Kategoriarkiv: Inspelningar

RIP Al Schmitt

Al Schmitt

Idag insåg jag att jag måste skriva ner en anekdot om när jag träffade Al Schmitt. För idag dog han, 91 år gammal.

Al Schmitt var en legendarisk ljudtekniker som jobbat med allt och alla. Man kan kolla in hans track record här. Han hann jobba med alltifrån Duke Ellington, Henry Mancini, Frank Sinatra, George Benson, Ray Charles, Quincy Jones, Sam Cooke, Elvis Presley, Jackson Browne, Neil Young, Madonna, Michael Jackson, Toto, Steely Dan, Natalie Cole, Michael Bublé och många fler. Listan kan göras oerhört lång. Han vann 10 Grammy Awards för sina insatser. Jag tror inte du hittar ett större namn med längre karriär än han inom området.

Hösten 1996 (eller om det var 1997) åkte jag till Hawaii och jobbade som volontär på ett gött ställe på Oahu’s västkust. På väg hem skulle jag stanna i L.A. för att hälsa på i The Ocean Way Recording. Jag hade träffat ägaren till den studion, Allen Sides, tidigare samma år hemma i Sverige, och jag hade en inbjudan att komma dit på studiebesök.

Det visade sig att NAMM-mässan pågick samtidigt som jag var där, och jag lyckades få biljetter via Paul som jag bodde hos (som för övrigt var pojken min mor tog hand om när hon jobbade som au pair i L.A. 40 år tidigare, men det är en annan historia). Hursomhelst, på NAMM-mässan försökte jag få en glimt av Al Schmitt, för redan då hade jag spanat in hans grejer och älskade hans sound. Han skulle tydligen stå i nåt booth och snacka Neumann-mickar. Självklart såg jag aldrig röken av honom.

Dagen efter NAMM skulle jag ta mig till Ocean Way och möta upp Allen Sides. Jag var såklart ute i väldigt god tid, för att inte säga löjligt god tid. Nånstans på väg dit kör jag förbi en skylt, ”The Mastering Lab”, och insåg att jag just körde förbi en legendarisk mastringsstudio. Jag vände bilen, parkerade och knackade på. Det öppnar nån skön lirare och jag berättar mitt ärende, att jag är på väg till Ocean Way och jag undrar om jag får komma in och kika. Självklart säger han, samtidigt som han frågar om jag känner Per Lindvall. ”Oj, varför frågar du det?” sa jag. Jo, då visar det sig killen i dörröppningen var med och spelade in Michael Ruff-plattan som är helt inspelad live-to-2tr (Sheffield Lab tror jag det kallades) och han tyckte det var ballt att jag kom från samma land.

Hursomhelst, jag får komma in, han visar runt i Studio B och berättar stolt om alla custom built grejer som de använder. På väg ut frågar jag vad som händer i Studio A. Han säger att det är upptaget där, för de håller på och mastrar Dave Grusins nya platta, och att det är Doug Sax själv som jobbar med mastringen. Jag frågar en gång till om jag skulle få kolla in en snabbis, men då svarar han att det inte går ”för att ljudteknikern som spelat in plattan också är där”. Jaha, och vem är det då undrade jag? ”Al Schmitt” säger han. Då berättar jag att jag letade Al dagen innan, och att det skulle vara så grymt om jag fick träffa honom. Han går med på att åtminstone fråga, så han går in i studion, är borta i 20 sekunder, sen kommer han ut och släpper in mig.

Det visar sig att Al Schmitt är en otroligt skön lirare (vilket man också kan läsa om på vissa skivomslag). Vi står och snackar om hur han mickar ett trumset, vilken baskaggemick han använder, varför han gillar Neumann så mycket, varför är sektionerna utpanorerade på Natalie Cole-plattorna osv osv. Och så mastras det, Al frågar hur jag tycker det låter. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men så här lät det:

Urban Soul

Det var ju en evighet sedan denna platta släpptes, men hursomhelst – jag är med på ett spår och smågosplar lite. Övriga musikanter på detta spår är Jonas Lindeborg – trumpet, Andreas Andersson – sax, Per Lindvall – trummor, Tobbe Gabrielsson, bas.

På de andra låtarna är det också helt magiska musiker med, bland andra Bill Champlin och Michael Landau.

Vattenskada i studion

Nej, har inte haft utomhusgig

Det var ju typiskt, efter förra veckans enda regniga dag kom det in vatten i studion. All utrustning utom två syntar som stod i case på golvet verkar klarat sig bra. Så här såg det ut efter öppning… nu får det torka till sig så ser vi om de går att starta.

Själva studiogolvet är en annan historia. Hoppas fastighetsägaren har en bra plan!

Kontrabas med Granström

Häromdagen kom kapellmästarbrodern Johan Granström förbi studion och la kontrabas på två låtar. Han är helt grym, tror typ aldrig jag hört honom spela fel. Han är mångårig kapellmästare för Kalle Moraeus och allehanda tv-program.

Neumann TLM-103 och Sture SM7B

Tre kanaler denna gång; en Neumann TLM-103, en Shure SM7B och en line (mest för lyssning).

Look away – ny låt med CWF

Den svenske gitarristen Peter Friestedt har släppt ytterligare en låt med sin grupp CWF – Champlin, Williams, Friestedt. Lite kul ändå att få medverka på låtar med sina barndomsidoler. Bill Champlin är tidigare sångare i Chicago, och jag fullständigt älskar hans soloalbum Runaway och Single. Joseph Williams är sångare i Toto.

Tidigare släpptes låten 10 miles.

Bill Champlin – Vocals/Guitar
Joseph Williams – Vocals
Peter Friestedt – Guitar
Tamara Champlin – Vocals
Stefan Gunnarsson – Keys
Sebastian Robertsson – Additional Keys, Organ
Owe Andersson – Bass
Johan Franzon – Drums

Stråkinspelning

Elina_strak

Det har hunnit gå några år, men nu är vi snart klara med ett andra album med Elina Wetterud. I maj spelade vi in stråkar på fem låtar, och som vanligt använder vi oss av Stockholm Strings som även spelade på förra albumet.

När jag spelar in stråkar på det här sättet väljer jag att använda Neumann KM-130 som ett A/B-par på ett högt stativ. Sen mickar jag varje instrument i kvartetten med en Neumann KM-140 för att sen kunna åka lite grann i mixen när man vill ha fram vissa linjer. Jag använder RME Fireface-ljudkort och de inbyggda mikförstärkarna.

Polarpriset 2014

Även i år hann jag med att klämma in Polarpriset i augusti-kalendern. Årets pristagare var Chuck Berry och Peter Sellars – den förstnämnde ganska känd, Sellars däremot ganska okänd.

Ett av verken som skulle framföras var en del ur John Adams The death of Klinghoffer – en för vissa ganska kontroversiell opera. I detta verk behövdes specifika syntsamplingar spelas upp, därför tog jag hjälp av Jonas Öijvall med både mjuk- och hårdvara. Tre kompetenta herrar på rad i bilden ovan – Jonas Öijvall, Gunnar Idenstam och Hans Ek.

Mozarts klarinettkvintett

skitch

 

Den här hösten har verkligen varit varierad. Det har varit en salig blandning på vanliga gig, studiouppdrag, lite frilansande åt SVT och nu sist ett uppdrag som ljudtekniker. Just nu klipps en dokumentär som bl.a. handlar om Mozarts musik och i den dokumentären ska man spela hela Mozarts klarinettkvintett. Nu ville man göra en ny inspelning av den på en tidstrogen klarinett, en så kallad bassettklarinett.

Det blev ett mastigt uppdrag – jag trodde att två dagars redigering skulle räcka, men jag satt närmare en vecka innan jag fick ihop det. Det är helt enkelt inte så enkelt för en solist att spela stycket på ett helt annat instrument, med helt nya grepp och som stämmer ur sig under tagningarna. Sen att hela kvartetten behövde stämma ner till A= 430 Hz gjorde inte det hela enklare. Alla som vet hur ett gehör fungerar förstår att den omställningen är inte helt lätt.

Det ska bli kul att se resultatet – jag får återkomma med sändningsdatum.