Idag hörde jag en intressant dragning kring tv och hur framtidens teknik kan tänkas påverka våra medievanor. Till grund för resonemanget låg statistik kring skivförsäljningen i Sverige och särskilt hur hela försäljningen dalade efter några års användning av fildelningsprogram såsom Napster, Kazaa och DC++. Precis när dessa fenomen började användas låg skivförsäljningen fortfarande på toppnivåer, men efter några år kom det stora raset. Detta ras har bland annat lett till att många av de stora skivaffärerna i N.Y har tvingats stänga. Vårt beteende verkar ha förändrats – vi lyssnar på mer musik än någonsin, men vi köper färre och färre skivor. Statistiken över digital försäljning av musik (t.ex. iTunes) är inte heller särskilt imponerande, så den enda slutsats man kan dra är att vi förser oss med låtar på annat sätt. Vi går i alla fall inte till skivbutiken längre, oavsett om den ligger på stan eller på nätet.
Nu sitter förståsigpåare inom tv-världen och säger att man inte ser nån motsvarande trend för tv-tittande och att folk fortfarande kommer att välja att få tv-programmen paketerade och serverade på tider som tv-bolagen bestämmer. Nedladdningen av tv-program (tv on demand) är alltså inte ett hot, påstår man.
Men hur ser det ut om några år där våra bredbandsuppkopplingar och våra datorer laddar ner hela tv-program i full kvalitet med samma hastighet som vi idag laddar ner en mp3? Och när ekonomerna på de stora programproducerande bolagen i USA inser att med rätt marknadsföring kan man sälja episoder av stora kommersiella tv-serier direkt till slutanvändaren och därmed hoppa över alla tv-bolag – vad händer då? Vad ska till exempel Kanal 5 göra – ska de börja tänka som public service och göra nischprogram som Antikrundan och Veckans konsert?
Leave a Reply