I morse satte jag mig på tåget för att hoppa in i husbandet på Gävle Gospelfestival. Det är samma band som förra veckans gig i Berwaldhallen. Magnus Spångberg är kapellmästare – uppstyrt och bra. Walt Whitman gör sitt sista gig här innan sverigebesöket är slut. Det är ganska skönt att reporturen sitter ganska bra – morgondagens gig i konserthuset i Gävle blir faktiskt det fjärde med till stora delar samma reportuar.
Det är extra roligt att spela med den här gamla Joybells-konstellationen. Det beror på att det här är bandet som spelade in Joybells platta “I won’t turn back” från 1992. När jag hörde den plattan öppnades en helt ny värld. Innan dess hade jag inte hört den typen av gospel, och utan att bli för romantisk måste man nog konstatera att utan den plattan vet jag inte om jag spelat gospel idag. Och eftersom den genren verkligen varit min skola som pianist och kapellmästare så vet jag inte var jag varit överhuvudtaget, rent musikaliskt alltså. Det är kul att se tillbaks och konstatera vilka små detaljer och händelser som får stora konsekvenser länge fram i livet.
Leave a Reply