Sebastian Robertsson

Men far ju åt känslorna en sån här dag – 14 år tillsammans. Stort grattis till oss! Och som av en händelse är vi i studion och lägger sång på en ny låt. Här är texten:

Still on the road
Do we still remember where to go?
Do we recognize the warning signs out on the road?
And through all these years of ups and downs, we got lost a time or two.
Are we still on the road?

You know I put my trust in you
And you trust me with your heart to hold on to
And I can’t imagine wandering this rocky road alone.
Are we still on the road

Sometimes we’ve thought of giving up
To start over in someone else’s arms
But we couldn’t find a reason to give up and to let go
So we’re still on the road

God knows that I have tried to change.
To become a better lover and a friend
But then you tell me that you don’t need perfect, cause you’re not perfect too.
So we’re still on the road

Raising a family,
Has filled every waking hour but made my life complete
And all the worrying and sleepless nights, a blessing and a curse
But we’re still on the road

We’re still wandering this same ol’ road,
that we started walking a long, long time ago.
For better or for worse and all those rainy days to come
We’re still on the road

Eftersom den här bloggen för länge sedan har tagit formen av en dagbok för musikaliska projekt är det väl på sin plats att också dokumentera när man inte har gig.

Våren 2020 såg ut av vara lagomt bokad. Jag hade två-tre gig i januari, ganska ledigt i februari och mars. Sen var april, maj och juni bra bokade, åtminstone för mig som har förmånen att kunna blanda tillvaron med public service-insatser. Jag skulle dessutom hinna göra fyra program med tv-underhållning. Det var ett tag sedan jag fick göra tv lite mer ordentligt, så just den bokningen var mer än välkommen.

Sen kom det. Ingen hängde med. Alla blev överrumplade, ingen såg det komma. Världen stannade på några veckor. Hela världen. Ekonomin föll ihop som ett korthus, börsen dök nästan 25% på några veckor, ett av de snabbaste rasen i historien. Och gigen, de försvann på några dagar. Allt bokades av. Till och med jobb som låg i september och oktober ställdes in.

Vår bransch är speciell på många sätt. Framförallt består den till allra största delen av frilansare, vissa med aktiebolag men jag tror nog att åtminstone hälften har enskild firma. Vi lever i produktion efter produktion, vissa kanske har framförhållning nåt halvår i taget men jag misstänker att de allra flesta har kortare horisont än så.

Våra arbetsgivare består bland annat av produktionsbolag, stora som små, men alla behöver en sak: försäljning av biljetter. En annan stor del av våra arbetsgivare, eventbolagen, de blir enormt lidande när alla bolag, stora som små, måste skära kostnader. Och var skär man först? Jo, på sina event och sin reklam.

Vår bransch är i en pågående konflikt med Spotify, eftersom musiker som medverkar på inspelningar inte får ta nån del av royalties från Spotifys streaming. Men det finns i alla fall öppningar för att Spotify i det här läget vill hjälpa till.

Det kommer ta lång tid innan vår bransch är helt återställd. Lång tid. Vi kommer härda ut, vi hittar nya vägar under tiden, men jag tror många kommer söka andra sätt att trygga sin försörjning.

Nu hoppas jag att RIX FM Festival 2020 genomförs som planerat. Anders Tegnell sa i alla fall att sommaren borde kunna bli ungefär som vanligt, men vi kanske inte kommer kunna resa utomlands.