Category: Övrigt

  • Reportage om Olle Melkerhed i New York

    Reportage om Olle Melkerhed i New York

    Det här reportaget gjorde jag åt Sveriges Radio 1999. Olle är en god vän sedan många år och jag ville höra mer om det här med att fullfölja sina drömmar. I hans fall handlade det om att flytta till New York och försöka försörja sig som fotograf.

  • Vattenskada i studion

    Nej, har inte haft utomhusgig

    Det var ju typiskt, efter förra veckans enda regniga dag kom det in vatten i studion. All utrustning utom två syntar som stod i case på golvet verkar klarat sig bra. Så här såg det ut efter öppning… nu får det torka till sig så ser vi om de går att starta.

    Själva studiogolvet är en annan historia. Hoppas fastighetsägaren har en bra plan!

  • 14 år tillsammans

    Men far ju åt känslorna en sån här dag – 14 år tillsammans. Stort grattis till oss! Och som av en händelse är vi i studion och lägger sång på en ny låt. Här är texten:

    Still on the road
    Do we still remember where to go?
    Do we recognize the warning signs out on the road?
    And through all these years of ups and downs, we got lost a time or two.
    Are we still on the road?

    You know I put my trust in you
    And you trust me with your heart to hold on to
    And I can’t imagine wandering this rocky road alone.

    Are we still on the road

    Sometimes we’ve thought of giving up
    To start over in someone else’s arms
    But we couldn’t find a reason to give up and to let go
    So we’re still on the road

    God knows that I have tried to change.
    To become a better lover and a friend
    But then you tell me that you don’t need perfect, cause you’re not perfect too.
    So we’re still on the road

    Raising a family,
    Has filled every waking hour but made my life complete
    And all the worrying and sleepless nights, a blessing and a curse
    But we’re still on the road

    We’re still wandering this same ol’ road,
    that we started walking a long, long time ago.
    For better or for worse and all those rainy days to come
    We’re still on the road

  • Corona-update

    Eftersom den här bloggen för länge sedan har tagit formen av en dagbok för musikaliska projekt är det väl på sin plats att också dokumentera när man inte har gig.

    Våren 2020 såg ut av vara lagomt bokad. Jag hade två-tre gig i januari, ganska ledigt i februari och mars. Sen var april, maj och juni bra bokade, åtminstone för mig som har förmånen att kunna blanda tillvaron med public service-insatser. Jag skulle dessutom hinna göra fyra program med tv-underhållning. Det var ett tag sedan jag fick göra tv lite mer ordentligt, så just den bokningen var mer än välkommen.

    Sen kom det. Ingen hängde med. Alla blev överrumplade, ingen såg det komma. Världen stannade på några veckor. Hela världen. Ekonomin föll ihop som ett korthus, börsen dök nästan 25% på några veckor, ett av de snabbaste rasen i historien. Och gigen, de försvann på några dagar. Allt bokades av. Till och med jobb som låg i september och oktober ställdes in.

    Vår bransch är speciell på många sätt. Framförallt består den till allra största delen av frilansare, vissa med aktiebolag men jag tror nog att åtminstone hälften har enskild firma. Vi lever i produktion efter produktion, vissa kanske har framförhållning nåt halvår i taget men jag misstänker att de allra flesta har kortare horisont än så.

    Våra arbetsgivare består bland annat av produktionsbolag, stora som små, men alla behöver en sak: försäljning av biljetter. En annan stor del av våra arbetsgivare, eventbolagen, de blir enormt lidande när alla bolag, stora som små, måste skära kostnader. Och var skär man först? Jo, på sina event och sin reklam.

    Vår bransch är i en pågående konflikt med Spotify, eftersom musiker som medverkar på inspelningar inte får ta nån del av royalties från Spotifys streaming. Men det finns i alla fall öppningar för att Spotify i det här läget vill hjälpa till.

    Det kommer ta lång tid innan vår bransch är helt återställd. Lång tid. Vi kommer härda ut, vi hittar nya vägar under tiden, men jag tror många kommer söka andra sätt att trygga sin försörjning.

    Nu hoppas jag att RIX FM Festival 2020 genomförs som planerat. Anders Tegnell sa i alla fall att sommaren borde kunna bli ungefär som vanligt, men vi kanske inte kommer kunna resa utomlands.

  • Föreläsning på Dalkarlså

    För några månader sedan var jag uppe på Dalkarlså Folkhögskola och föreläste om hur det är att jobba som frilansmusiker och kapellmästare. Jag har ju föreläst tidigare, men aldrig i dessa ämnen. Det blev en väldigt inspirerande dag, dels genom att träffa vetgiriga ungdomar men också genom att plita ner vad man egentligen gör och faktiskt få en konkret bild av allt som yrket innebär.

    Senare under hösten höll jag samma föreläsning för ett musikgymnasium från Sundsvall, men då var vi på plats på Hamburger Börs i Stockholm.

    Om nån skulle vilja anlita mig som föreläsare så använd kontaktformuläret här på sajten.

  • Hus

    IMG_2133_NYAREIbland måste bloggen fyllas av något annat än bara gigbilder. Den här gången är det en ny typ av milstolpe i livet – vi har blivit husägare. Därför får det bli en husbild på vårt nya hus – tjohooo!!

    Vi har precis firat jul för första gången här, en helt magisk känsla faktiskt.

  • En son till

    IMG_1950

    Älskad bortom alla ord. Precis som din äldre bror. Välkommen till världen!

  • Alcazar-intro till Disco Defenders

    Alcazar-intro

    Ett av årets första uppdrag var att göra en intro-sketch tiil Alcazars show på Rondo i Göteborg. Tror det blev en grym öppning faktiskt – allt regisserat av Edward af Sillén. I höst går showen upp på Hamburger Börs i Stockholm.

  • Polarpriset 2014

    Även i år hann jag med att klämma in Polarpriset i augusti-kalendern. Årets pristagare var Chuck Berry och Peter Sellars – den förstnämnde ganska känd, Sellars däremot ganska okänd.

    Ett av verken som skulle framföras var en del ur John Adams The death of Klinghoffer – en för vissa ganska kontroversiell opera. I detta verk behövdes specifika syntsamplingar spelas upp, därför tog jag hjälp av Jonas Öijvall med både mjuk- och hårdvara. Tre kompetenta herrar på rad i bilden ovan – Jonas Öijvall, Gunnar Idenstam och Hans Ek.

  • Cómpeta, Spanien

    spanien-1

    Efter en intensiv start på hösten tog vi två veckors extra semester och hyrde ett hus i Spanien. Resan var planerad sen i våras och var tänkt som en förlängning av sommaren och belöning för en fullsmetad augusti med alldeles för mycket tid iväg ifrån familjen.

    Vi tog med oss lite vänner och lite familj och njöt i fulla drag av fint väder, god mat och fina samtal.

    spanien-1-3

    Plötsligt sprang jag om en get på löpturen

    spanien-1-2

    Tre gringos – våra respektive letade second hand-butiker eller nåt…

  • Våndan med att leta bil

    Efter några veckors letande är jag äntligen på ett plan till Malmö för att hämta den bilen jag sökt. Men den här processen att hitta rätt bil har varit lång och bökig. Jag ska berätta varför.

    Först, när man handlar bil som kostar en smärre förmögenhet, då lägger man gärna ner lite tid på det. Man surfar på alla sajter som finns och jämför bilar med varandra på bredden och längden, oavsett var i landet de står. För när en bilen kostar så mycket är det lätt motiverat att sätta sig på ett flyg eller ett tåg och köra hem bilen även om det är en bit bort. Man vill helt enkelt köpa rätt bil för rätt pengar.

    Bilhandlare över landet vet såklart detta och anpassar priserna hela tiden efter varandra. Men, man missar ofta några enkla saker:

    Varför tävlar man inte med hur produkten ser ut och vad den innehåller istället för att bara tävla med pris?

    Först, varför lägger man upp så dåliga bilder? Självklart blir en bil som är fotad i rätt belysning med framljusen påslagna mer attraktiv än en som är fotad i ett mörkt hörn med lysrör i taket. Oftast blir vitbalansen så konstig så man knappt ser bilens rätta färg. Vidare, varför lägger man inte ut femton bilder istället för fyra? Varför inte ta några extra bilder på detaljer och utrustning som man vill framhäva? Det betyder så otroligt mycket för det första intrycket och därigenom står den sig bättre i konkurrensen med andra bilar av samma modell.

    Sen, ännu viktigare – varför specificerar man inte utrustning mer noggrant i annonsen? Varför är man ibland så vag i beskrivningarna? På i princip alla bilar jag har kollat på måste jag ringa och kolla vissa detaljer för man inte bemödat sig att skriva ut viss utrustning.

    För att få reda på värdet på en begagnad bil använder man särskilda sajter eller appar. Man matar in registreringnumret på den aktuella bilen och då får man direkt en grundvärdering. Däremot måste man själv ange vilken utrustning bilen har, beroende på det förändras värderingen ibland ganska radikalt. Därför ska man självklart ange allting i annonsen så värderingen blir korrekt.

    Till sist, varför är ni inte mer seriösa på telefon? Om jag ber er kolla nånting på en specifik bil som ni vill sälja, varför ringer ni inte tillbaks när ni lovat att göra det? Om jag ställer en specifik fråga och det visar sig att bilen inte har just den funktionen så är det såklart mer seriöst att ringa tillbaks och berätta det. Om samtalet uteblir helt tappar jag ju både intresset för bilen men också för försäljaren och därmed alla bilar som står i samma hall.

    Så, här kommer mina uppmaningar till bilförsäljare, stora som små:

    – Ta fler bilder och ge dem lite kärlek.
    – Specificera i detalj vilka paket bilen har och vilka funktioner som finns.
    – Lovar ni att ringa tillbaks – ring tillbaks!

  • Nytt utseende

    Jag har länge tänkt att jag ska ge min webbplats lite kärlek och ta fram ett nytt tema, men som så ofta så fylls tiden upp av en massa jobb. Och det är ju bra på sitt sätt. Nu fick det bli en enkel och snabb lösning – ett standard-tema. Det får duga så länge.

    Jag har ju faktiskt en massa roliga uppdrag mest hela tiden, ska försöka komma med ett uppdaterande inlägg inom kort.

  • Sommaren 2013


    Årets sommar sammanfattas bäst med den här bilden. Min familj, så mycket kärlek!

  • Thailand


    Eftersom året började med ett tv-projekt direkt efter nyår hade vi bestämt att vi skulle hinna med en bröllopsresa innan allt ramlade igång för fullt. Och vill man ha sol och värme i mitten på januari finns det inte så många ställen att välja mellan – Dubai och Thailand var det vi till slut valde mellan. Och valet blev ganska enkelt.


    Thailand styrka kan i korta ordalag beskrivas med tre ord – klimatet, maten, snorklingen. Alla tre i topp-nivå. Resan gick till Kata Beach på Phuket. För den som planerar en tripp till den sidan av Phuket kommer här några tips.


    Kata Palm Resort & Spa är ett ypperligt hotell som rekommenderas varmt. Grymt poolområde, helt okej mat och förträfflig service. Dessutom ingick frukost, nåt som min gravida fru uppskattade särskilt mycket. Kanske är standard med frulle på hotell i Thailand, men skönt var det i vilket fall som helst.


    Om man ska välja en närbelägen strand kan vi verkligen tipsa om Kata Noi. Den har allt – bra strand, en bra Robinson Kruse-inspirerad liten krog, fantastiska fruktshakes och utmärkt snorkling på södra sidan. Taxi från vårt hotell kostade 200 baht. Kata Beach och Yanui kan undvikas – åk till Kata Noi istället.


    Det virvlar av matställen lite överallt i Kata – de flesta är rena turistfällor, men alltid ganska billigt och alltid med enkla thai-rätter på menyn. Men vill man äta lite bättre i en schysst miljö kan jag verkligen rekommendera Two Chefs, som drivs av två svenskar.