
Förra helgen avslutades i Gävle för den årliga gospelkörfestivalen. Ännu större än vanligt, men med samma Örebro-baserade band och Magnus Spångberg som kappis. Mycket trevligt, även om det blev en lång dag efter en hysterisk resa upp från Göteborg.
Kapellmästare


Förra helgen avslutades i Gävle för den årliga gospelkörfestivalen. Ännu större än vanligt, men med samma Örebro-baserade band och Magnus Spångberg som kappis. Mycket trevligt, även om det blev en lång dag efter en hysterisk resa upp från Göteborg.
Ikväll hade jag den stora förmånen att underhålla Let’s Dance-paren och tillhörande icke-dansande människor under en middag. Att få spela till både Hannah Holgersson, Johan Boding och Beatrice Eriksson under en och samma kväll var som vanligt ett sant nöje.

I helgen gick första deltävlingen av årets Melodifestival av stapeln i Luleå. Strax innan kamerorna går ut i sändning så kör vi en förshow där vi gör ministorbands-versioner av schlagerlåtar tillsammans med Rennie Mirro, Karl Dyall, Jocke Bergström och Hanna Hedlund som konferencier och musikalisk gäst. Efter några veckors jobb med medleyklippande och arrangering så var det äntligen dags att låta mellopubliken få lite live-musik. Vi utgör ju faktiskt den enda livemusiken som publiken får under hela kvällen…
Bandet:
Johan Bengtsson, bas
Sebastian Nylund, gitarr
Magnus Anderfjärd, trummor
Micke Sörensen, trumpet
Jonas Lindeborg, trumpet
Staffan Findin, trombon
Andreas Andersson på saxofon
och undertecknad på kapellmästeri och piano.
För 22 år sedan (häpnadsväckande) åkte jag med några kompisar till Örebro. Vi skulle lyssna på ett av mina dåvarande favoritband, Mr Mister, som skulle spela för första gången i Sverige. Dessutom skulle de precis släppa sin nya skiva innan spelningen, så förväntningarna var höga.
Men dom kom aldrig. Ryktet gick att de splittrats, att skivan aldrig blev klar och så vidare. Det här var ju på den tiden där Internet inte fanns – möjligheten att själv söka svar på den här typen av frågor var begränsad. Och Mr Mister var ju inte direkt ett sånt band som figurerade flitigt i svensk musikpress. Ända sedan dess har frågan hängt i luften. Ända tills häromdagen, då Carl-Henrik Jaktlund publicerar en bloggposten och med den här videon. Då får vi svaret – skivan låg klar för utgivning, bolaget backade. Men nu är den ute!
Efter nästan en månads gig-vila var det i onsdags dags att sätta sig på flyget till Lycksele för att påbörja årets första turné. Erik Tilling har släpp en samlingsskiva förra året, så det blev en hel del gig i södra Sverige i samband med det.
Nu ska vi besöka några norrländska orter – Lycksele, Umeå och Luleå är avklarade och i kväll spelar vi i Ö-vik samt Härnösand imorgon kväll. Den här gången åker vi på trio – jag, Therese Börjesson och Erik själv förstås. Responsen har varit fantastisk – i princip fullsatta kyrkor hela vägen. Särskilt kul var det i Umeå då vi spelade i Backens kyrka, en oändligt vacker kyrka vars vinterprydnad verkligen gjorde oss mållösa redan vid ankomsten.
I går kväll blev historisk för alla dansmusikälskare – sista sändningen av P3 Dans. Calle Dernulf sände sista upplagan av programmet som varit Sveriges epicentrum för dansmusik i över 15 år. Jag är ingen stor fan av dansmusik i stort, men programmet har ofta nosat rätt på både det ena och det andra som till och med tilltalat en så insnöad musiklyssnare som jag.
Den egentliga anledningen till den här bloggposten är att jag faktiskt sänt P3 Dans som ljudtekniker vid några tillfällen. Mellan 1992 och 1999 jobbade jag på Sveriges Radio i Sundsvall och när jag flyttade till Stockholm 2000 frilansade jag en hel del, främst på P2 men även på P3. Vid ett par tillfällen hade jag den stora förmånen att sända P3 Dans tillsammans med Calle, och det är verkligen sändningar man minns – mest för att man fick spela vinyl i flera timmar och lyssna på ball musik.
Framförallt kommer jag ihåg jag ett tillfälle då jag kom dit några timmar innan sändning för att upptäcka att hela nätverket låg nere, så ingen dator gick att använda för redigering. Det var bara att rulla fram den gamla rullbandaren och klippa manuellt – en färdighet som jag lärde mig under mina första år på SR, och det satt verkligen kvar som ett rinnande vatten. Tror faktiskt det skulle gå ganska bra även idag. Ni vet, när man en gång lärt sig cykla…
Nu tar Facebook positioneringstjänsterna ett steg vidare även i Sverige – nu fungerar Facebook Places även här. Jag har länge kört med både Gowalla och Foursquare utan nån egentlig tydlig skiljelinje när jag använder vilken. Nu måste man alltså välja mellan en tjänst till.
Min första incheckning med Places gjorde jag redan i USA i höstas, så den oskulden är redan borta. Jag är knappast ensam som väntat på Places för att se vilken eller vilka tjänster som ger bäst mersmak. Men med den spridningen Facebook redan har tror jag att de andra tjänsterna får det tufft, även om det finns api:er som gör att man kan länka ihop dem.
Mycket riktigt, det dröjde bara några dagar innan jag såg Sweeney Todd igen – den här gången i ett sträck. Den är verkligen fantastiskt bra, med undantag för en nyckelscen – Mrs Lovetts första solonummer. Det är nog filmens svagaste scen, i alla fall om man jämför med den här versionen med Angela Lansbury som jag älskar. Visst, det här uttrycket funkar såklart bättre i musikalform än i film, men Bonham Carters version är alldeles för svag.

Ända sedan jag såg Sweeney Todd första gången har jag varit helt såld. Den första uppsättningen jag såg var den med bl.a. Angela Lansbury (känd från bl.a. “Mord och inga visor”) från Los Angeles 1984. Den är grymt bra, så det var med stor förväntan som jag idag såg Tim Burtons version med Johnny Depp och Helena Bonham Carter i huvudrollerna.
Jag måste säga att jag gillar den skarpt – huvudkaraktärerna spelas bra, musiken är intakt och färgspråket (eller bristen på) i filmen är helt rätt. Jag kan inte direkt påstå att jag har så mycket koll på filmskapande, men jag får känslan att Tim Burton har gjort ett bra gig! Sen fick den tydligen en Oscar för “Art direction” – vad nu det betyder i filmvärlden, och Johnny Depp var nominerad för bästa huvudroll.
Alltså, klart sevärd och jag kommer garanterat se den igen ganska snart.

Efter att ha gjort 18 konserter i 13 städer avslutade vi Carola-turnén på Cirkus i Stockholm i söndags med dubbla föreställningar. Det har varit otroligt bra veckor med bra förutsättningar på alla sätt – grymt band och kör, bra crew och fantastiskt management. I princip helt slutsålt överallt och bra recensioner, framförallt i Norge. I både Expressen och Aftonbladet fick vi treor, vilket jag tror man får vara nöjd med i sammanhanget.
På Cirkus anslöt hela By Grace och ökade på energin i sista delen av konserten, samt en dansare som gjorde “Poor little Jesus”-dansen live istället för på storbildsskärm. Det blev två väldigt bra gig och en värdig avslutning på en klockren turné.
Här har Katarina Josephson, känd gospelrecensent, lyssnat på By Grace-skivan och tyckt till.
Vår andra stopp var i den vackra kuststaden Kristiansund. Det blev en hel del rep på eftermiddagen då vi gått igenom och ändrat några övergångar, lite backtracks och tajjtat upp vissa delar lite grann. Showen gick bra, och musikaliskt sett tror jag vi lyckades höja oss ett snäpp här och var. Här recenseras konserten, men även här är det en annan text på nätet än i själva tidningen.
Idag är det resdag, men lite kortare den här gången. Och vi har verkligen åkt igenom ett fantastiskt snölandskap med mycket vatten och bergsmassiv – så det blev varken film eller tv-serier på tv:n på övervåningen.
Och till sist – jag fyller ju år idag. Det blev ett litet firande inatt och ikväll blir det en skön middag. Så gött att vara bland en massa vänner!
Igår var det premiär för Carolas Julturné 2010 – “Från vinterskrud till morgonstjärnan”. Vi började i Skien med två fullsatta föreställningar i deras konserthus. Det gick väldigt bra – både publiken och Carola själv var väldigt nöjd. Men det är ju alltid lite premiärnerver och vissa saker som inte riktigt hade hunnits testats full ut, men på det hela taget väldigt lyckat.
Bandet består av:
Jonas Lidholm – trummor, slagverk och gitarr
Tobbe Gabrielsson – elbas och kontra
Erik Mjörnell – gitarrer
Carl Flemsten – keyboards och dragspel
Sebastian Robertsson – kapellmästare, pianospel och trumpet.
Till detta är också sex personer ur By Grace med, resten av kören ansluter på de svenska gigen längre in i december.
Uppstyrningen på turnén är maximal med bra teknikcrew och en administrativ apparat som ser till så alla är nöjda och glada hela tiden. Vi har det bra på jobbet helt enkelt. Just idag är det en lång resdag, men imorgon onsdag räknar vi in igen.
Här finns en recension och bilder på gårdagens premiärföreställningar. Tyvärr är det varken samma text eller bilder som i själva tidningen, men alltid nåt.
Uppdaterad: Här finns ytterligare en recension från premiären.
De sista veckorna har varit skapligt intensiva. Ända sedan jag kom hem från USA-turnén med By Grace har det varit full fart med arr och notskrivning inför Carolas julturné och ett av de årligen återkommande företagsjobben.
Direkt efter hemkomsten från USA spenderades hela veckan med att repa med band och kör inför julturnén. Det blev en väldigt intensiv repvecka med ganska långa dagar som avslutades med några timmars notskrivning på kvällarna. Redan efter ett par dagars rep kändes det att det kommer bli nåt väldigt bra när allt sätts ihop, så även om det blev långa arbetspass var det inga problem att hitta energin.
Företagsjobbet gjordes i tisdags och onsdags, och det var ett av de årligen återkommande uppdragen där jag kan ha lite större band och kör. Som vanligt väldigt kul att jobba med ett fantastiskt band, grym kör och en av sveriges bästa artister och låtskrivare. Kul att skriva lite större arr också.
Direkt efter det var det dags för prodrep inför turnén på Riksteatern i Norsborg. Trots en förkyld artist och krånglande videoteknik har vi ändå några dagars bra rep bakom oss, och nu har vi landat i Skien, Norge där vi ska ha premiär ikväll. Självklart börjar vi med en dubbel för att det ska kännas ordentligt.

Tanken var ju att vi skull flyga världens största passagerarflygplan hem, men det blev ju såklart inget med det efter den här incidenten. Det blev en trång och gammal 777:a istället, långt ifrån det vi hoppades på. Nåväl, better luck next time…