En evighet sedan jag bloggade, har liksom haft fullt upp. Ska försöka blogga ikapp. Först och främst, efter en helt fullbokad augusti med mycket jobb unnade jag mig en trip till New York. Försökte komma dit redan i juni, men då hittade jag inga rimliga flighter. Nu gick det bättre – fyra sköna dagar i glada vänners lag i en sommarvarm favoritstad.
Höjdpunkterna denna gång: High line, musikalen Rock of Ages och besöket på Spotify. När man varit i en stad så många gånger så tar man inte så många bilder, men här är några i alla fall.
Precis som den förraBy Grace-turnén avslutar vi i favoritstaden New York. Lite softare schema den här gången – vi giggade fredag kväll, ledig lördag och bara en gudstjänst på söndag förmiddag. En helt ledig lördag spenderades på sedvanligt manér – lite Chinatown för att köpa en ny klocka, via Little Italy och lite italiensk mat. Några varv i Soho, bland annat in i min favoritaffär Jack Spade, där jag traditionsenligt vill köpa allt som finns men går ut tomhänt. Sen ett självklart besök i Greenwich Villiage och Bleeker Street Records. För ovanlighetens skulle hoppade jag över att köpa vinyl-plattor och fick bara med mig en DVD med The Police från deras klassiska konsert i Australien 1984. Kan bli skoj att se.
Eftermiddagen avslutades i Bryant Park där man byggt upp lite vintermarknad med tillhörande skridskobana. Trevligt värre faktiskt. Sen bar det av till middag och avslutande häng nere i Meatpacking district på Spicy Market – rekommenderas å det varmaste.
Jodå, äntligen var det dags för lite semester. Denna gång hade jag den stora glädjen att åka till min favoritstad och dessutom ta med (nästan hela) familjen. Thorleif skulle dit och spela med Glada Hudik-teatern som skulle göra en föreställning med Elvis, så därför prickade vi just den här veckan. Dessutom var Beatrice i Nashville och kunde komma upp och ansluta.
Hela gänget på Sushi Samba
Självklart gjorde vi ett gäng klassiska New York-grejer, men höjdpunkten var ändå Tollas föreställning och att få fira mamma och pappas 45-åriga bröllopsdag på Restaurang Balthazar. I vanlig ordning plåtar jag för lite, men här finns lite grann av veckan i alla fall.
Igår kväll avslutades vårens intensiva arbete med ett företagsjobb i Nyckelviken. Det blev en fantastiskt skön dag med riktigt gött sommarväder. Andreas Johnson och Monica Starck var kvällens artister, lättjobbat med andra ord. Grymt band med Höglund, Ramsell, Hemming, Palm, Sörensen, Andersson och Findin samt undertecknad.
Nu sitter jag och väntar på ett försenat plan till N.Y. Mor och far åker SAS så de är redan i luften, jag får ansluta lite senare ikväll. Bror Thorleif är redan där osså kommer gull direkt från Nashville. Vilken glädje!
Så var det dags – igen – kan jag faktiskt säga. På nåt sätt blev det den tredje gången inom ett år som jag är i New York. Det gör ju inget eftersom det är min absoluta favoritstad, i alla fall om vi pratar västerländska städer.
Denna gång åkte jag dit dels för att spela med Beatrice i Svenska kyrkan, men också för att få några dagars semester och visa henne stan. Det blev i vanlig ordning en ganska intensiv, men väldigt kul och skön vecka. Vi hann med det mesta som ska hinnas med – jazzklubbar, shopping i Soho, skräpinköp i Chinatown, gospelgudstjänst i Harlem, vinylplattor i Greenwich Village, några klubbar i East Village, lite musikal (9 to 5) och inte minst en massa bra mat.
Den kanske mest ovanliga upplevelsen var att jag helt plötsligt satt bakom en flygel mitt på Broadway och spelade. Jag väntar på bildbevis, så jag återkommer till detta lite senare.
Tipsen från den här resan: Yaffa Cafe i East Village, 97 St. Marks Pl. Lite annorlunda och bra mat. Grym innergård! Sushi Samba Park, 245 Park Ave south – kanske världens bästa sushi. Bar 89 i Soho – 89 Mercer Street. Jätteschysst bar med märkliga (men besöksvärda) toaletter.
Bleecker Street Records – fantastisk butik för oss som vill köpa vinylplattor.
Så, då var helgen i New York över – det var intensivt men väldigt roligt. New York är helt klart min favoritstad och jag åker gärna hit så ofta jag har en vettigt skäl. (För er som läst bloggen tidigare vet att det räcker med en konsert som lockar.) Det här var första gången som By Grace besökte stan och förväntningarna i kören var höga.
Kinastaden
Efter incheckning på hotellet var fredagen helt ledig. Ganska skönt, för det gav oss en dryg halvdag och en hel kväll som vi kunde spendera som vi ville. Jag och Öjebrandt drog direkt ner till Chinatown för att leta lite smått och gott. Lite SOHO honn vi också med, sen hamnade vi på japansk restaurang för middag tillsammans med hela gänget. Några av oss åkte till Jazz Standards på 27:e gatan för att lyssna på Branford Marsalis, men det var alldeles för lång kö. I stället anknöt vi till resten av gänget på en rooftop bar på femte avenyn – grym utsikt över en upplyst Empire State Building. Temperaturen var perfekt så det var inga problem att sitta i t-shirt till en bit efter midnatt.
På lördagen drog jag och Emil till Greenwich Village för att kolla lite skivor. Grymt härlig stadsdel, men det finns alldeles för bra skivaffärer för mitt (läs: min plånboks) eget bästa. Naturligtvis sprang jag på en sällsynt Al Jarreau-utgåva på vinyl – tre skivor från en radioinspelning 1982 som egentligen inte var menad att ges ut. Helt i nyskick. Bara toppmusiker i bandet, så det blir intressant att lyssna igenom.
Jeff Wheelers kyrka
Snabbt tillbaks till hotellet för avresa till norra Queens där vi skulle gästa i Jeff Wheelers kyrka på kvällen. Det är en liten liten kyrka i ett svart villaområde. Litet och pittoreskt. Go feeling, men ganska dåliga förutsättningar och dåligt ljud. Extra kul var dock Natalie Regins dök upp. Hon spelar i Cynthia Hales kyrka i Atlanta och är också en av Donnie McClurkins keyboardister. Hon är bekant med oss sedan tidigare Atlanda-besök.
Jag, Natalie och Jimi
Söndag i New Jersey och Long Island
Resans absoluta höjdpunkt skulle (inte helt oväntat) infinna sig på den avslutande söndagen i N.Y. På morgonen gick vi upp orimligt tidigt för att åka ut till First Baptist Church i Somerset, New Jersey där första gudstjänsten började redan 07.00. Det var en stor nybyggd kyrka i ett tämligen rikt område, i alla fall av villorna omkring att döma. Vilken skön församling – härliga människor och en pastor som verkligen gillade oss, inte bara i ord utan också i handling. När han fick höra att vi bara skulle sjunga på första av deras gudstjänster (första av tre) för att vi skulle hinna till Donnie McClurkins kyrka, då säger han att han ska ringa Donnie på en gång och säga att vi kommer komma sent. Vi trodde han skojade, men mycket riktigt så gör han det. Så det hela slutade med att vi är kvar i början av den andra gudstjänsten klockan 09.00 också. Återigen – vilken känsla att spela gospel i de här kyrkorna. Även om medelåldern är betydligt högre här än de som lyssnar på gospel i Sverige så är det ingen tvekan – alla hänger med, oavsett om man är 40, 50 eller 70 år gammal. Alla kan låtarna. Amazing!
First Baptist Church i New Jersey innan gudstjänsten startar
Sen var det dags för en liten dröm att gå i uppfyllelse. Ända sedan 1998 när jag hörde Donnie McClurkin första gången så har jag gillat hans röst och hans uttryck. Första gången jag såg honom live var i Washington på Gospel Heritage. För två år sedan stötte vi på honom på en annan turné, då i Lansing, Michigan. Den gången fick vi träffa honom efteråt och sjunga för honom lite a capella. Det ledde till att vi nu skulle till hans kyrka och medverka. Och vilken succé det blev!
När vi drog igång Souled out ställer sig 1500 pers i lokalen upp och går igång på alla cylindrar. Och som det sjöngs och spelades – galet kul. Natalie Regins hängde in på tredje keyboard och kyrkans slagverkare backade upp Öjebrandt bakom batteriet. Mr McClurkin själv gick igång så till den milda grad att han började önska låtar av oss på stående fot – som tur var kunde vi dom, så det var bara att räkna in och köra. En fantastisk upplevelse. Jag har ett gäng videoklipp som jag hoppas kunna lägga upp senare. Donnie sa att vi är välkomna närsomhelst för att göra en hel konsert i hans kyrka – ett skönt statement från en av de absolut största i branchen.
På plats i Perfecting Faith ChurchDaniel och Donnie McClurkin efter gudstjänstenOrkestern
Vi började dagen med att ta oss ner till Battery Park för att ta Staten Island-färjan fram och tillbaks. Det är en alldeles utmärkt trevlig lösning för att se sydspetsen på Manhattan från vattensidan och samtidigt få fina bilder på Frihetsgudinnan. Efter det drog vi upp till Greenwich Village och Soho som är favoritstadsdelarna. Där letade vi oss fram bland sköna affärer och butiker för begagnade vinylskivor. Jag kom hem med två fulla kassar. Bland annat George Duke och Stanley Clark, lite Weather Report, några Kenny Rogers och lite annat smått och gott.
Det som är extra roligt när man går runt bland dessa butiker är att få bekräftat hur vinylskivan verkligen lever. Fler och fler skivor produceras på vinyl, men det är självklart (tyvärr) inget som någonsin skulle säljas i Sverige. Det finns ju till och med artister som numera beslutar att släppa sina skivor på vinyl först, på cd och iTunes nån vecka senare. Coolt tycker jag. En annan sak som verkligen är nämnvärd är att många av de stora CD-försäljarna som t.ex. en fantastisk Tower Records-butik långt upp på Upper Westside har slagit igen. Det lönar sig helt enkelt inte ha stora skivbutiker numera. Den enda som fortfarande hålls vid liv är Virgin Records på Times Square. Svacka!
Dagens vinylskördSoho
Nere i The Village träffade vi också en kompis som bor i N.Y permanent. Kul återseende. Vi kommer hänga tillsammans på måndag och på kvällen och kolla in East Village – en stadsdel som jag faktiskt aldrig besökt.
Kvällen spenderades på en jazzklubb som kort och gott heter Jazz Standards. Där hörde vi ett latino-storband som heter Afro-Latin Jazz Orchestra. En helt lysande tillställning. Som vanligt är det ett ganska litet ställe, men med bra sound, och bra mat dessutom. Bandet var tydligen Grammy-nominerade ganska nyligen, vilket märktes på kvaliteten. Bandet gästades också av bandledarens (Arturo O’Farrill) son Adam. Han var inte mer än 13 år och lirade trumpet. Tydligen hade pappan varit på honom att skriva ett stycke till bandet, därför hette stycket ”Piece I promised to write”. Det visade sig vara riktigt bra. Bara att se lilla killen räkna in bandet, lite så där pojkaktigt, lite slött, men utan kaxighet. Coolt.
Efter en lagomt lång promenad via ett vackert upplyst Empire State Building hamnade vi till slut i den roterande baren i Mariott Marquise Hotel på 42:a gatan. Nice.
Äntligen tillbaks i favoritstaden. Tänk att varje gång jag kommer hit känner jag samma känsla – här trivs jag. Det sån skön feeling i den här staden. Idag landade vi på Newark runt 14.30, nästan två timmar försenade. Hela vägen in till Manhattan spöregnade det, men faktum är att bra precis när vi landade på vårt hotell så slutade det och det blev helt plötsligt finväder. Vi knallade ner mot Times Square, mest för att Johan (som gör N.Y för första gången) direkt skulle kastas in i New York-känslan. Annars är Times Square kvarter som man gärna undviker.
Vi hann besöka en bra affär för noter, där jag bland annat äntligen inhandlade en DVD med originaluppsättningen av Sweeney Todd från 1979. Fantastiskt bra med bl.a. Angela Lansbury i huvudrollerna. Sen bar det iväg till ett bra stakehouse. Därifrån gick vi hem, men på vägen stötte vi bland annat på den nyöppnade Apple-butiken vid sydöstra hörnet av Central Park. En helt grym byggnad, där man först inte hajjar var butiken är. Det enda som syns från ovan är nämligen en stor kub-formad glasbyggnad med ett gigantiskt lysande äpple som hänger i mitten. Grejen är den att man går in i entrén och tar en helt glasformad hiss ner till butiken som ligger en våning under jord. Grymt coolt faktiskt – en gigantisk affär med massor av folk runt 22.00 en fredag kväll. Sen tog jet-lagen över…
