Förmiddagen startade idag med ett seminarie med Martha Munizzi – en av de absolut största kvinnliga gospelartisterna just nu. Hon har varit otroligt framgångsrik och sålt runt 10 miljoner skivor. Det visade sig att även hon var en fantastisk talare. Men denna gång var det alltså i seminiarieform, och vi var väl inte mer än 30-40 personer i lokalen. Hon undervisade om hur vi som musikaliska ledare (och ledare i allmänhet) inom kyrkan måste se till att vi inte låta stoltheten över våra egna prestationer hamna i fokus. Ett riktigt bra seminarie som gick bra i linje med Donnie’s undervisning kvällen innan. Vi fick höra många nyttiga saker ifrån hennes egen bakgrund, bland annat om hur man hanterar situationen att stå i en kör eller ett lovsångsteam och inte ens ha en mik, och därmed få deala med sig själv och sin stolthet.
Under detta seminarie fanns det möjligen några inslag som kanske funkar för amerikaner, men av kulturella skäl kanske inte riktigt funkar för oss. Men som alltid, men får ta till sig vissa delar och det som uppenbart inte går att applicera i Sverige får man lämna. Hon är grym, och hon är en förebild!!
På kvällen var det dags för gala – det skulle delas ut utmärkelser till några som betytt mycket för gospelbranchen. På pappret ett helt ok upplägg med Vicky Winans och Donnie McClurkin som värdar och inspelade påanonnser a la Oscarsutdelningen (ja, det var väl här man började ana), och dessutom skulle det göras TV. Och det var där allting gick överstyr. Något som skulle kunna bli en fin och skön kväll med hyllningar till några av de största artisterna/predikanterna genom tiderna slutade i ett sällan skådat kaos. Ingen verkar ha förberett att det skulle göras TV. Uppenbart kan man inte ha lagt en enda sekund på att repa. När Vicky och Donnie ska läsa sin första påannons blir det fel om och om igen, och det visar sig att den nya moderna promtern inte alls funkar, och när allting strular så finns det ingen studioman, så de står där på scenen och försöker kommunicer med nån tv-människa via deras mikrofoner. Allt inför några tusen gäster som är uppklädda och förväntansfulla. Well, det går inte att beskriva hur pinsamt dålig hela kvällen blev. Det är bara att konstatera att detta måste vara bottennappet för hela konferensen… Allt annat har ju varit kanon, så självklart måste det finnas nåt att klaga på… :)
Leave a Reply