Category: Övrigt
-
Veckan som gått
Då har det ramlat iväg en vecka till. Följande har hänt:
- Jag har jobbat en massa på SVT
- Måndag kväll skrev jag stråkarr
- Tisdag la vi gitarr på två låtar med Erik Tilling. Magisk!
- Onsdag åt jag råbiff för första gången. Måste prova igen.
- Torsdag blev det lite redigering och inspelning av stråk på en ballad.
- Fredag blev en heldag i studion med redigering av ett par låtar samt lunch med f.d. SVT-kollega.
- I övrigt har planeringen inför inspelningen av By Grace nya platta tagit fart ordentligt.
I morgon blir det en frukost på Ett skafferi med Beatrice och bror Thorleif.
-
Vill du få kontroll över din it-stress?
Om du har en stund över kan du kolla in den här presentationen från Öredev. Scott Hanselman – Information Overload and Managing the Flow from Øredev on Vimeo.
Öken att det inte går att embedda.
-
Jamies stativ
Det här var det närmaste en kändis jag kom under timmarna på BBC – Jamie Cullums keyboardstativ:
-
Handen
HandenEfter två “Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!För övrigt innebär “Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På sammEfter två “Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.
För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.
Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.
När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!
För övrigt innebär “Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samma dag.
-
Behöver du en fotograf?
Kolla in min bror Thorleifs nya hemsida. Han är grym!
-
Låg bloggfrekvens
Just nu blir det inte mycket bloggat, det går helt enkelt för långsamt med en hand i gips. Hittade dock en passande bild, tagen förra veckan på mig och Arwidsson som gjorde illa sig samma dag som jag. Som vi garvade när vi möttes i Radiohuset – tre dagar innan giggade vi ihop och då var vi hela…
-
Hysteriskt roligt från Carlskoga TV
Bland det roligaste på länge:
-
En händelserik vecka
Då var det dags att summera förra veckan. I vanlg ordning borde jag bloggat kontinuerligt, men det blir inte av. Inte här i alla fall – däremot på Twitter där jag mikrobloggar dagligen.
Veckan började med ganska mycket aktivitet i studion – både en demo på Bea-låt samt mer arbete på Elinas skiva. Torsdag och fredag var det dags för rep och konsert med By Grace. Det började riktigt bra med bra torsdagsrep och soundcheck på fredagen. I Centrumkyrkan, som är körens hemvist, där står det en modern, fullstor Hammond-orgel med leslie. Alltid kul att lira där – man tar bara med sig sin Motif som ställs ovanpå orgeln och vips så har man en finfin tre-manualig rigg.
Men en timme innan konsert går lesliet sönder. Det bara bryter ihop fullständigt. Efter lite snabb felsökning är det bara att konstatera att det inte kommer att gå att spela på den. Tack och lov var Bea på väg dit, så hon fick snabbt åka till studion och hämta upp Nord Electron. Tyvärr blev det inte alls nån bra lösning ren fysiskt – jag fick sitta väldigt konstigt och hela tiden vända mig om när jag bytte maskin, så giget blev inte lika kul som det var tänkt.
Det blev en bra kväll ändå, dels på grund av en nästan fullsatt kyrka men också för att en av kvällens gäster var Samuel Ljungbladh. Stärkt av succén från i söndags levererade han och publiken You’ve got a friend på ett orepat men bejublat sätt:
Här finns ett annat klipp när vi gör en av körens favoritballader.
Jag önskade att jag kunde sluta här, att veckan var klar. Typ ledig helg. Men icke! Under en rask promenad på lördagsmorgonen händer det som inte får hända – jag skadar min hand och får en liten spricka i ett ben. Ett snedsteg på fel ställe gör att jag faller och det är min hand som får ta hela smällen. Till en början gör det inte så ont, men efter några timmar märker jag att nåt inte riktigt stämmer. In på SÖS, och efter några timmar går jag därifrån med höger hand i gips. Tre veckor sägs det att jag behöver.
Självklart ställer detta till med en massa strul och ett gäng gig som jag måste sätta vik på. Mycket annat blir bökigt på olika sätt, men eftersom min kropp är friskt i övrigt så har jag faktiskt inget att klaga på egentligen – tre veckor går fort! Följ mina enhandsäventyr på Twitter genom den här hash-taggen. Nu orkar jag inte skriva längre eftersom skrivandet just nu går i ultrarapid.
-
Penta
Här ser vi hur den pentatoniska skalan verkar finnas inbyggd i oss. Lite kul faktiskt.
-
Att träffa en person för sista gången
I morgon åker jag till Norrland, bara över dagen. Jag behöver göra något alldeles speciellt och jag måste göra det nu. Jag måste ta farväl av en person som håller på att gå bort i cancer. Han är ung, alldeles för ung. Vi har känt varandra i snart fyra år och jag har hoppats hela tiden att vår vänskap skulle bli betydligt längre. Nu verkar slutet nära och det finns ingen tid att förlora.In i det sista kommer alla vi i hans närhet hoppas på ett under, men just nu har jag blicken fäst i marken. Vet inte om jag törs hoppas längre på nån förändring. Hela situationen är så oändligt svår att ta in. Det finns nämligen en massa detaljer som gör att den här historien tar några extra tag om känslorna, men det orkar jag inte skriva nu – det får bli ett inlägg längre fram i så fall.Jag har gjort den här resan en gång tidigare, då med en person som betytt mycket för mig fast på ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg det sista mötet som väldigt fint och värdigt, men samtidigt jobbigt ända in i benmärgen. Hur jag reagerar i morgon vet jag inte, men jag hoppas att nån form av frid ändå ska infinna sig.I morgon åker jag till Norrland, bara över dagen. Jag behöver göra något alldeles speciellt och jag måste göra det nu. Jag måste ta farväl av en person som håller på att gå bort i cancer. Han är ung, alldeles för ung. Vi har känt varandra i snart fyra år och jag har hoppats hela tiden att vår vänskap skulle bli betydligt längre. Nu verkar slutet nära och det finns ingen tid att förlora.
In i det sista kommer vi hoppas på ett under, men just nu har jag blicken fäst i marken. Vet inte om jag törs hoppas på nån förändring längre. Hela situationen är så oändligt svår att ta in. Det finns nämligen en massa detaljer som gör att den här historien tar några extra tag om känslorna, men det orkar jag inte skriva nu – det får bli ett inlägg längre fram i så fall.
Jag har gjort den här resan en gång tidigare, då med en person som betytt mycket för mig fast på ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg det sista mötet som väldigt fint och värdigt, men samtidigt jobbigt ända in i benmärgen. Hur jag reagerar i morgon vet jag inte, men jag hoppas att nån form av frid ändå ska infinna sig.
-
Långa dagar
Den här veckan har börjat intensivt. Tre långa dagar på rad på SVT, sen på kvällarna har jag åkt till studion för notskrivning, redigering och annat smått och gott. Nu ska jag hinna med en snabb norrlandstripp, sen tillbaks till Stockholm igen på lördag förmiddag för ett företagsjobb. Mycket jobb och resor, men det ska väl gå. Hade egentligen ett rep igår och ett till gig på söndag, men det blev inställt i sista stund – skönt faktiskt.
Jag har äntligen fått min L-100 levererad till studion efter lite ombyggnad. Förhoppningsvis får jag ner den till studion under helgen, då blir det säkert nåt litet videoklipp. Nu, lite vila och packning.
-
Umgänge
Fika på Tullys, Götgatsbacken. Nice!
