Category: Gig

På söndag ska vi spela med psalm-jazzgruppen Vila i Hammarbykyrkan. Det var ett tag sedan, därför tarvades ett rep ikväll. Kul. Men det är svårt att spela Psalm 336 (Psalmer och sånger) i 5/4-takt.

Gävle konserthus är helt slutsålt denna kväll visade det sig. Det finns inget annat land utanför USA där det sjungs så mycket gospel som i Sverige, och det verkar som att gospeln kommer överleva några år till i vårt avlånga land. Ikväll jobbar vi med Gävle Gospelfestival som firar tio år. Walt Whitman, Cyndee Peters, en barnkör samt en stor kör på ca 350 personer och Örebro-bandet står på scen. Nu är det paus. Puhh, det blir en sen kväll…

I morse satte jag mig på tåget för att hoppa in i husbandet på Gävle Gospelfestival. Det är samma band som förra veckans gig i Berwaldhallen. Magnus Spångberg är kapellmästare – uppstyrt och bra. Walt Whitman gör sitt sista gig här innan sverigebesöket är slut. Det är ganska skönt att reporturen sitter ganska bra – morgondagens gig i konserthuset i Gävle blir faktiskt det fjärde med till stora delar samma reportuar.

Det är extra roligt att spela med den här gamla Joybells-konstellationen. Det beror på att det här är bandet som spelade in Joybells platta “I won’t turn back” från 1992. När jag hörde den plattan öppnades en helt ny värld. Innan dess hade jag inte hört den typen av gospel, och utan att bli för romantisk måste man nog konstatera att utan den plattan vet jag inte om jag spelat gospel idag. Och eftersom den genren verkligen varit min skola som pianist och kapellmästare så vet jag inte var jag varit överhuvudtaget, rent musikaliskt alltså. Det är kul att se tillbaks och konstatera vilka små detaljer och händelser som får stora konsekvenser länge fram i livet.

Idag hittade jag en kultig slick-modul på en musikaffär här i Stockholm – en MKS-20. Jag hade en sån för många år sen men bytte in den mot nåt annat. Nu är den ånyo i min ägo. Den har historiens softaste elpiano-ljud som funkar riktigt bra i vissa sammanhang. Glädje!

På eftermiddagen var jag hos Robban Ivansson och la lite keyboards på några låtar som han och Bea jobbat med. Vi lyckades till och med skrämma igång en Hammond L-100 som förmodligen inte använts på ett tag. Inte världens bästa sound i den – men ändå. Sen, en ledig fredagkväll som förgylldes av två bra SVT-program – På spåret och Robins. Just detta avsnitt av Robins var väl inte det bästa – främst beroende på att Uffe Larsson fullständigt snackade sönder sin egen intervju. Nä, det var bättre förra veckan då Kristian Luuk fick live-busringa till hotellet där han skulle bo. Hysterisk roligt – kolla här.

I går kväll var det återigen dags att spela lite gospel, denna gång tillsammans med Walt Whitman och Lidingö gospel. Som vanligt var det lite för lite reptid, så körens egna låtar spelades skapligt orepat. Well, det funkade helt okej ändå. Eftersom Walt har egen pianist med sig så kunde jag spela lite orgel (Nord Electro) och lite keys (Mofif XS). Tjernström och Lidholm svängde på i vanlig ordning. Efter gig hade vi ett grymt jam på en vamp, vi hittade några fina varianter där som vi borde fått på band. Nåväl – ett gig kvar med Walt – i Gävle på lördag. Kul!

I lördags var det dags för det återkommande evenemanget “Sjung gospel” – en heldag där det samlas gospelsångare från hela Sverige (och många gånger med deltagare från andra länder) och sjunger gospel tillsammans med några svenska instruktörer och alltid en eller ett par amerikanska gäster. I år var Walt Whitman gäst, tillsammans med en amerikansk pianist. Vi gjorde två konserter, framförallt blev den andra riktigt bra. Bland annat dök Per-Erik Hallin upp och gjorde en bonuslåt – helt fantastiskt bra. Han har verkligen ett unik ton, både i sitt pianospel och i sin röst.

Man kan tycka att mass-choir kan vara tråkigt ibland, men det är faktiskt en upplevelse att varje år få möta denna stora entusiastiska mängd människor som står tillsammans och sjunger. Oavsett om man är troende eller inte så finns det en rå, positiv kraft i sången. Det blir på nåt sätt en skön motvikt till allt svårt, mörkt och konstigt som vi lever med i vår omgivning och som vi läser om i tidningarna varje dag. Känns bra att få bidra till det.

Kompet bestod i vanlig ordning av gamla Joybells-kompet från Örebro med Magnus Spångberg som kapellmästare. Själv spelade jag på Hammonds portabla B3:a – en alldeles utmärkt ny bekantskap som jag gärna återser.

Nu ska det förberedas lite låtar och skriva lite noter till imorgon.

På söndagkvällen var det turnéavslutning med By Grace i självaste Sandviken. Det var återigen en fullsatt kyrka och en oväntat positiv publik, trots en en betydligt högre medelålder än spelningarna innan. Det är det som är det roligaste att spela ute i landet – man möts oftast av en betydligt mer förväntansfull och “med-på-noterna”-publik än när man spelar i Stockholm. Glädje!

Ikväll vankas det här.

Under mina år i Sundsvall var jag ofta i Östersund och spelade, men nu var det verkligen ett tag sedan. Därför blev det på nåt sätt ett kärt återseende ikväll. Nåväl, ånyo möttes vi av en fullsatt kyrka och ett välordnat arrangemang. När man åker med en sån bra kör och band så är känns det alltid bra med bra ljud, och det var det ikväll igen, även om lokalen var lite svårare än igår. Det blev en kul och uppskattad kväll och några gamla spelkompisar kom fram efter giget. Roligt!

Resan till hotellet i Bollnäs var inte rolig på grund av ett intensivt snöoväder, men nu är vi äntligen tillbaks. Tack gode Gud för en iPod med mycket innehåll och laddade batterier…

Det är nog inte många gånger under ett liv som man spelar i Edsbyn, men ikväll var det dags. Helgen spenderas nämligen i buss tillsammans med gospelkören By Grace som gör en norrlandsturné denna helg. Ikväll spelade vi alltså i Edsbyn inför en fullsatt kyrka. Lokalen var riktigt bra (dvs ganska dämpad) och man hade dessutom styrt upp ett förvånande bra ljud. Kul att gospla igen – det var ett tag sen. I morgon vankas Östersund.

Ikväll gjorde vi det andra giget med kören One Voice och Tolstoy/Svenningsson som gäster. Helt ok gig, men det kändes som att flera av oss var lite trötta efter de sista månadernas intensiva jobb. Fick tag på en L-100 med tillhörande leslie i Uppsala. Skönt att återigen få spela på ett riktigt instrument. Motif:en låter kanon – galet vad nöjd jag är med den.

Igår hoppade jag in som keyboardist på de första inspelningarna av “Singing Bee”. Ett ganska soft jobb var det tänkt, men det visade sig vara motsatsen. För det första så var det fruktansvärt många låtar som skulle spelas. När man kommer till en tv-inspelning är man i alla fall van att allt material repas igenom åtminstone en gång. Inte i det här fallet – tiden räckte inte. Jag vet inte hur många låtar som slängdes in, bytte plats och som man fick mörka sig igenom under själva bandningen. Well, tur att de övriga i bandet hade en övningsdag i ryggen så helheten höll ihop i alla fall… Efter gårdagen har man beslutat sig för att ta ner mängden låtar och göra det hela mer genomförbart. Well. Som min kalender ser ut är jag glad att jag bara signade upp mig på en dag…