Kolla in min bror Thorleifs nya hemsida. Han är grym!
Author: sebrob
-
Låg bloggfrekvens
Just nu blir det inte mycket bloggat, det går helt enkelt för långsamt med en hand i gips. Hittade dock en passande bild, tagen förra veckan på mig och Arwidsson som gjorde illa sig samma dag som jag. Som vi garvade när vi möttes i Radiohuset – tre dagar innan giggade vi ihop och då var vi hela…
-
Hysteriskt roligt från Carlskoga TV
Bland det roligaste på länge:
-
En händelserik vecka
Då var det dags att summera förra veckan. I vanlg ordning borde jag bloggat kontinuerligt, men det blir inte av. Inte här i alla fall – däremot på Twitter där jag mikrobloggar dagligen.
Veckan började med ganska mycket aktivitet i studion – både en demo på Bea-låt samt mer arbete på Elinas skiva. Torsdag och fredag var det dags för rep och konsert med By Grace. Det började riktigt bra med bra torsdagsrep och soundcheck på fredagen. I Centrumkyrkan, som är körens hemvist, där står det en modern, fullstor Hammond-orgel med leslie. Alltid kul att lira där – man tar bara med sig sin Motif som ställs ovanpå orgeln och vips så har man en finfin tre-manualig rigg.
Men en timme innan konsert går lesliet sönder. Det bara bryter ihop fullständigt. Efter lite snabb felsökning är det bara att konstatera att det inte kommer att gå att spela på den. Tack och lov var Bea på väg dit, så hon fick snabbt åka till studion och hämta upp Nord Electron. Tyvärr blev det inte alls nån bra lösning ren fysiskt – jag fick sitta väldigt konstigt och hela tiden vända mig om när jag bytte maskin, så giget blev inte lika kul som det var tänkt.
Det blev en bra kväll ändå, dels på grund av en nästan fullsatt kyrka men också för att en av kvällens gäster var Samuel Ljungbladh. Stärkt av succén från i söndags levererade han och publiken You’ve got a friend på ett orepat men bejublat sätt:
Här finns ett annat klipp när vi gör en av körens favoritballader.
Jag önskade att jag kunde sluta här, att veckan var klar. Typ ledig helg. Men icke! Under en rask promenad på lördagsmorgonen händer det som inte får hända – jag skadar min hand och får en liten spricka i ett ben. Ett snedsteg på fel ställe gör att jag faller och det är min hand som får ta hela smällen. Till en början gör det inte så ont, men efter några timmar märker jag att nåt inte riktigt stämmer. In på SÖS, och efter några timmar går jag därifrån med höger hand i gips. Tre veckor sägs det att jag behöver.
Självklart ställer detta till med en massa strul och ett gäng gig som jag måste sätta vik på. Mycket annat blir bökigt på olika sätt, men eftersom min kropp är friskt i övrigt så har jag faktiskt inget att klaga på egentligen – tre veckor går fort! Följ mina enhandsäventyr på Twitter genom den här hash-taggen. Nu orkar jag inte skriva längre eftersom skrivandet just nu går i ultrarapid.
-
Kirk, Samuel och Ole
I söndags var det dags igen – Kirk Franklin kom till Sverige. Sist han var här var för ett år sedan – då i Örebro. Bloggade här från den gången. Nu var det alltså dags igen – men den här gången med Samuel Ljungblahd och den norska sångaren Ole Børud som förband. Både Samuel och Ole finns på Spotify – båda är obligatorisk lyssning, även om Samuel bara har sin gamla platta där.
Kvällen började riktigt bra på en gång med Ole Børud, uppbackad av ett stort band som verkligen ställde skåp redan från första låten. Delar av Sveriges musiker- och sångarelit stod bredvid mig, och alla hakor hängde längre och längre ner för varje låt. Karln sjunger obegripligt bra helt enkelt. Extra kul med Per Lindvall på trummor.
Samuel fortsatte i samma anda – ett grymt bra band som också svängde som sig bör. Det enda jag inte förstår med den laguppställningen är varför han lajnar upp med dubbla trummisar – det känns inte alls som musiken behöver det.
Sen kommer Kirk. Ja, det är ju inte mycket att säga – det bandet och de sångarna. Tusan gubbar – det är en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Igen! Och det blir lite gudstjänst – igen. Det som tyvärr tar ner betyget är bildproduktionen. Här märks det alltför väl att evenemanget inte riktigt har de resurser som som krävs för att det ska hålla samma hög nivå som det som framförs på scen. Hoppas på en förbättring till nästa år.
Konsertens absoluta höjdpunkt, som skrivits om på alla möjliga sajter här och var, är när Kirk bjuder upp Samuel för att gästa. Vilken otrolig feeling som etableras i Globen. Helt galet! Grattis Samme – ta dig till USA nu! Kolla klippet nedan, och lyssna in Nikki Ross:
-
Nej, jag gör inte Idol i år
Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen, eller Varför gör inte du Idol i år, ja då hade jag varit rik. Till och med när vi turnérat i USA har amerikanska musiker som jag träffat tidigare frågat. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är. Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare fem år i rad, men i år har produktionen valt att jobba med någon annan. Trist såklart, särskilt som de varit väldigt nöjda med det jag och de konstellationer jag satt ihop levererat. Men men, så är det i tv- och frilans-branchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.Vad har hänt istället då? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT – ett vanligt tryggt dagtidsjobb. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Så har jag tänkt fortsätta så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man naturligtvis på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till. Numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar. Ett kanonjobb helt enkelt, men fortfarande lite för tidskrävande – om jag fick välja hade jag jobbat tre dagar i veckan. Men det hade inte gått – det tar tid att hålla ihop en grupp på drygt 15 pers.Så vad gör jag i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning en massa företagsjobb som tar tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Håller på med två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall.
Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen?, eller Varför gör inte du Idol i år?, då hade jag varit rik. Till och med när jag var på turné i USA tidigare i år frågade amerikanska musikerkompisar samma sak. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är, och när man gjort det några år blir man lätt förknippad med det.
Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare där fem år i rad, men den här säsongen har produktionen valt att jobba med någon annan. Lite tråkigt såklart, särskilt som bolaget varit väldigt nöjda med det vi levererat under åren. Men men, så är det i tv- och frilansbranchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.
Vad har hänt annars? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Jag trivs jättebra med den lösningen och ämnar fortsätta så så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.
När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till, så numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar – ett kanonjobb som jag trivs väldigt bra med, särskilt när min deltid- och flexlösning är kvar.
Så vad gör jag annars i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning ett gäng företagsjobb som tar mycket tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Just nu håller jag igång två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall…
För lite Idol-kuriosa bjuder jag på några idol-bilder. (Klicka för större format)
-
Från Malmö till gig i Gislaved
Efter en tidig frukost i Malmö satte jag mig på tåget till Gislaved. Eller inte direkt till Gislaved – först till Alvesta, byte till tåg mot Gnosjö, sen buss till Gislaved. Tröttsamt. Men med en laddad iPhone och en Mac så överlever man några timmar utan större problem.
Efter lunch repade jag med Frank Ådahl, band och kör. Magnus Spångberg kapellmästare även denna helg – übertrevligt som vanligt. Det kom ganska mycket folk, men tyvärr lite dåliga ljudförutsättningar för att det skulle kännas helt tryggt. Fernros/Wermeling/Kahnberg spelade lysande, sin vana trogen. Shit vad alla gospelchops sitter i märgen på dessa gossar. Jä! Efter en god thailändsk middag är det hög tid att sova. I morgon är det Kirk i Globen.
-
Larvigt tips till iPhone
Har varit på en engelskspråkig konferens i dagarna två. Istället för att bära omkring på ett block och penna har jag endast förlitat mig på min iPhone. I en och samma manick har jag haft koll på omvärlden, sett schemat på konferensen på den specialbyggda applikationen och fört massor av anteckningar.
Efter ett tag insåg jag att jag av ren automatiskt antecknar på engelska. Men det jag missade var att iPhone har en ljuvlig funktion där man kan lägga till språk som den ska alternera mellan när man skriver text. När man gör det får man fram en liten extra knapp i tangentbordet där man snabbt byter fram och tillbaks – och vips får jag automatisk ordkomplettering på engelska istället, plus att alla tangenterna blir lite lite större eftersom man inte behöver ha med å, ä och ö! Kanon. Enkelt men väldigt användbart. Visst, förmodligen visste alla andra iPhone-användare detta före mig men man kan inte vara först jämt.
-
Øredev i Malmö
Nu blir det två dagar i rad i Malmö för att gå på en stor utvecklarkonferens – Øredev. Det är en stor konferens med stor bredd. Den täcker många olika tekniker och har ett antal intressanta spår att följa. I dag blev det fokus på ledarskapsaspekter på it-projekt men även lite iPhone-utveckling och en mycket bra dragning om nya typer av databaser.
Efter en skön Scrum-dragning av Robert Sabourin var det mat och lite jazz-musik. Och vilken jazz sen – ett riktigt bra band med bl.a. Rasmus Kilberg på trummor. Grymt. Och till sist, en liten demo av Microsofts Surface. Det verkar som att tekniken i filmen Minority Report kommer närmare och närmare. Framförallt så börjar den bli ekonomiskt försvarbar.
-
Penta
Här ser vi hur den pentatoniska skalan verkar finnas inbyggd i oss. Lite kul faktiskt.
-
Att träffa en person för sista gången
I morgon åker jag till Norrland, bara över dagen. Jag behöver göra något alldeles speciellt och jag måste göra det nu. Jag måste ta farväl av en person som håller på att gå bort i cancer. Han är ung, alldeles för ung. Vi har känt varandra i snart fyra år och jag har hoppats hela tiden att vår vänskap skulle bli betydligt längre. Nu verkar slutet nära och det finns ingen tid att förlora.In i det sista kommer alla vi i hans närhet hoppas på ett under, men just nu har jag blicken fäst i marken. Vet inte om jag törs hoppas längre på nån förändring. Hela situationen är så oändligt svår att ta in. Det finns nämligen en massa detaljer som gör att den här historien tar några extra tag om känslorna, men det orkar jag inte skriva nu – det får bli ett inlägg längre fram i så fall.Jag har gjort den här resan en gång tidigare, då med en person som betytt mycket för mig fast på ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg det sista mötet som väldigt fint och värdigt, men samtidigt jobbigt ända in i benmärgen. Hur jag reagerar i morgon vet jag inte, men jag hoppas att nån form av frid ändå ska infinna sig.I morgon åker jag till Norrland, bara över dagen. Jag behöver göra något alldeles speciellt och jag måste göra det nu. Jag måste ta farväl av en person som håller på att gå bort i cancer. Han är ung, alldeles för ung. Vi har känt varandra i snart fyra år och jag har hoppats hela tiden att vår vänskap skulle bli betydligt längre. Nu verkar slutet nära och det finns ingen tid att förlora.
In i det sista kommer vi hoppas på ett under, men just nu har jag blicken fäst i marken. Vet inte om jag törs hoppas på nån förändring längre. Hela situationen är så oändligt svår att ta in. Det finns nämligen en massa detaljer som gör att den här historien tar några extra tag om känslorna, men det orkar jag inte skriva nu – det får bli ett inlägg längre fram i så fall.
Jag har gjort den här resan en gång tidigare, då med en person som betytt mycket för mig fast på ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg det sista mötet som väldigt fint och värdigt, men samtidigt jobbigt ända in i benmärgen. Hur jag reagerar i morgon vet jag inte, men jag hoppas att nån form av frid ändå ska infinna sig.
-
Rep inför helgen
I går och i dag är det rep inför avslutningskonserten av Uppsala Sacred Music Festival. Jag spelar andrakeys, Spångberg är kapellmästare. Övriga bandet är favoritmusiker rakt av, så trevlighetsfaktorn är hög.
Hannah Holgersson och Gladys Del Pilar är solister.
-
Klippa medley
Förutsättningarna: Storband och tre sångare. Mycket dans, fart och energi. Gärna maffig start, ännu maffigare slut och hög igenkänningsfaktor. Tid: ca 12 minuter. Råmaterial: alla storbandslåtar genom tiderna. Lycka till. Tackar.
-
En Vila-session till
I går var det dags för ännu en Vila-session. Det var ett tag sedan sist, så det var lite extra kul. Vi la grunderna på ytterligare en låt till kommande plattan. Vi har en bra bit kvar, men med en låt per kväll ska det inte vara omöjligt att komma i mål tidigt nästa år.
Det var också första gången jag använde mina nya trummickar – en ny Beta52 för baskagge och fyra Sennheiser E604 för pukor. För den invigde så väcks säkert frågan varför jag köpt E604 som är mest lämpat för live-bruk? Jo, det är helt enkelt så att mitt studiorum är lite för litet för att få plats med en massa stativ. Det blir helt enkelt för bökigt, och de här mickarna låter tillräckligt bra för det vi gör. Den gången man behöver lyfta trumljudet en nivå måste man ändå vara i en annan studio då min är ganska liten och väldigt stum.
Min orgel är fortfarande inte nere i studion – vi behöver vara ett gäng för att lyfta ner den. Men den som väntar på en nyrenoverad L-100 väntar aldrig för länge.
Nu sitter jag och väljer låtar till ett stort storbandsmedley som ska framföras om några veckor. Det finns mycket att välja på kan jag säga.
-
Företagsevent på Nalen
I går började dagen på Hotell Södra Berget i Sundsvall där vi firat Beas mamma som fyllde 60. Snabb avfärd ner till stan för att synka ihop med De Sotos som också skulle tillbaks till Stockholm.
Strax innan 13.00 anlände vi till Nalen där kvällens evenemang skulle gå av stapeln. Det blev en intensiv eftermiddag då allt skulle repas ihop på kort tid. För ovanlighetens skull var jag ensam keyboardist, så det blev en lite större keyboard-rigg än vanligt. Dessutom körde vi lite grejer från min dator, bland annat ett grymt intro på Final Countdown.
Min utsikt Giget gick bra – alla låtar satt som en smäck, och nästan alla prisutdelningar flöt på. En av vinnarna var inte på plats, så då blev det lite märkligt när vi drämmer på med en jingel, alla applåderar och tjoar men ingen kommer upp. Well, så kan det bli.
Nu är det en liten soft dag med tvätt och ett försök att installera Voddler. Självklart gick det åt pipan eftersom de inte stödjer Mac (det visste jag), men framförallt för att VM Ware inte har stöd för Open GL-drivrutiner för bildskärmskortet (det visste jag inte). Så, det blev inget med det.
