Läsa digitalt eller analogt?

För precis ett år sedan hade jag turen att få tag i ett exemplar av den nya iPhonen som släpptes då. Då hette den iPhone 3GS. Idag har den nya versionen släppts och några få entusiastiska svenskar sitter ikväll och pillar på den nya magiska manicken.

För mig har min iPhone varit en helt fantastisk manick, både på och utanför arbetstid. Däremot finns det en stor baksida. Jag har nämligen inte läst en enda bok sedan jag köpte den. Lite tragiskt, jag vet. Men det är inte så att jag har slutat läsa, för läser gör jag. Men nästan bara bloggar. Jag läste en del bloggar innan, men när jag fick min iPhone fick jag möjlighet att läsa ännu fler och ännu smidigare. På tunnelbanan, under resor och andra ströledig tid – då har min iPhone åkt upp istället för pocketboken. Jag har å andra sidan lärt mig massor och hållt mig uppdaterad på en massa intressanta ämnen, men jag har saknat det skönt analoga att dra fram en pocketbok som blir mer sliten för varje tunnelbaneresa.

Nu har det gått ett helt år och det är sommar igen, och äntligen har jag tagit upp bokläsandet. Jag har plöjt en deckare av Jo Nesbø och har precis påbörjat Dan Browns senaste, Den förlorade symbolen, fast på engelska. Varför på engelska undrar ni? Jo, jag har ju köpt en iPad ganska nyligen, och jag tänkte att det här blir ett bra tillfälle att jämföra bokläsning på iPad och som vanlig bok, och boken går bara att ladda ner på engelska – därav språkvalet.

Men vänta nu här, var inte poängen med att börja läsa böcker att jag skulla komma tillbaks till det analoga, till läsande som inte kräver laddade batterier? Tusan, jag är fast igen!

På tåget med iPad

Sitter på tåget och konstaterar att jag ännu inte skrivit nåt här om min iPad… För några veckor sen var jag i N.Y. och hade tur – jag lyckades få tag på en iPad 32 Gb Wifi utan att knappt anstränga mig. Jag köpte den med inställningen att jag unnar mig en rolig pryl, utan att egentligen ha tänkt ut nåt användningsområde. Men vilken maskin det är – wow!

Konstaterar att detta är första gången på flera år då jag reser utan en vanlig bärbar dator. Jä!

Tangentlås

Precis innan jag lämnar SVT för dagen hamnade jag bredvid en kollega. Han har precis öppnat kartongen med sin nya Nokia och försöker febrilt hitta inställningen för det automatiska tangentlåset. Trots att hans förra lur också var en Nokia har han fortfarande inte hittat rätt efter tio minuters letande.

Jag räcker honom min iPhone och ber honom hitta inställningen för samma funktion på den. Det tog 28 sekunder.

I rest my case.

Twitter goes Text-tv

I lördags var det premiär för årets Melodifestival på SVT. Min grupp på SVTs utvecklingsavdelning fick ett uppdrag nån vecka innan premiären – vi skulle ta fram en applikation som kunde hämta tweets från Twitter och utifrån ett par bestämda regler publicera dessa som dold undertext på text-tv. Precis med samma teknik som vi ofta har s.k. dold undertext på sidorna 199 och 299 för SVT1 och SVT2 respektive.

I ärlighetens namn var det lite olika känslor inför detta uppdrag – var det verkligen nåt som skulle komma till användning? Så här veckan efter vet åtminstone inte jag hur många som använde tjänsten. Alla geeks som pysslar med sociala medier har såklart snappat upp detta och skrivit en del om projektet, men kommer det att nå en större publik? Klart är i alla fall att text-tv som helhet har fantastiska tittarsiffror, men om de hittar fram till sidan 198 (och stannar där) återstår att se.

Nu i veckan har vi fixat några små buggar, men faktum var att appen funkade riktigt bra rent tekniskt redan i lördags. Själv satt jag upptagen då, och det gör jag även på lördag. Bad.

Många har skrivit om detta, bl.a. Hans G, Jocke Jardenberg, Niclas Strandh, Maria Hägglöf och Emanuel.

Uppdaterat: SSBD har också skrivit här.

SVT Play i Rocky

Måste publicera den här – SVT Play har tagit sig in i serievärlden. Notera också att han inte surfar SVT Play på pc. (Varför skulle nån vilja det?) Tack Hans G för tipset.

Handen

Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.

För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.

Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.

När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!

För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samma dag.

Larvigt tips till iPhone

Har varit på en engelskspråkig konferens i dagarna två. Istället för att bära omkring på ett block och penna har jag endast förlitat mig på min iPhone. I en och samma manick har jag haft koll på omvärlden, sett schemat på konferensen på den specialbyggda applikationen och fört massor av anteckningar.

Efter ett tag insåg jag att jag av ren automatiskt antecknar på engelska. Men det jag missade var att iPhone har en ljuvlig funktion där man kan lägga till språk som den ska alternera mellan när man skriver text. När man gör det får man fram en liten extra knapp i tangentbordet där man snabbt byter fram och tillbaks – och vips får jag automatisk ordkomplettering på engelska istället, plus att alla tangenterna blir lite lite större eftersom man inte behöver ha med å, ä och ö! Kanon. Enkelt men väldigt användbart. Visst, förmodligen visste alla andra iPhone-användare detta före mig men man kan inte vara först jämt.

Øredev i Malmö

Nu blir det två dagar i rad i Malmö för att gå på en stor utvecklarkonferens – Øredev. Det är en stor konferens med stor bredd. Den täcker många olika tekniker och har ett antal intressanta spår att följa. I dag blev det fokus på ledarskapsaspekter på it-projekt men även lite iPhone-utveckling och en mycket bra dragning om nya typer av databaser.

Efter en skön Scrum-dragning av Robert Sabourin var det mat och lite jazz-musik. Och vilken jazz sen – ett riktigt bra band med bl.a. Rasmus Kilberg på trummor. Grymt. Och till sist, en liten demo av Microsofts Surface. Det verkar som att tekniken i filmen Minority Report kommer närmare och närmare. Framförallt så börjar den bli ekonomiskt försvarbar.

Företagsevent på Nalen

I går började dagen på Hotell Södra Berget i Sundsvall där vi firat Beas mamma som fyllde 60. Snabb avfärd ner till stan för att synka ihop med De Sotos som också skulle tillbaks till Stockholm.

Strax innan 13.00 anlände vi till Nalen där kvällens evenemang skulle gå av stapeln. Det blev en intensiv eftermiddag då allt skulle repas ihop på kort tid. För ovanlighetens skull var jag ensam keyboardist, så det blev en lite större keyboard-rigg än vanligt. Dessutom körde vi lite grejer från min dator, bland annat ett grymt intro på Final Countdown.

Min utsikt

Giget gick bra – alla låtar satt som en smäck, och nästan alla prisutdelningar flöt på. En av vinnarna var inte på plats, så då blev det lite märkligt när vi drämmer på med en jingel, alla applåderar och tjoar men ingen kommer upp. Well, så kan det bli.

Nu är det en liten soft dag med tvätt och ett försök att installera Voddler. Självklart gick det åt pipan eftersom de inte stödjer Mac (det visste jag), men framförallt för att VMWare inte har stöd för Open GL-drivrutiner för bildskärmskortet (det visste jag inte). Så, det blev inget med det.

Lite om tekniken bakom Google Wave

I morse på tunnelbanan fick jag tips om den här artikeln om Google Wave och tekniken bakom. Självklart såg jag detta på Twitter. Otroligt spännande att se vad det här slutar, men stalltipset är väl att det (Google wave) kommer slå igenom ordentligt. Protokollet används ju redan flitigt av t.ex. Jabber.

Ser du om ett sms är skrivet på en iPhone?

Har du tänkt på att man numera får sms som saknar hälsningsfras i början? Jag får i alla fall oftare och oftare sms där det inte skrivs ”Hej!” eller ”Tjena” innan själva ärendet avhandlas. Häromdagen förstod jag varför.

Sms:en kommer från användare med iPhone, där begreppet konversationer används. Så här funkar det: när man skriver ett sms till en person (som man skrivit till tidigare) ser man de senaste sms:en ovanför som små pratbubblor:

SMS-menyn i iPhone (Foto: Apple.com)

Så när man skriver ett nytt sms verkar det som att man upplever det som att konversationen redan är påbörjad, därför hoppar man över den där inledande ”Hej”-frasen. I alla fall märker jag på mig själv att jag betett mig så, och jag tror inte jag är ensam. Ska försöka sluta med det.

Sista dagen som utvecklare

I dag är min sista dag på SVT som utvecklare. Det känns onekligen lite vemodigt, men å andra sidan blir det en spännande höst med en helt ny roll. Från och med måndag är jag nämligen teamleader för hela utvecklingsgruppen. Fortfarande på deltid så klart –  för att kunna frilansa vid sidan om. Återstår att se hur balansen blir.

Datorn tillbaks!

Åtta dagar efter att jag lämnade in min MacBook Pro för problem med skärmen har jag äntligen fått tillbaks den. Det visade sig vara det kända NVidia-felet som tvingat Apple att byta hela logik-kortet på en massa maskiner, trots att det vanliga garantin gått ut. Bra jobbat Apple. Däremot skulle man gärna önska sig kortare service-tider. En hel vecka innan man ens får reda på vad felet är känns lite väl länge. Nåväl, huvudsaken är att datorn är igång och att jag inte förlorat en enda byte data.

En vecka utan dator

Nu har jag varit utan dator i en vecka, och det har väl gått förhållandevis bra. Mest tack vare min iPhone som gör att jag kan hålla mig online ordentligt.

Förra veckans gig gick bra tack vare goda medmusikanter som kunde förse mig med det material jag själv inte kunde få till. Nu vankas en betydligt mer intensiv vecka så jag hoppas verkligen att jag får tillbaks en fungerande maskin måndag eller tisdag. Den som lever får se.

Idag glömde jag nycklarna till studion, plus att min låne-pc inte hade nån cd-läsare så jag kunde inte installera Sibelius heller. Svacka, det känns som fredagar borde jag hålla mig i soffan…

Efter några veckor med iPhone

Nu har jag haft min iPhone igång några veckor och det är hög tid att sammanfatta intrycken.

iPhone har sedan den släpptes orsakat stor oreda hos alla andra mobiltelefontillverkare – det vet vi redan. Inte så konstigt – det är helt enkelt en helt fantastisk telefon med otroliga möjligheter. Jag är fortfarande, trots några veckors användande, häpen över vad den klarar av och vilka strålande applikationer som finns att ladda ner.

Ok, vad är det då som jag använder mest och gillar mest? Först och främst är den ett strålande komplement till min bärbara Mac. Den ersätter det mobila bredbandet eftersom datahastigheten är otroligt bra, även långt  ute i skärgården. iPod-funktionaliteten är grym, även om jag inte kan synka hela mitt iTunes-bibliotek. Den är otroligt lättanvänd, snabb, funkar bra att surfa och allmänt ett strålande gränssnitt. Och röststyrningen, den höll jag på att glömma. Helt galet bra när man kör bil, men faktum är att jag använder den hela tiden för det går fortare än att leta bland kontakterna.

Några applikationer som jag använder mest eller jublar över rent allmänt är PocketUniverse, DN på Stan (utnyttjar GPS:en förnämligt), Arla, Res i Stockholm och Remember The Milk.

Ok, nu till nackdelarna. För det finns ett helt gäng. På första, andra och tredje plats kommer drifttiden, drifttiden och drifttiden.  Den drar helt enkelt väldigt mycket ström som gör att man i princip måste ladda den varje dag. Den håller mer än ett dygn – absolut – men inte två. Och då har jag slagit av bluetooth, wlan, platstjänsterna (GPS) och dragit ner ljusstyrkan en smula. Visst, standby-tiden är ju toppen, men så fort du använder den så drar den snabbt ur batteriet. Sen så saknar man en massa småfunktioner. T.ex. så går det inte att söka på en webbsida, det går inte att kopiera text från ett inkommande sms, man får inget ljud när man får sms om man har headset inkopplat, och till sist – kameran är riktigt dålig.

Vän av ordning kanske tycker att jag rabblar fler negativa grejer än positiva, men det är endast för att den redan är så hyllad och omskriven i media, så det blir larvigt om jag ska nämna allt som är snyggt, snabbt och slickt!

För dig som inte har koll på vad en iPhone är kapabel till, kolla in den här videon. Är jag nöjd? Ja, det är jag – strålande nöjd.