker vi hinna med så många gudstjänster som möjligt. Därför blev det en ganska tidig morgon då första startade kl 9, sen den andra kl. 11 och slutligen den sista kl. 15. Efter det blev det lite snabbmat för att hinna i tid till Israel Houghton som spelade i Fellowship Missionary Baptist Church – en av de klassiska församlingarna i Chicago. Det blev såklart en höjdarkväll på alla sätt. Israel är en av de absolut mest framgångsrika gospelartisterna just nu och hans låtar används i kyrkor över hela världen. Faktum är att karln är ju flerfaldig Grammy-vinnare också.

Aaron och jag
Aaron och jag

Efter giget fick jag byta några ord med Israels pianist och kapellmästare Aaron Lindsey – en av mina absoluta favoriter i genren. Lyssna till exempel på det här klippet på Spotify.

Att gospla i USA

Det är inte helt lätt att förklara hur det är att sjunga och spela gospel i gospelns hemland. Det måste egentligen upplevas, men jag vill ändå skriva några rader och försöka berätta.

Först och främst, gospelmusik är i allt väsentligt gudstjänstmusik. Det innefattar alltså all musik alltifrån psalmer, sånger under kollekt, sånger under nattvard och så vidare. I Sverige är gospel nästan uteslutande konsertmusik. På en gospelkonsert i Sverige sitter publiken i bänken och på sin höjd nickas det lite gillande lite nu och då. Helst sitter man en bit bak och fyller på framåt om det behövs. Sen när körledaren påannonserar sista låten är det inte ovanligt att publiken ställer sig upp för att inte framstå som alltför ointresserad.

I gospelkyrkor i USA är det annorlunda – här är det självklart att församlingen stämmer in i låtarna direkt. Inte för att göra de som står på scenen glada utan för att det är gudstjänstmusik – man sjunger tillsammans, precis som man sjunger psalmerna tillsammans i vilken kyrka som helst. Vi som pysslar med gospel i Sverige gör vad vi kan för att förklara detta, allt för att komma bort från konsertformen och för att förändra synen på vad gospelmusik är och vad den har för funktion.

En av de vanligaste frågorna som jag får när man berättar att man har varit på turné med en svensk gospelkör i USA är ”Hur funkar det egentligen – hur kan ni turnera där? Är inte alla amerikanska körer såå mycket bättre?”. För det första, vi turnerar inte riktigt på det sätt man kanske tänker sig – vi fyller inte stora konsertlokaler som folk löser biljetter till. Vi besöker en massa olika kyrkor och medverkar på gudstjänster, konserter och andra samlingar som ingår i deras församlingsliv. Visst gör vi vanliga konserter också, men sällan helt själva.

När det gäller jämförelse mellan vad som låter bättre eller sämre så vill jag påstå att det är i mycket större grad en svensk företeelse än en amerikansk. Varför jämföra hur gudstjänstmusiken framförs? Är det troligt att en församling i en gospelkyrka i USA skulle sitta med armarna i kors och fundera varför soundet är lite annorlunda och därför inte sjunga med? Nej, självklart inte. Tvärtom uppfattas en svensk kör som sjunger deras gudstjänstmusik som nåt ganska coolt och inspirerande, även om soundet förstås är annorlunda i deras öron. Och sen är det verkligen inte så att alla gospelkörer (eller komp heller för den delen) i USA låter fantastiskt.

En av By Grace fördelar är att repertoaren alltid speglar det som just nu är populärt i USA. På så sätt blir det nästan alltid en omedelbar respons när låtarna startar – de flesta kan redan materialet och kan sjunga med. Skulle man komma med idel svenska gospellåtar med svenskt sound och form, ja då skulle vi nog i högre grad mötas av en sittande publik även här. Å andras sidan så vet jag att responsen efteråt inte behöver bli mindre – det blir alltid uppskattat hursomhelst.

Det går alltså fint att turnera med svenska körer i USA. Sen är syftet med att vi åker hit inte bara att sjunga för dem utan minst lika mycket för att inspireras och ta med oss tillbaks något hem till Sverige och den svenska publiken.

Första giget

Efter en ganska soft dag med lite shopping bar det av till första spelningen. Det var Bryant Jones kyrka där vi skulle medverka på en konsert med bland andra hans egen kör Chosen och Light of love. Det blev en lång men ganska härlig kväll. Vi gjorde fyra låtar och avslutade i vanlig ordning med ett balladmedley som alltid blir väldigt uppskattat. Några andra körer och grupper medverkade också, och i vanlig ordning fanns det några fantastiska musiker på plats, bland annat en helt fantastisk organist. Jag har både ett gäng bilder och videosnuttar som jag hoppas kunna lägga upp under dagen imorgon. I morgon ska vi vill Indianapolis, så nu måste det sovas. God natt.

Uppdaterat: Nu med bild.

Sköna snubbar
Sköna snubbar

På plats i Chicago

Efter ett stopp i Frankfurt är vi äntligen på plats på hotellet i Chicago. Flighten flöt på ganska bra, men jag vet inte om jag tycker att Lufthansas flygplan håller måttet – allt känns lite trött och lite gammalt. Jag tror fortfarande att Air France har tätplatsen. Kanske inte roligaste personalen (det typiskt franska, ni vet) men bäst utrustade flygplanen. Bland annat kommer jag ihåg den här flygningen ganska väl.

Nåväl, efter lite trix har vi hämtat ut bussarna, packat in alla väskor och kommit till hotellet som ligger några mil utanför downtown Chicago. Ett besök på Applebies gjorde att man snabbt påmindes om den amerikanska onyttiga maten. Vi kommer bo på samma hotell ända till vi flyger till New York – skönt! Nu är det dags att försöka vända på dygnet.

På väg till Chicago

Det har varit en intensiv vecka, allt för att försöka slutföra allt som behövde slutföras innan turnén till USA med By Grace. Sitter på Arlanda och äter den sedvanliga flygplatsfrukosten och konstaterar att det blir en strålande dag här hemma. Vi hoppas på finväder så klart, särskilt i New York när vi väl kommer dit om en vecka precis. I mån av uppkoppling ska jag försöka uppdatera här så ofta som möjligt.

Duogig med Gladys

Direkt efter dagens jobb på SVT fraktade jag pianot till ett ställe på Östermalm där jag skulle gigga med Gladys del Pilar senare på kvällen. Efter ett snabbt soundcheck och genomspelning av låtarna jag plankade igår kväll hann jag precis hem och softa lite grann innan taxin kom. Det blev en kul kväll med middag, ett knippe låtar och stor glädje bland alla samlade. Några andra artister fanns på plats och bjöd på en och annan ton och glada tillrop. Nu måste det sovas.

En dag med bestyr

Helt galet, jag var sekunder ifrån att behöva dansa i tv idag. Men nu slapp jag det – pjuhh!

Dagen började med att leverera bokföringen till min revisor. Äntligen. Nu har jag dessutom börjat bokföra innevarande år med lite mer kontinuitet så det inte ska bli så mycket jobb i början av nästa år. Sen tog jag bilen för att ta mig till studion och förbereda för inspelningen som var planerad till efter lunch. Då ringer en keyboardistkollega och behöver vik till kvällens Babben-inspelning på SVT. Efter lite samtal fram och tillbaks så lyckas jag boka om saker och ting och vips stressar jag till studion för att hämta instrument, planka en låt och dessutom hinna köpa med en svart skjorta.

Efter bildrep åkte jag tillbaks till studion för att repa med Gladys inför ett gig imorgon. Några nya låtar blev det, så det blir lite plankningsjobb på nattkröken.

Därefter tillbaks till SVT och bandning. Eftersom Larz-Kristerz också var gäster låg det dansband i luften och producenten fick för sig att alla medverkande skulle smådansa lite grann backstage innan entréerna. Aldrig förr har så många musiker försvunnit på så kort tid. Jag klarade mig med en hårsmån. Respekt till Brunzell dock som ställde upp för konsten, trots att han är lika avigt inställd till styrdans som jag. Nu, lite plankningar, sen sömn.

TMV firar 20 år

tmv

I lördags var det stort jubileum för gospelkören The Masters Voice som firade 20 år. Min historia med kören började 2002 och sträckte sig i tre år. Det var verkligen fantastiska år med många utmaningar. TMV är enligt mitt tycke (och många andras) en av Sveriges bästa körer så det kändes onekligen lite pirrigt de första övningarna. De tog till exempel hem andra-priset i den stora körtävlingen Toner för miljoner 1997 där man tävlade med 600 körer från hela landet, så det var och är en kompetent kör på många sätt.

Under mina år hann vi med ett knippe turnéer både inom Sverige men också till London två gånger samt USA. Dessutom fick vi inbjudan till att spela på Stockholm Jazzfestival 2003 på bästa kvällstid.

Hursomhelst, i lördags var det dags att fira – inte bara att kören fyllde 20 år utan också att Mia Sandell slutar som ledare. Det blev en grymt kul dag som avslutades med en helt fantastisk konsert i Betlehemskyrkan i Stockholm. Många av körens gamla medlemmar var med så det blev en stor kör med bra tryck. Med LjudJohan bakom spakarna så var man också helt trygg över ljudbilden.

Kompet bestod av Johan Åhlén och jag på keys, Per Perlan Hansson på bas, Erik Mjörnell och Tobias Gard på gitarr och Christian Figaro på trummor. Dessutom en kille på slagverk som jag inte spelat med tidigare och glömt namnet på (jag skäms lite). Ett grymt band helt enkelt – det var verkligen ett av mina roligare gospelgigs genom tiderna. Spelglädjen var skyhög och stämningen i lokalen var precis som man vill ha den! Gött mos. Grattis TMV – hoppas det blir 20 år till.