Etikettarkiv: SVT

Nationaldagen åt SVT

IMG_2813 IMG_2815 IMG_2816 IMG_2817 IMG_2825 IMG_2828 IMG_2830

Få kapellmästaruppdrag kan vara finare än detta. Jag fick den stora äran att vikariera för Marika Willstedt och leda bandet på nationaldagsfirandet på Skansen i SVT. Ett vansinnigt bra band, Armens Musikkår och finfina artister. Och inte minst, allt avslutades med middag på slottet med alla artister och hela kungafamiljen. Lite stort faktiskt!

Medverkande artister: Malena Ernman, Robin Bengtsson, Dregen, Andreas Kleerup, Conny Bloom, Timo Räisänen, Elisa Lindström, Maja Francis.

Bandet:
Per Lindvall, trummor
Johan Ivansson, bas
Sara Niklasson, gitarr, fiol och kör
Mattias Thorell, gitarr
Andreas Ekstedt, slagverk
Jesper Nordenström, keyboards
Sebastian Robertsson, piano och kapellmästare

Fjortontimmars


Det blir långa dagar nu – förberedelser inför Melodifestivalens förtimme, lite smågig och studiopålägg vid sidan om, två kvällar per vecka på SVT samt nedpackning av lägenhet inför flytt nästa helg.

Min strategi är helt enkelt att ta en dag i taget och hela tiden försöka ligga ett halvt steg före. Går hyggligt bra. Avslutar i princip varje dag med ett avsnitt av West Wing – vilken fantastisk serie som jag förmodligen är sist av alla att upptäcka. Jag är halvvägs in i säsong ett, så det finns en del kvar att avverka.

Imorgon blir det en hemmadag med arrangering. Nu, S01E11.

– Posted using BlogPress from my iPad

Mix-pass

Under årets två första månader hoppar jag in lite grann på SVT Nyheter igen. Det var några år sen sist. Min karriär på SVT började som sändningsproducent, det var nån gång 2002 om jag inte minns fel. Efter några år som tim- och semestervikarie började jag fuska som TOM/Bildmixer också,  men när jag var klar med min utbildning hamnade jag som bekant på SVT:s utvecklingsavdelning där jag stannade kvar i sex år.

Efter ett helt år av tjänstledighet behövde jag hitta ett sätt att jobba betydligt mindre än tidigare  – allt för att kunna behålla fokus på musik och lite mindre på SVT. Av en ren slump kom en förfrågan om jag kunde tänka mig jobba några pass som TOM/Bildmixer igen, och eftersom jag fick välja hur mycket jag skulle jobba och vilka pass så var valet ganska enkelt. Så, under januari och februari spenderar jag två kvällar i veckan med att sända Rapport, Aktuellt, Kulturnyheterna, Sportnytt, Uutiset, ABC m.fl.  från en av landets största nyhetsredaktioner. Efter det får vi se – det kan bli helt nya bud.

Trasigt ljudkort strax innan direktsändning

Idag skulle vi kompa Molly SandénSVT:s insamlingsprogram Världens barn. Ett ganska soft jobb – två låtar varav en helt live och en med lite backtracks. (För er som inte vet, backtracks kallas det när man har förinspelade saker på en dator, t.ex. förinspelade körer, syntar osv. Väldigt vanligt i de flesta sammanhang numera.)

Idag skulle bli dagen då saker och ting inte riktigt går som de ska. Vi kommer till SVT strax efter lunch och riggar upp våra instrument. Jag kopplar upp min vanliga dator och ett bärbart Presonus-ljudkort som jag brukar använda live. Vi kollar alla signaler och nivåer och konstaterar att allt funkar utmärkt. En knapp halvtimme senare är det dags för att kamerarepa låten där backtracks ska användas. Då säger plötsligt datorn att den tappat kontakten med ljudkortet. Efter massor av felsökning, omstarter, byte av kablage, byte av dator så konstaterar vi att ljudkortet är trasigt. Det har verkligen fysiskt pajat efter att fungerat under soundcheck.

Strax ska genrepet börja, och eftersom vi faktiskt inte repat tillsammans i förväg inför det här giget så är vi beroende av alla genomdrag som vi hinner med på plats. Men med ett backtrack som inte funkar så hamnade vi i lite kris, minst sagt. Det var bara att försöka skjuta på genrepet – en hel tv-produktion fick helt sonika vänta medan jag slänger mig i en taxi och åker till studion och hämtar mitt andra ljudkort. Den stressen, den känslan.

Väl tillbaks på SVT med ett nytt ljudkort fungerar allt igen – skönt. Några snabba genomdrag, allt är på banan. Här kan du se resultatet.

I efterhand kan man konstatera en sak – det var en väldigt tur att ljudkortet pajade några timmar innan sändning och inte en kvart innan vinjetten startade. Nu gick det att lösa, med lite marginal dessutom.

Skulle Skalman Facebooka?

Det var ett tag sen jag bloggade nu – tiden räcker inte alltid till. Ok, det får bli en allmän och oredigerad uppdatering.

Det är bara att konstatera – jag har få lugna perioder. Jo, kanske nån vecka runt jul och några veckor på sommaren. Annars är det ganska fullt upp i agendan. Det beror till största delen på att jag dubbeljobbar med systemutveckling på SVT och som frilansmusiker. Dessa båda jobb ligger ganska långt ifrån varandra i sin karaktär, men korsbefruktar ändå varandra på nåt sätt. Jag skulle aldrig orka jobba summan av timmarna på bara ett av jobben.  Men just nu går det. Kanske inte hur länge som helst, men ett tag till.

Så vad har hänt? Jo det har självklart jobbats en hel del på SVT. Utöver det har jag suttit några dagar i studion, jobbat på Elina-skivan och gjort klart några proddar till Beatrice. Jag har trio-giggat med Gladys, skrivit en massa noter till kommande jobb, klippt medleyn, lägenhetsstökat, sett Avatar i 3D och förberett för inspelningen med By Grace som närmar sig med stormsteg.

När det här skrivs är jag inne i en liten kommentar-session på Facebook huruvida jag är lik Skalman eller inte. Nog är nog olikheterna klart överhängande – han hade inte tillåtit sig själv att göra mer än en sak per dag. Och en sak är säker, han hade inte funnits på Facebook överhuvudtaget.

SVT-fest

I går var det stor baluns för alla SVT-människor. För första gången i företagets historia skulle vi alla samlas och partaja, oavsett om man jobbar i Kiruna, Malmö eller Gotland. Först lite förfest för vår avdelning på SVT, sen ner till ett magasin i Frihamnen där det var uppstyrt med mat, dryck, prisutdelning, dans, artister och massor av umgänge.

Av dessa prickade jag in de flesta, men jag undvek dans så gott jag kunde. Hade det gått hade jag undvikit artisterna också (Torgny Melins och Alcazar) men det var inte helt lätt. Enda sättet att undvika ljudet från scenen var att gå in i DJ-båset, och då måste man ju dansa, vilket självklart inte var ett alternativ.

Det blev en väldigt rolig kväll med många sköna återseenden – hoppas det blir av igen.

Handen

Handen
Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.
För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.
Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.
När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!
För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samm

Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.

För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.

Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.

När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!

För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samma dag.

Nej, jag gör inte Idol i år

Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen, eller Varför gör inte du Idol i år, ja då hade jag varit rik. Till och med när vi turnérat i USA har amerikanska musiker som jag träffat tidigare frågat. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är. Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare fem år i rad, men i år har produktionen valt att jobba med någon annan. Trist såklart, särskilt som de varit väldigt nöjda med det jag och de konstellationer jag satt ihop levererat. Men men, så är det i tv- och frilans-branchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.
Vad har hänt istället då? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT – ett vanligt tryggt dagtidsjobb. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Så har jag tänkt fortsätta så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.
När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man naturligtvis på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till. Numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar. Ett kanonjobb helt enkelt, men fortfarande lite för tidskrävande – om jag fick välja hade jag jobbat tre dagar i veckan. Men det hade inte gått – det tar tid att hålla ihop en grupp på drygt 15 pers.
Så vad gör jag i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning en massa företagsjobb som tar tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Håller på med två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall.

idoltopp

Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen?, eller Varför gör inte du Idol i år?, då hade jag varit rik. Till och med när jag var på turné i USA tidigare i år frågade amerikanska musikerkompisar samma sak. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är, och när man gjort det några år blir man lätt förknippad med det.

Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare där fem år i rad, men den här säsongen har produktionen valt att jobba med någon annan. Lite tråkigt såklart, särskilt som bolaget varit väldigt nöjda med det vi levererat under åren. Men men, så är det i tv- och frilansbranchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.

Vad har hänt annars? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Jag trivs jättebra med den lösningen och ämnar fortsätta så så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.

När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till, så numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar – ett kanonjobb som jag trivs väldigt bra med, särskilt när min deltid- och flexlösning är kvar.

Så vad gör jag annars i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning ett gäng företagsjobb som tar mycket tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Just nu håller jag igång två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall…

För lite Idol-kuriosa bjuder jag på några idol-bilder. (Klicka för större format)