Resan till Washington blev betydligt längre än hur det var tänkt. När jag väl kom till Amsterdam, springandes igenom Shiphol inser jag vid en snabb blick på skärmarna att min flight till Washington är inställd. Helt enkelt. Så, det blev till att vänta där, för att flyga till Boston några timmar senare, och därifrån till Washington. Suck!
Men, det fina var att flighten från Amsterdam till Boston blev nog den skönaste transatlantiska flygningen hittils. Vi fick nämligen flyga ett alldeles nytt flygplan – en splitterny Airbus 330 som var en vecka (och en flight) gammal. Great. Det är inte varje dag man är med om det. För det första – allt är (naturligtvis) i toppskick, fräsch och snyggt. Därefter slås man av är hur tyst planet är. Och det sista, och det bästa: äntligen har man insett att man ska satsa på enkla IT-baserade lösningar för att underhålla passagerare. I detta flygplan har alla en helt egen liten konsol där man kan välja film, musik och spel efter egen förmåga. Dessutom fanns det möjlighet att skicka och ta emot epost, samt strömuttag till sin egna dator. Visst har jag flugit tidigare där det suttit en liten dator i stolen framför, men här var det grymt snygga lösningar och interface, och en massa (!) material. Tror det fanns åtminstone 30 filmer att välja mellan, och man kan spola och pausa som man själv vill, skapa spellistor med en uppsjö av låtar etc. Kanon på en lång flight!
Sen en detalj till – en flygvärdinna på flighten frågade vad jag skulle göra i USA, och när jag svarade blev hon tydligt berörd på nåt sätt. Det visade sig att hon var med om en flygkrasch för några år sedan och låg i koma i nästan tre månader. Efter lång rehab beslutar hon sig ändå för att fortsätta jobba som flygvärdinna. Hon berättade om att hon förstog då att Gud måste finnas, och att han ville att hon skulle fortsätta leva. Så, gospelmusiken förenade oss för några minuter.
Nu, trött efter nästa 20 timmars resa och måste sova. Hoppas Johan inte snarkar.
Leave a Reply