Upplägget är att vi är två A-ljud – en som gör ljudet på orkestern och en som gör resten, dvs bandet, programledare och inslag. Jag sitter i Konserthusets nyrenoverade studio med ett Pro Tools-system och tillhörande kontrollyta. Där mixar jag ihop totalt runt hundra kanaler till ett stereopar med orkesterljudet som sen skickas till OB-bussen där min kollega Micke Ahnlund sitter. Skälet till att vi är två är helt enkelt brist på tid – man hinner inte sätta allt ljud med så många ljudkällor på så kort tid (en dag). Dessutom måste jag läsa partitur samtidigt för att hänga med i det musikaliska i varje stycke.
För att få nån chans att få fram orkestern i poplåtarna så närmickas alla instrument separat. Stråket mickas med total 30 st DPA 4099, övriga instrument med lite omväxlande kondensatormickar som DPA-2011 och KM-184:or och vanliga SM-57:or till brasset.
För de klassiska styckena däremot så ville jag göra nåt annorlunda i år, allt för att få fram den mer akustiska klangen. Därför valde jag att sätta upp ett litet Decca-träd – tre stycken rundtagande mikrofoner i en triangel:
Den här tekniken uppfanns av skivbolaget Decca redan på 50-talet och finns i några olika varianter. Det ger ett väldigt bra akustiskt ljud i stora lokaler med stora besättningar. Jag använde tre st Neumann KM-130 (rundtagande mickar). Utöver detta hade jag ett par KM-140 på stativ framför träblåset för att få lite mer definition samt en mikrofon på harpan av samma anledning. Denna setup använde jag på de två klassiska styckena i början av programmet. Sen togs dessa mickar bort och därefter användes bara närmickning.
Resultatet kan du se här:
Leave a Reply