Mellan åren 92-99 jobbade jag på SR. Under dessa år byggde jag upp en kärlek till radio och till Public Service som håller i sig än idag. P1 och P2 är de kanaler som stått mig närmast under alla år, även när jag var yngre. Helt enkelt för att jag är intresserad av kultur, samhälle och politik samt sån musik som inte ligger på listorna. Jag vet att jag är långt ifrån ensam (P1 har ju faktiskt en lyssning på ca 12%), och jag brukar också blir glad och lite positivt förvånad när ungdomar under tjugo också uttrycker att man värnar om P1:s profil att kunna gå på djupet, analysera och tillgodose behovet även för oss med lite smalare intressen. Klart P1 också måste föryngras, men gör det då utan att ta bort det som P1 är bra på!
Det med lite vånda som man läser Björn Elmbrandts inlägg i dagens Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1000098,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,999953,00.html
Leave a Reply