Konsert!

Då så, då var det dags för konsertdag. Konserten låg ganska tidigt på dagen – redan kl. 13.00. Vi hade i och för sig ett förband, så vi gick faktiskt inte på förrän 14.30. Tyvärr hade jag sovsvacka inatt, så jag kände mig ganska trött på vårt lilla soundcheck på förmiddagen. Jag passade på att gå till hotellet och sova en snabbis, för att sen komma tillbaks precis innan vi skulle gå på.

Det mesta gick bra, inga stora problem förutom att gitarristen tolkade några ackord lite mer experimentellt än man borde vid några tillfällen. Det stora minuset för kvällen var nog att ljudteknikern hade problem med rundgångar efter paus då stråkarna tog plats. Annars blev helheten ganska bra.

I början av konserten går det upp för mig varför Lena Maria åker hit så ofta och varför hon har blivit stor här. Om man föds med ett handikapp i Japan, då hamnar hela familjen i dålig dager – man anses ha nåt fel inom släkten helt enkelt. Därför har Lena Maria med sitt handikapp verkligen visat den japanska folket att även om man föds med nåt fysiskt fel så har man alla möjligheter att leva ett helt vanligt liv, även om det behövs lite trix och fix. I början av konserten visas en liten filmsnutt från Lena Marias liv, och det syns så tydligt hur hela publiken suger in budskapet om att varje människa är lika mycket värd oavsett fysiska och och icke-fysiska förutsättningar – redan innan vi spelat en enda ton. Och det bemötandet hon får under första låtens intro, det går inte att ta miste på. Hon tar plats, skiner som en sol och pratar dessutom ganska bra japanska. Publiken sitter andäktigt och lyssnar på varje ord och varje ton. Häftigt! Mycket av detta var på ett sätt inget nytt, men det var otroligt berörande att känna det på plats. Sen är hon ju förstås en fantastisk sångerska också, hennes intonation förundrar mig varje konsert jag gör med henne…