Igår och idag har jag haft den stora förmånen att jobba för Polarpriset. Uppdraget var att sätta soundet på Kungl Filharmoniska Orkestern och skicka ner en färdig mix till OB-bussen. Fantastiskt kul att jobba med orkesterljud på det här sättet igen – det var några år sedan. Det blev en grym sändning där Patti Smith och Kronos-kvartetten tog emot sina priser och mottog dessutom musikaliska hyllningar av Ola Salo, Anna Järvinen, Stenhammar-kvartetten och inte minst Veronica Maggio.
Vårt nya husdjur på Långsön går vilse i parasollet. Först trodde vi att det var en iller, men efter lite googlande insåg vi att det var en hermelin. Självklart döpte vi honom till Örjan, eftersom han såg ut som en Örjan. Han hängde kvar varje dag efter detta och verkade njuta av vårt sällskap. Läs mer om Hermeliner här.
Idag har jag sett den här dokumentären på SVT Play. Om du inte sett den, gör det. Den ligger kvar till 7 september.
Jag har ett bestående intryck från den ödesdigra dagen och dagarna efteråt:
Det finns mycket hat i världen, men så otroligt mycket mer kärlek. Så mycket mer positiv kraft än negativ. Så många fler politiker, makthavare, företagsledare, bloggare, journalister och andra förståsigpåare som strider för öppenhet, demokrati och frihet än sådana som vill begränsa, reglera, utesluta. De här två artiklarna är bara ett exempel som åskådliggör detta (tack @deeped för tips). Eller som en av de överlevande tjejerna i AUF sa i en intervju: “Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen”.
När jag såg dokumentären om händelserna i Norge insåg jag att detta redan hamnat en bit bak i min minnesbank, att jag redan glömt det lite grann. Nu blev jag påmind.
Då var Florida-veckan över för den här gången. För mig var det premiär i staten, och delar av den gav verkligen mersmak, andra inte.
Självklart var det en obeskrivligt mäktig upplevelse att se den sista uppskjutningen av rymdfärjan Atlantis. Resan avslutades också med en hel dag på Kennedy Space Center där jag bland annat åkte på en nästan tre timmar lång rundtur på området och bland annat besökte uppskjutningsramperna PAD 39A och 39B där samtliga rymdfärjor skjutits upp, men även Apollo– och Skylab-uppskjutningarna gjordes här. För mig och många med mig är det historisk mark.
Dagarna emellan spenderades med en liten road-trip längs Floridas östkust – via Ft. Lauderdale och Miami, ända ner till Key West. Och där, där trivdes jag; Key West är det inte sista gången jag besöker, så mycket är säkert.
Signing off, från en 757:a över Atlanten.
Den här är nog snyggast ännu så länge från uppskjutningen av STS-135.
Uppdaterat: Klicka här så kommer du till den fullstora bilden hos NASA.
03:15 Klockan ringer. Har sovit lika dåligt som en 8-åring natten innan julafton.
03:30 Går ombord på bussen som plockar upp mitt hotell, Holiday Inn vid Universal Studios, Orlando. Vår guide heter Jeff, och han kan man närmast beskriva som en kopia av Huey Lewis, fast helt gråhårig.
04:35 Massiva köer när vi närmar oss Kennedy Space Center. Faktum är att man väntar sig upp till en miljon människor som åker till området för att se denna sista uppskjutning. Galet!
Då sitter jag på flighen mot Frankfurt för att sedan ta mig vidare till Orlando, Florida. Dags att förverkliga en dröm – att på plats få se rymdfärjan Atlantis skjutas upp från Kennedy Space Center. Just nu känns det lite overkligt om sanningen ska fram.
Men jag är övertygad om att det är helt rätt att åka – man ska fullfölja sina drömmar! Sen är det en chansning att färjan ens lyfter under vistelsen, synd att flygbiljetten blev alldeles för dyr och att delar av semesterplanerna blev omkullkastade. Men en enkel devis på detta tema är:
Man ångrar mest det man inte gjorde.
Så. Nu kör vi.
– Posted using BlogPress from my iPad
Det behövs bara två bilder för att sammanfatta årets midsommar:
I somras började jag fundera på att prova LCHF-kost, dvs lo carb, high fat. Inte för att jag på nåt sätt var överviktig eller ens orolig för det, nej det som lockade var att må bättre i magen, få mindre svängningar av blodsockernivån och helt enkelt äta sundare och mer naturligt.
Redan under sommaren började jag att äta ägg och bacon till frukost, och jag insåg snabbt vilken fantastisk frukost det är. Det är gott, och man står sig längre än på fil, flingor och smörgåsar. Det blev startskottet, sen när semestern var över började jag på riktigt och försökte följa riktlinjerna helt och hållet.
Efter att ha kört LCHF i nio månader är jag otroligt nöjd med resultatet – jag mår mycket bättre, kroppen fungerar mer som den ska och jag har enligt kommentarer gått ner i vikt. Jag äger inte ens en våg, så hur mycket har jag ingen aning om. Det är återigen inte huvudsyftet.
Det sista halvåret har LCHF verkligen exploderat i media – det skrivs artiklar i alla tidningar, det plitas ner erfarenheter i bloggar och i receptböcker. Jag har evangeliserat den här livsstilen till många vid det här laget, av den enkla anledningen att jag tycker det funkar så bra. Varför inte prova du också?
Läs den här texten av en av mina favoriter – Owe Wikström. Notera särskilt det här citatet av Blaise Pascal:
Vi nöjer oss inte med det liv som vi äger inom oss själva i vår egen tillvaro, vi vill leva ett inbillat liv i andras föreställningar om oss och bemödar oss för den skull att synas, vi arbetar ideligen på att bevara och försköna denna inbillade tillvaro och försummar därmed den verkliga.
I julas gav vi, min pappa och mina bröder, en iPad till vår mor. Det var inte alla i min omgivning som tyckte det var en god idé – skulle hon verkligen använda den? Är hon överhuvudtaget intresserad? Är det värt pengarna?
Eftersom pappa knappast innehar det svenska rekordet i att hålla henne underrättad om vad som skrivs på familjemedlemmarnas Facebook-sidor eller bloggar så tyckte jag att det var hög tid att hon skulle få sin egen manick att surfa med, kolla Facebook och hålla sig uppdaterad. Efter lite resonerande fram och tillbaks så landade vi i att vi skulle ge henne den minsta iPaden, men med 3G-abonnemang.
Nu några månader efter så är jag riktigt nöjd, för det har verkligen fallit väl ut. Var och varannan dag ramlar det ner mail med nån bild som hon har fått tag på av nån vän eller släkting på Facebook. T.ex. bilden ovan, som är från hennes sejour i USA 1960. Cool bild va?
Härligt morsan, jag är stolt över dig!
Tanken var ju att vi skull flyga världens största passagerarflygplan hem, men det blev ju såklart inget med det efter den här incidenten. Det blev en trång och gammal 777:a istället, långt ifrån det vi hoppades på. Nåväl, better luck next time…
Då var det gjort – jag har använt min förmån och utfört min plikt; jag har röstat. En mäktig känsla faktiskt, särskilt när det finns människor runt om i världen som fortfarande kämpar för fria och demokratiska val och rösträtt för alla.
Igår kväll körde jag igenom SVT:s och SR:s Valpelj – det var faktiskt första gången jag provade ett sånt test.
Skönt att det landade med samma resultat som mina sympatier, många verkar nämligen få högst förvånande (och ibland obekväma) resultat. Prova du också!
