Vi började dagen med att ta oss ner till Battery Park för att ta Staten Island-färjan fram och tillbaks. Det är en alldeles utmärkt trevlig lösning för att se sydspetsen på Manhattan från vattensidan och samtidigt få fina bilder på Frihetsgudinnan. Efter det drog vi upp till Greenwich Village och Soho som är favoritstadsdelarna. Där letade vi oss fram bland sköna affärer och butiker för begagnade vinylskivor. Jag kom hem med två fulla kassar. Bland annat George Duke och Stanley Clark, lite Weather Report, några Kenny Rogers och lite annat smått och gott.
Det som är extra roligt när man går runt bland dessa butiker är att få bekräftat hur vinylskivan verkligen lever. Fler och fler skivor produceras på vinyl, men det är självklart (tyvärr) inget som någonsin skulle säljas i Sverige. Det finns ju till och med artister som numera beslutar att släppa sina skivor på vinyl först, på cd och iTunes nån vecka senare. Coolt tycker jag. En annan sak som verkligen är nämnvärd är att många av de stora CD-försäljarna som t.ex. en fantastisk Tower Records-butik långt upp på Upper Westside har slagit igen. Det lönar sig helt enkelt inte ha stora skivbutiker numera. Den enda som fortfarande hålls vid liv är Virgin Records på Times Square. Svacka!
Nere i The Village träffade vi också en kompis som bor i N.Y permanent. Kul återseende. Vi kommer hänga tillsammans på måndag och på kvällen och kolla in East Village – en stadsdel som jag faktiskt aldrig besökt.
Kvällen spenderades på en jazzklubb som kort och gott heter Jazz Standards. Där hörde vi ett latino-storband som heter Afro-Latin Jazz Orchestra. En helt lysande tillställning. Som vanligt är det ett ganska litet ställe, men med bra sound, och bra mat dessutom. Bandet var tydligen Grammy-nominerade ganska nyligen, vilket märktes på kvaliteten. Bandet gästades också av bandledarens (Arturo O’Farrill) son Adam. Han var inte mer än 13 år och lirade trumpet. Tydligen hade pappan varit på honom att skriva ett stycke till bandet, därför hette stycket “Piece I promised to write”. Det visade sig vara riktigt bra. Bara att se lilla killen räkna in bandet, lite så där pojkaktigt, lite slött, men utan kaxighet. Coolt.
Efter en lagomt lång promenad via ett vackert upplyst Empire State Building hamnade vi till slut i den roterande baren i Mariott Marquise Hotel på 42:a gatan. Nice.
Leave a Reply