Jag lever. Jag gör en massa saker. Jobbar på SVT, sitter i studion och spelar in, arrangerar åt både andra och mig själv. Läser massor av bloggar, twittrar, lyssnar på Pirate Bay-rättegången, funderar över både min historia och min framtid. Men jag hinner inte skriva så mycket. Men snart. Ganska snart.
Category: Övrigt
-
Försäkringsglädje
I höstas köpte jag en ny finfin kamera – en Canon G10. Som den klåpare som man kan vara lyckades jag lägga ifrån mig den förra helgen i Gävle konserthus. Idag ringde jag mitt försäkringsbolag. Tre minuter och ett gäng fråga-svar senare säger bolagets representant i andra änden att pengarna finns på mitt kontonummer om några dagar. Jag frågar naturligtvis, är det så här enkelt numera? Behöver jag inte ens skicka in papper på min gamla kamera, typ ett gammalt kvitto? Nä, säger han – för er som är bra kunder, dvs sånna som inte har ärenden hela tiden så är det så här enkelt. Jag är glad.
-
Klåpare
För nån vecka sedan gladde jag mig över att jag vann en liten auktion på Tradera – en ny klocka som jag spanat in. Som den nyblivna klock-entusiast jag blivit kunde jag inte låta bli att buda, och vann. Men nu när klockan kom inser jag att en bild kan lura vem som helst. Den är helt enkelt mindre än jag trodde. Nåja, det var inget dyrt köp, men ändå. Jag är en klåpare.
-
Willy Brandt
Det är inte ofta jag tar en promenad på egen hand, men ikväll gjorde jag det. Efter en innesittardag var det läge att få lite luft och jag har faktiskt inga problem med att det är lite kallt ute (-12°C) – snarare tvärtom är det lite härligt att det biter lite.
Jag gillar Hammarbyhöjden där jag bor. Det är skapligt nära stan, en bit ifrån mycket trafik, åtminstone precis där jag bor. I själva centrum finns ett litet torg med det mesta som behövs, numera även ett sushiställe. Efter att först gått upp på själva höjden, därefter ner genom torget hamnade jag till slut borta vid ena tunnelbaneuppgången. Där ser jag helt plötsligt att det finns en liten park med en liten staty. Det visade sig vara den tyska politiska tungviktaren Willy Brandts park, och statyn föreställde naturligtvis honom. Han bodde tydligen på Finn Malmgrens väg (huvudgatan genom Hammarbyhöjden) efter att lämnat Tyskland när nazisterna tog makten. Först flyttade han till Norge, men flydde till Sverige och Hammarbyhöjden då Norge ockuperades av tyskarna. Han stannade i Sverige i fem år, även om det politiska klimatet i Stockholm på den tiden inte var ultimat för en politisk flykting som dessutom var vänstersocialist.
Brandt blev tysk förbundskansler 1969 och satt i nästan fem år. 1971 fick han Nobels fredspris för sin politik som ledde till att Tyskland erkände viktiga gränser i Europa samt återupprättade diplomatiska relationer med Polen, Sovjet och Östtyskland. Under den tiden hade han många kontakter med Olof Palme och anses tydligen varit “svenskarnas man i Europa”.
Wikipedia (sv), Wikipedia (eng), DD, BBC, Explore Stockholm.