Sebastian Robertsson

Kapellmästare


  • Men inte om det gäller din dotter


    meninteomdetgaller
    Läste klart en av Guillous senaste böcker häromdagen – den sista (?) i serien om Carl Hamilton. Här dyker många av de gamla figurerna tillbaks, och det verkar som att säcken ska knytas ihop nu. I den här boken drabbas en av Hamiltons närmaste vänner av ett familjedrama – deras dotter kidnappas av muslimska extremister. Självklart sätts en specialstyrka ihop, och mer hjälp av Hamiltons gamla kontakter i både amerikanska, ryska och brittiska underrättelsekontakter lyckas de så klart med fritagningsaktionen och alla inblande får sin triumf, både personligt och politiskt.

    Själva fritagningsaktion är inte särskilt rafflande och är knappast bokens styrka. Det som däremot är bra är Guillous förmåga att väva in lite samhällskritik och en skopa allmänbildning, även om det ofta och lite väl tydligt skiner igenom var han har sina ideologiska fästen.

    Några frågor bara. I boken argumenteras det för att Saudiarabien finansierar de största terroristorganisationerna i världen, och att saudiska prinsar låg bakom 11:e september-attacken. Visst, det är väl ganska klarlagt att Saudiarabien lägger mycket pengar på att sprida sin version av islam, och att Bush och hans administration hade starka band till saudiska kungahuset. Men att gå så pass långt som att skylla 11:e september på saudier är kanske lite väl spekulativt? Här skulle det behövas lite mer grund i boken för att det ska bli trovärdigt.

    Nåväl – gillar du tidigare Hamilton-böcker kommer du att gilla den här. Jag ger den två SebRob:are.

  • Leslie

    Jä, nu kom precis mitt nya Leslie-kabinett till studion. Ett hederligt gammalt 145:a. Glääädje! Orgeln kommer på tisdag. Har flera låtar som ligger och väntar på pålägg.

  • Bra dag i Växjö

    I dag har jag varit på SVT i Växjö för att diskutera tekniskt utveckling tillsammans med några kollegor från Stockholm. I Växjö finns nämligen SVT Grafiskt Center, en avdelning som gör otroligt coola grejer för hela SVT. Främst grafiska lösningar förstås, men även annat. De har ett helt gäng med utvecklare här nere så det finns all anledning att synka emellanåt.

    Nu vankas en förhoppningsvis utmärkt italiensk middag, sedan tidigt i säng då flyget hem går alldeles för tidigt för min smak.

  • Umgänge

    Fika på Tullys, Götgatsbacken. Nice!

  • Studiokvällar

    Det har blivit en hel del jobb gjort i studion sista dagarna, bland annat hann vi (jag och Bea) spela in en helt ny låt häromkvällen. Micke kom förbi och la riktiga trummor direkt – skönt. Nu saknas bara bas och gitarr så har vi en klockren demo på en ny country-hit.

    Elina-produktionen rullar också på. Imorgon jobbar vi vidare med lite trum- och percpålägg. Här ett litet klipp från ett sax-solo förra veckan. Lägger upp det mest för att det är mitt första YouTube-klipp :)

  • Tre nya plattor med Bruce Hornsby

    Häromdagen fick jag äntligen paketet från USA – tre Bruce Hornsby-skivor som jag inte hört. Två är släppta sedan länge, men en av dom (med The Noisemakers) släpptes precis bara för några veckor sedan. De andra skivorna är en duo-skiva med bluegrass-legenden Ricky Skaggs och en jazztrio-platta med Jack De Johnette och Christian McBride.

    Det häftigaste med de här tre skivorna är att de verkligen visa på Bruce’s bredd i sitt pianospel. Jazzplattan är helt instrumental, och faktiskt inte helt lättlyssnad om du frågar mig. Gillar man lite exprimentiell jazz så går den säkert hem, men jag tror inte jag kommer lyssna sönder den. Fantastisk spel dock – Jack De Johnette hörde jag live i N.Y för några år sedan. Han är för övrigt en alldeles ypperlig pianist. Christian McBride upptäckte jag då han spelade på Stings liveinspelning från Italien, All this time.

    Den andra plattan med Ricky Skaggs är fullkomligt lysande. Där finns några fantastiska låtar av olika slag, bland annat några om-arrade versioner av Bruce’s Mandolin Rain och A night on the town. För alla piano och/eller country-älskare så är det en given platta att lyssna in. För er som inte vet vem Ricky Skaggs är så är han alltså en legend i countrykretsar och har bland annat vunnit ett gäng Grammy-awars och CMA-awards.

    Den sista skivan är såklart den viktigaste – med hans huvudsakliga band, The Noisemakers. Det var dom jag var i New York och hörde förra sommaren. Plattan Levitate släpptes för några veckor sedan. Jag tycker om den, redan från första genomlyssningen var jag såld. Bra låtar, magiskt pianospel här och var och väldigt bra sånginsatser inte minst. Flera av låtarna gjorde dom på giget jag hörde förra året, men då var det ganska orepat vill jag minnas. (Faktum är att jag har hela konserten inspelad, men med ganska mycket dist).

    Med de här skivorna visa han sin enorma bredd. Många gånger i solopartier med The Noisemakers håller han det tämligen enkelt och melodisk, även om det går undan ibland. Men på jazz-plattan får man verkligen höra hur mycket jazz han har i ryggen. Tre plattor – tre genrer – tre olika typer av spel. Allt lysande! 

  • By Grace på klubb

    Det är inte ofta man gör gospelgig på klubb, men ikväll hände det – By Grace spelade nämligen på ett schysst ställe i Västerås, som jag redan glömt namnet på. Men av affischerna på väggarna att döma så är det där alla stora spelar när det spelas i Västerås. Hursomhelst, vi kom dit i lite väl god tid – soundcheckade, åt lite mat och softade innan gig. När det väl var dags visade sig att lokalen var skapligt fylld, men mest med gospelentusiaster. Så det blev en liten klubb för inbördes beundran, men ändå ganska trevligt.

    Nu närmast kommer vi att jobba mer intensivt med planerna inför skivinspelning i vår. Kören firar ju 15 år, och det ska vi självklart fira med ny platta och ännu en USA-turné.

  • Mer inspelningar

    Sista dagarna har jag äntligen fått lite tid att jobba vidare på Elinas skiva. Har lagt några timmar på att förbereda noter på de sista låtarna som vi inte ens har börjat med. I går kom Andreas och la saxofon på två låtar. Han spelade alldeles strålande i vanlig ordning, och resten av tiden spenderade vi med att dra upp riktlinjerna för ett nytt arr. Har redigerat allt från igår nu och lagt lite nytt piano – det kommer bli toppen.

    Faktum är att jag har en liten liten videosnutt från Andreas pålägg, men när jag skulle skapa mitt YouTube-konto krävde de att jag loggade ut från Google. Varför? Jag blev lite sur och funderar på att välja Vimeo istället.

    Målet är att få klart skivan innan jul, men eftersom vi båda har andra projekt på sidan om så drar det ut lite på tiden. Det gör inget – det får ta den tid det tar. Nu ska jag unna mig en härlig fredagsmiddag. Trevlig helg.

  • Österlen

    Om man ska på 40-årskalas i sydligaste Skåne är det ett oslagbart läge att se sig om lite mer. Sagt och gjort, med hyrbil från Malmö har jag och Bea tagit oss via Ystad, till Ale stenar, via Dag Hammarskölds Backåkra upp till Simrishamn. Rakt igenom Österlen helt enkelt. Otroligt vackert och fint, inte minst tack vare det ljuvliga vädret. I morgon blir det Äpplemarknaden i Kivik, sen ner till själva huvudärendet – 40-årsfesten för Olle Svalander.

    [nggallery id=5]

  • Rån

    Nä, det var inte lätt att sova i natt. En helikopter pajjade de sista timmarnas sömn. Och inte blir man gladare över att det var banditer som flög omkring. Kan inte folk bara skaffa sig ett vanligt jobb, är det för mycket begärt?

  • Lite om tekniken bakom Google Wave

    I morse på tunnelbanan fick jag tips om den här artikeln om Google Wave och tekniken bakom. Självklart såg jag detta på Twitter. Otroligt spännande att se vad det här slutar, men stalltipset är väl att det (Google wave) kommer slå igenom ordentligt. Protokollet används ju redan flitigt av t.ex. Jabber.

  • Två böcker till

    Det var i och för sig ett tag sedan, men jag har klämt två böcker: Konsten att läsa tankar och De nio målarna. Båda väldigt olika, men lika läsvärda.

    lasatankarfexFexéus bok är vid första anblicken en bok som handlar om hokus-pokus, men så är det alltså inte. Boken handlar helt enkelt om hur vårt kroppsspråk och vårt beteende är nära ihopkopplat med vårt sinne och vårt språk. Bokens fundamentala delar är inget nytt (som han också skriver) utan baseras på en teori från 70-talet som kallas NLP – Neurolingvistisk programmering. Här finns naturligtvis spaltmeter att skriva (och det har också gjorts) men Fexéus bok är strikt populärvetenskaplig och han lyckas riktigt bra att göra ämnet lättillgängligt. Han använder teorierna i situationer som arbetsintervjuer, dejter och förhandlingar på ett sånt sätt att åtminstone jag blir taggad att genast försöka använda dem.

    Det som fastnade mest var begreppet Rapport (uttalas rapåå) – möjligen var det för att det kändes lättast att direkt börja använda. Eller rättare sagt – man använder det hela tiden, men när man vet varför man gör det kan man bli ännu bättre på det. Kolla till exempel in den här artikeln.

    Alright, nu tillbaks till deckarna och klassikern De nio målarna av Dorothy Sayers. Den engelska titeln är Nine tailors som avslöjar att det inte handlar om nån vanlig målare; Nine tailors är namnet på den klockringning som rings (i kyrkor som tillämpar växelringning) när någon avlidit.

    ninetailorsDet är en fantastisk deckare, en av de bästa jag har läst faktiskt. Det som utmärker den här deckarhistorien är tilläggsintrigen, växelringningen, som till en början tenderar att vara en påklistrad bisak men ju längre boken sträcker sig blir mer och mer den centrala delen av hela historien. Till slut är det faktiskt klockorna och växelringningen som binder ihop allting. Otroligt intrikat och välskrivet. När man läser en deckare av den här kalibern framstår många svenska deckare som simpla serietidningar. Gör dig själv en tjänst – hoppa över att köpa en svensk deckare nästa gång och försök få tag på ett exemplar av den här.

    Det som gör det hela extra intressant är att Tomas Sjödin fascinerats av växelringningen, så till den milda grad att han besöke nån form av årsmöte i England som enda utomstående besökare. Detta skriver han bland annat om i boken Ett brustet halleluja – en bok som jag också varmt rekommenderar.

  • Flickan som lekte med elden

    I kväll blev det film nummer två i Millennium-triologin på bio. En svag trea i betyg. Blir återigen besviken på hur ofta svensk film har onaturlig dialog. Många meningar upplevs krystade, konstigt påbörjade och avslutade. Hur svårt kan det vara?

  • Star Wars på svenska

    Lite ojämnt kanske, men småkul här och var.