Sebastian Robertsson

Kapellmästare


  • Gospel Heritage – dag 4

    Sista dagen bestod av en morgonsession med Marvin Sapp och en kvällsgudsjänst med Kirk Franklin. Båda passen var fylld med bra undervisning, framförallt Kirks predikan på kvällen. Marvin Sapp började med att sjunga en ny låt från hans kommande platta – en fin liten ballad som handlade om hur viktigt det är att hitta en egen plats för lovsång när man som ledare förväntas ge ut och den enda man behöver är nån som kan tala till in i ens eget hjärta.

    Mellan passen hann vi med att åka till Georgetown och käka och shoppa lite. En jättefin stadsdel som motsvarar Gamla Stan i Stockholm. Grymt skönt att sitta ned på en vettig restaurang och äta vanlig italiensk mat! Vi hann också med att ta lite bilder på den nya svenska ambassaden som låg alldeles i närheten.

    Ok, sen in till stan för att gå på avslutningsgudstjänst med Kirk Franklin som predikant. Tyvärr så blir det lite samma sak här – det går inte att beskriva hela predikan. Men precis som tidigare så är det häftigt att höra den mest säljande gospelartisten idag, en femfaldig Grammy-vinnare, stå och undervisa med så stor ödmjukhet och självinsikt. Bland det första han gör är att tvätta bort artist- och kändisgrejen och precis som tidigare under konferensen proklamerar att det inte är nåt värt överhuvudtaget. Poängen med hans undervisning är flera, men det viktigaste är precis det som undervisats tidigare under konferensen – vi måste se till att vår livsstil i sig blir en lovsång till Gud. På nåt annat sätt kan det inte vara.

    Ok, jag skulle kunna skriva på en hel del om detta – kanske gör jag det lite senare. Nu har vi precis vaknat och ska ta oss till en gudstjänst i nån stor cool gospelkyrka.

  • Gospel Heritage – dag 3

    Förmiddagen startade idag med ett seminarie med Martha Munizzi – en av de absolut största kvinnliga gospelartisterna just nu. Hon har varit otroligt framgångsrik och sålt runt 10 miljoner skivor. Det visade sig att även hon var en fantastisk talare. Men denna gång var det alltså i seminiarieform, och vi var väl inte mer än 30-40 personer i lokalen. Hon undervisade om hur vi som musikaliska ledare (och ledare i allmänhet) inom kyrkan måste se till att vi inte låta stoltheten över våra egna prestationer hamna i fokus. Ett riktigt bra seminarie som gick bra i linje med Donnie’s undervisning kvällen innan. Vi fick höra många nyttiga saker ifrån hennes egen bakgrund, bland annat om hur man hanterar situationen att stå i en kör eller ett lovsångsteam och inte ens ha en mik, och därmed få deala med sig själv och sin stolthet.

    Under detta seminarie fanns det möjligen några inslag som kanske funkar för amerikaner, men av kulturella skäl kanske inte riktigt funkar för oss. Men som alltid, men får ta till sig vissa delar och det som uppenbart inte går att applicera i Sverige får man lämna. Hon är grym, och hon är en förebild!!

    Basse, Martha och Johan
    Basse och Johan Tjernström

    På kvällen var det dags för gala – det skulle delas ut utmärkelser till några som betytt mycket för gospelbranchen. På pappret ett helt ok upplägg med Vicky Winans och Donnie McClurkin som värdar och inspelade påanonnser a la Oscarsutdelningen (ja, det var väl här man började ana), och dessutom skulle det göras TV. Och det var där allting gick överstyr. Något som skulle kunna bli en fin och skön kväll med hyllningar till några av de största artisterna/predikanterna genom tiderna slutade i ett sällan skådat kaos. Ingen verkar ha förberett att det skulle göras TV. Uppenbart kan man inte ha lagt en enda sekund på att repa. När Vicky och Donnie ska läsa sin första påannons blir det fel om och om igen, och det visar sig att den nya moderna promtern inte alls funkar, och när allting strular så finns det ingen studioman, så de står där på scenen och försöker kommunicer med nån tv-människa via deras mikrofoner. Allt inför några tusen gäster som är uppklädda och förväntansfulla. Well, det går inte att beskriva hur pinsamt dålig hela kvällen blev. Det är bara att konstatera att detta måste vara bottennappet för hela konferensen… Allt annat har ju varit kanon, så självklart måste det finnas nåt att klaga på… :)

  • Gospel Heritage – dag 2

    Morgonsamlingen var mycket bra, med alldeles strålande undervisning av Grammy-vinnaren Cece Winans. Därefter kollade jag in ett seminarie med Donald Lawrence och Richard Smallwood som pratade om deras erfarenheter och hur de slitigt och jobbat sig fram i många många år. Mycket ödmjukt, väldigt uppbyggande och på nåt sätt skönt att höra att de stött på samma problem som vi själva står i.

    Kvällen bestod av en gudstjänst med bl.a. Martha Munizzi, Tye Tribbett och Donnie McClurkin. Martha ledde några sånger i början, och det var helt ok trots att det var playback. Men, sen kliver en gigant fram: Tye Tribbett. Jag visste inte ens att han skulle vara med på kvällen, men det visade sig att han var den stora musikaliska attraktionen. Ojojoj, han är verkligen arvtagaren till Kirk. Helt osannolikt bra, en sjukt bra band och en kör som var det bästa man sett… Köp en DVD eller nåt, för det går inte att beskriva!

    Och Donnie McClurkin sen, men enligt mig den snyggaste rösten i gospelindustrin – han skulle predika. Ljuvlig start med en sång, sen predikan. Och vilken predikan sen… puhh! Just nu tror jag inte att jag kan återge det med nån rättvisa. Men en sak kan jag säga – har du chans att höra honom predika eller sjunga, ta dig dit!!!

  • Gospel Heritage – dag 1

    Ikväll började konferensen – Gospel Heritage Foundation. Uppstartskvällen var en enda lång gospelkväll med många medverkande. Richard Smallwood och Vision var den riktiga höjdpunkten. Otroligt härligt att se en levande legend leda en församling, och extra kul att vi (jag, Johan Tjernström och Jonas Lidholm) har varit med och spelat in några av hans låtar tillsammans med honom själv i Sverige. Ser fram emot morgondagen – Cece Winans, Donald Lawrence och mer av Mr Smallwood.

     

  • Apropå flygning

    Har tänkt lite grann på det här med flygsäkerhet. What’s the story about påsarna som man ska använda och lägga in flytande och krämiga grejer i? Nån?

  • ARN-AMS-BOS-IAD (Stockholm-Washington)

    Resan till Washington blev betydligt längre än hur det var tänkt. När jag väl kom till Amsterdam, springandes igenom Shiphol inser jag vid en snabb blick på skärmarna att min flight till Washington är inställd. Helt enkelt. Så, det blev till att vänta där, för att flyga till Boston några timmar senare, och därifrån till Washington. Suck!

    Men, det fina var att flighten från Amsterdam till Boston blev nog den skönaste transatlantiska flygningen hittils. Vi fick nämligen flyga ett alldeles nytt flygplan – en splitterny Airbus 330 som var en vecka (och en flight) gammal. Great. Det är inte varje dag man är med om det. För det första – allt är (naturligtvis) i toppskick, fräsch och snyggt. Därefter slås man av är hur tyst planet är. Och det sista, och det bästa: äntligen har man insett att man ska satsa på enkla IT-baserade lösningar för att underhålla passagerare. I detta flygplan har alla en helt egen liten konsol där man kan välja film, musik och spel efter egen förmåga. Dessutom fanns det möjlighet att skicka och ta emot epost, samt strömuttag till sin egna dator. Visst har jag flugit tidigare där det suttit en liten dator i stolen framför, men här var det grymt snygga lösningar och interface, och en massa (!) material. Tror det fanns åtminstone 30 filmer att välja mellan, och man kan spola och pausa som man själv vill, skapa spellistor med en uppsjö av låtar etc. Kanon på en lång flight!

    Sen en detalj till – en flygvärdinna på flighten frågade vad jag skulle göra i USA, och när jag svarade blev hon tydligt berörd på nåt sätt. Det visade sig att hon var med om en flygkrasch för några år sedan och låg i koma i nästan tre månader. Efter lång rehab beslutar hon sig ändå för att fortsätta jobba som flygvärdinna. Hon berättade om att hon förstog då att Gud måste finnas, och att han ville att hon skulle fortsätta leva. Så, gospelmusiken förenade oss för några minuter.

    Nu, trött efter nästa 20 timmars resa och måste sova. Hoppas Johan inte snarkar.

  • Melodipestikvadrat

    Snälla. Kan nån bara förklara. Vad rör sig i huvet på bakgrundssångarna/dansarna som står på scen bakom Christer Lindarw i After Dark? Om jag vore dom skulle jag hoppas på en fallucka! Det går inte att beskriva hur dåligt det bidraget är!!

    Tack Sarah Dawn Finer.
    Tack Andreas Johnson.
    Tack Luuk.

  • Nåt som inte får hända!!

    Ok, för första gången i min karriär (vad jag kan minnas i alla fall) har jag fått ställa in ett gig på grund av glömda grejer…

    Jag var engagerad för att spela piano åt en sångerska på en finare fest på Edsbacka Krog utanför Stockholm. Vi träffades tidigare på dagen och repade, och när vi skulle packa ihop insåg vi att vi hade lite tidsbrist. Så det gick fort. Lite för fort. Väl framme på festplatsen så hann vi precis få in ljudanläggning och digitalpiano innan gästerna anlände. Så, när det var 5 minuter kvar tills vi ska börja spela försöker jag hitta strömadaptern till pianot. Inser på en gång att vi glömt den i all stress. Och eftersom vi bara skulle spela i början så fanns det ingen tid att hämta nåt annat piano, trots att vi gjorde ett försök.

    Så, med svansen mellan benen var det bara att packa ihop alla grejer och åka hem medan gästerna åt förrätt. Naturligtvis gick det inte att ta emot något gage, trots att de som engagerat oss faktiskt försökte…

    Edsbacka Krog förresten – hur mycket kostar en förrätt där? Om jag ska ha råd att äta där nån gång måste gigen bli av. Suck!

  • Dikten i “Fyra bröllop och en begravning”

    En av de charmigaste filmerna från 90-talet – “Fyra bröllop och en begravning” – innehåller en väldigt sorgsen men mycket vacker dikt. Ikväll gick filmen på tv igen – som vanligt fångas jag av orden som läses upp vid Gareth’s kista:

    “Stop all the clocks, cut off the telephone,
    Prevent the dog from barking with a juicy bone,
    Silence the pianos and with muffled drum
    Bring out the coffin, let the mourners come.

    Let aeroplanes circle moaning overhead
    Scribbling on the sky the message He Is Dead,
    Put crepe bows round the white necks of the public doves,
    Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

    He was my North, my South, my East and West,
    My working week and my Sunday rest,
    My noon, my midnight, my talk, my song;
    I thought that love would last for ever: I was wrong.

    The stars are not wanted now: put out every one;
    Pack up the moon and dismantle the sun;
    Pour away the ocean and sweep up the wood.
    For nothing now can ever come to any good.”

    W. H. Auden

  • Melodipestival

    Eh, jag såg Melodifestivalen i lördags. Aldrig skäms man så mycket för svensk musik som när man ser detta spektakel. Det produceras så otroligt mycket bra musik i detta land, och det som lyfts fram och spelas i tv är det som framfördes i lördags? Ok ok, Sebastians låt var ok och den passade honom fint. Men tyvärr, resten går bort bort bort bort!!

  • P1 nedmonteras?

    Mellan åren 92-99 jobbade jag på SR. Under dessa år byggde jag upp en kärlek till radio och till Public Service som håller i sig än idag. P1 och P2 är de kanaler som stått mig närmast under alla år, även när jag var yngre. Helt enkelt för att jag är intresserad av kultur, samhälle och politik samt sån musik som inte ligger på listorna. Jag vet att jag är långt ifrån ensam (P1 har ju faktiskt en lyssning på ca 12%), och jag brukar också blir glad och lite positivt förvånad när ungdomar under tjugo också uttrycker att man värnar om P1:s profil att kunna gå på djupet, analysera och tillgodose behovet även för oss med lite smalare intressen. Klart P1 också måste föryngras, men gör det då utan att ta bort det som P1 är bra på!

    Det med lite vånda som man läser Björn Elmbrandts inlägg i dagens Aftonbladet.

    http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1000098,00.html
    http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,999953,00.html

  • Mr Valentine enjoys attention

    Tomorrow is Mr Valentines day. Mr Valentine and I are not that good friends. It’s not that I don’t like him, but I don’t want him as my best friend either. It’s obvious that there’s a lot of influence from commercial interests that he get’s this much attention every year. I’m proposing to fool him this year. I’ll take my girl by the hand and go for a nice dinner on friday instead. Or thursday perhaps, or any other day… I’d like to see the look on his face.

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=617475
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Alla_hj%C3%A4rtans_dag

  • The Police – LIVE!

    Finally – something that I’ve waited for several years…. The Police, touring again:

    http://billboard.com/bbcom/news/article_display.jsp?vnu_content_id=1003544435

    Gigs in Europe in august and september. Believe me – I’ll be there!

  • Dokumentation – strunt samma?

    Ingen utvecklare gillar att dokumentera. Ingen jag känner i alla fall. Nånstans är det baksidan av en annars positiv skapandeprocess – ett nödvändigt ont helt enkelt. Samtidigt så är jag helt övertygad om att när man bygger komplexa, produktionskritiska system med många användare så är dokumentation A och O. Ålrajt, några basic argument för dokumentationens vara:

    1. Omvärlden förändras. Förmodligen måste det mästerverk man skapat nån gång ändras, utvecklas eller byggas om. Två scenarior är uppenbara. Ett: du är kvar på företaget. Problemet är då att man glömmer sin kod och sina tankar ganska fort – redan efter ett par veckor tittar man på sin kod och funderar “hur tänkte jag här?”. Bra och enkel dokumentation hjälper dig garanterat! Scenario två: – du har lämnat företaget. Har du nån gång försökt sätta dig in i någon annans kod? Det kanske funkar för enkla applikationer, men ganska snart blir det oöverskådligt och det tar onödigt lång tid att hitta det som eftersöks.

    2. Kraven är en del av dokumentationen! Om man inte har dokumenterat kraven är chansen stor att man missar saker som beställaren och användarna av systemet förväntar sig. Och vi vet alla hur lång tid det tar (och hur tråkigt det är) att koda om. Och, det allra finaste – när du har dina krav, då kan man skriva testfall och därmed testkod. Gör det INNAN du börjar koda. Tro mig – här finns det tid att tjäna.

    3. Med bra dokumentation bygger man (mer) rätt från början. När man kodat ett tag, oavsett språk, så inser man att själva kodningen är en ganska liten del av utvecklingsprocessen. Det svåra är oftast att uppfylla alla krav och få till en bra design som är lätt, smidig, skalbar och ombyggbar. Dessutom missar man ofta uppenbara saker som man förmodligen skulle ha hittat om man låtit designen tagit tid. Så, se till att dokumentera din design. Inte dokumentera för dokumentationens skull – men gör det enkelt, låt det ta tid, och inse att det är för din egen skull.

    Well, efter att ha tillbringat mitt första dygn i Växjö för att dokumentera andras kod och protokoll inser jag hur tråkigt det är, särskilt när man gör det i efterhand. Men ack så nödvändigt.

  • Gospel Festival in Gävle

    This weekend I’m playing with Gävle Gospel Festival. This is my third time doing this I think. About 300 singers and band from Örebro and me on organ. Festival site: http://www.gavlegospel.com/festival.html. Magnus Spångberg is band leader. Check his site at http://www.spangbergmusik.com/.

    It’s interesting that gospel is still cooking in Sweden. Lots and lots of people is involved in gospel choirs around Sweden. At “Sjung Gospel” in Stockholm in january this year, 1900 people sang in the choir. New record as far as I know…

    However, gig tomorrow @18 in Gävle konserthus.