För precis ett år sedan hade jag turen att få tag i ett exemplar av den nya iPhonen som släpptes då. Då hette den iPhone 3GS. Idag har den nya versionen släppts och några få entusiastiska svenskar sitter ikväll och pillar på den nya magiska manicken.
För mig har min iPhone varit en helt fantastisk manick, både på och utanför arbetstid. Däremot finns det en stor baksida. Jag har nämligen inte läst en enda bok sedan jag köpte den. Lite tragiskt, jag vet. Men det är inte så att jag har slutat läsa, för läser gör jag. Men nästan bara bloggar. Jag läste en del bloggar innan, men när jag fick min iPhone fick jag möjlighet att läsa ännu fler och ännu smidigare. På tunnelbanan, under resor och andra ströledig tid – då har min iPhone åkt upp istället för pocketboken. Jag har å andra sidan lärt mig massor och hållt mig uppdaterad på en massa intressanta ämnen, men jag har saknat det skönt analoga att dra fram en pocketbok som blir mer sliten för varje tunnelbaneresa.
Nu har det gått ett helt år och det är sommar igen, och äntligen har jag tagit upp bokläsandet. Jag har plöjt en deckare av Jo Nesbø och har precis påbörjat Dan Browns senaste, Den förlorade symbolen, fast på engelska. Varför på engelska undrar ni? Jo, jag har ju köpt en iPad ganska nyligen, och jag tänkte att det här blir ett bra tillfälle att jämföra bokläsning på iPad och som vanlig bok, och boken går bara att ladda ner på engelska – därav språkvalet.
Men vänta nu här, var inte poängen med att börja läsa böcker att jag skulla komma tillbaks till det analoga, till läsande som inte kräver laddade batterier? Tusan, jag är fast igen!
