Etikettarkiv: jaiku

Det blir inte alltid som man tänkt

Ibland tror man att man har bra koll på hur en vecka ska bli. I alla fall på nåt ungefär, men ack vad fel jag hade. Nåväl, efter fyra dagar på rad på SVT, en och en halv inställd inspelningssession och några sena nätter i samtalets tecken är det dags att packa väskan för en liten norrlandsturné med By Grace. Vi ska ta oss förbi Edsbyn, Falun och Söderhamn. Känns kul.

Under veckan har jag hängt in i Jaiku och Twittervärlden ganska mycket. Det är ganska kul, men jag tror inte att jag mitt i prick passar helt in i gruppen som verkligen kan dra nytta av det. Hade jag varit journalist eller ärkenätverkare hade jag hängt där hela tiden. En av mina kollegor på jobbet som verkligen alltid använder det nyaste när det gäller programmering kommenterade Jaiku ungefär så här: ”Vad ska jag med det till? Vad ska jag säga där, och vem ska jag följa?”. Haha. Well, man kan inte vara early adopter i alla lägen. Mymlan har skrivit en bra sammanfattning om mikrobloggning här.

Nä, istället har jag blivit tvungen att verkligen jobba med Maven och continous integration hela veckan. Ganska mycket strul, men när allt kommer på plats blir det nog bra. In i det sista kämpade jag med ett bygge av 24Vision, och det visade sig att det var en bugg i Subversion 1.5 som ställde till det. Pjuh, skönt att hitta den till slut.

Veckans nya favoritblogg: Dagen-redaktören Emanuel Karlsten.

Bambuserfascination och dålig västkustmusik

I dag var jag med om nåt nytt i min värld – jag var den ena parten i en Bambuser-kommunikation. Via Jaiku hittade jag en kompis som hade en kanal igång på Bambuser. Det var en mobiltelefon-video där man såg att hon gick genom stan. Men, det jag inte fattade på en gång var ju att det var live! Till vänster om videon fanns ett litet chatt-fönster, och jag blev faktiskt (jag är ju ändå en it-kille som borde ha koll på detta) en smula förvånad när jag skrev en kort rad och märker att hon svarar nästan direkt, fast via i videon. Märkligt, jag skrev mina frågor, hon svarade med ljud och bild. Haha, legendariskt. Var är vi på väg?

Kvällen började med en kväll bakom pianot i Elimkyrkan på Östermalm, därefter bar det av till Blue Moon Bar där det skulle bjudas på lite västkustmusik med några storheter såsom Tommy Funderburk och Lou Pardini. Tyvärr är det bara att konstatera att när man blir för gammal, när man blir lite blasé, då ska man kliva av scenen. Mr Funderburk var en lysande sångare på sin tid, men det var då det. Jag konstaterar också att bara för att man har spelat in några låtar i USA tillsammans med gamla västkustlegender innebär inte det att att man automatiskt blir en stor musiker. Bhalla bhalla.