I vanlig ordning en stor ära att få jobba med Polarpriset. Här finns några klipp med korrekt ljud. TV4 lyckades tyvärr lägga upp sina egna klipp med mono-ljud men de här klippen är i stereo.
Och, jag fick byta några meningar med Sting – en oerhörd glädje för en liten pojk som lyssnade på Soul Cages en hel natt i källaren i Sörberge nån gång tidigt 90-tal…
Några klipp från årets Polarpris-utdelning i Konserthuset. Min roll i vanlig ordning var att designa och skruva ljud i ljudbussen till TV. I vanlig ordning har Maestro Hans Ek skrivit fantastiska arrangemang.
Ljudupplägget på Polarpriset handlar om att dela in låtarna och arrangemangen i tre olika ljudideal: De rent klassiska, de vanliga pop-låtarna och det tredje facket som innebär att båda världarna ska få plats. Det som skiljer dessa åt är i huvudsak hur det mickas. För de rent klassiska verken väljer vi en mer traditionell akustisk mickning med ett eller flera par rundtagande mikrofoner, allt beroende på hur de olika instrumentgrupperna sitter på scenen. Om det t.ex. ska spelas en Händel-aria vill man inte höra 30 närmickade stråkar, då önskar man det mjuka soundet som man får med ett par mikrofoner på ett högt stativ ovanför dirigenten. Mitt val av mikrofon för detta ändamål är Neumann KM-130.
I de verk där kompgruppen medverkar, särskilt trummorna, då måste alla instrument (stråkar, träblås, brass, slagverk, harpa) mickas med en separat mik. Då är mickarna som sitter ovanför dirigenten helt oanvändbara pga allt läckage som uppstår från de starkaste komp-instrumenten.
Upplägget är att vi är två A-ljud – en som gör ljudet på orkestern och en som gör resten, dvs bandet, programledare och inslag. Jag sitter i Konserthusets nyrenoverade studio med ett Pro Tools-system och tillhörande kontrollyta. Där mixar jag ihop totalt runt hundra kanaler till ett stereopar med orkesterljudet som sen skickas till OB-bussen där min kollega Micke Ahnlund sitter. Skälet till att vi är två är helt enkelt brist på tid – man hinner inte sätta allt ljud med så många ljudkällor på så kort tid (en dag). Dessutom måste jag läsa partitur samtidigt för att hänga med i det musikaliska i varje stycke.
För att få nån chans att få fram orkestern i poplåtarna så närmickas alla instrument separat. Stråket mickas med total 30 st DPA 4099, övriga instrument med lite omväxlande kondensatormickar som DPA-2011 och KM-184:or och vanliga SM-57:or till brasset.
För de klassiska styckena däremot så ville jag göra nåt annorlunda i år, allt för att få fram den mer akustiska klangen. Därför valde jag att sätta upp ett litet Decca-träd – tre stycken rundtagande mikrofoner i en triangel:
Den här tekniken uppfanns av skivbolaget Decca redan på 50-talet och finns i några olika varianter. Det ger ett väldigt bra akustiskt ljud i stora lokaler med stora besättningar. Jag använde tre st Neumann KM-130 (rundtagande mickar). Utöver detta hade jag ett par KM-140 på stativ framför träblåset för att få lite mer definition samt en mikrofon på harpan av samma anledning. Denna setup använde jag på de två klassiska styckena i början av programmet. Sen togs dessa mickar bort och därefter användes bara närmickning.
Resultatet kan du se här:
