Det var ett bra tag sedan som jag bloggade om nåt annat än spelningar och jobb. Förvisso hänger det ihop – när jag jobbar mycket så blir det inte så mycket annat kreativt som passerar hjärnan. Men jag insåg att jag faktiskt har en läst bok och en bra film att rekommendera.
Under höstens tidiga veckor tog jag mig igenom Camilla Läckbergs “Tyskungen” – en av böckerna i Fjällbacka-serien. Det var min första bok av Läckberg, och jag tror det dröjer till jag läser nån igen. Storyn är väl på det hela taget helt ok, men det blir för mycket skrivande om oväsentligheter. För den mamma- eller pappaledige så passar boken säkert bra att läsa under sovstunderna, för då borde igenkänningsfaktorn nå högsta nivån. Den är verkligen skriven från ett mammaledig-perspektiv, och pricken över i:t får man med en latte i vänsterhanden.
Bokens huvudperson hittar en gammal medalj från nazi-tyskland. Fyndet som kommer från hennes mor blir starten på en reporterdeckare där man bjuds in i en liten intrig i en svensk by nära Norge under krigstiden. En norsk man som påstår sig vara moståndare mot nazi-tyskland inleder en romans med en svensk kvinna. Problem uppstår dock när mannens bakgrund inte riktigt verkar stämma. En serie händelser försöker sedan mörkas för de efterlevande, men kommer tillbaks till liv när medaljen hittas många år senare. Lite för lång, lite för mycket vardagsrum. Men visst, den är skapligt lättläst.
The Visitor
Nä, under tider av mycket jobb trivs jag bättre med att se lite film. Alltid skönt att sjunka ner i en soffa och försvinna iväg i en annan värld. Det senaste biobesöket var faktiskt inte nya Bond, utan en lite undanskymd film som heter “The Visitor”. En alldeles strålande film som beskriver hur en professor från ett amerikanskt college får sitt liv förändrat när han upptäcker att ett ungt par bor i hans övernattningslägenhet. Från att ha levt ett icke-liv där vanlig uppbyggande mänsklig kontakt helt saknats, öppnas hans ögon när han får hjälpa paret från sitt hot om utvisning. En förträfflig film – bara en sån sak att se en romans där karaktärerna är både lite äldre och ganska vanliga, det händer ju inte så ofta. Sevärd!]
Leave a Reply