Idag skulle vi kompa Molly Sandén på SVT:s insamlingsprogram Världens barn. Ett ganska soft jobb – två låtar varav en helt live och en med lite backtracks. (För er som inte vet, backtracks kallas det när man har förinspelade saker på en dator, t.ex. förinspelade körer, syntar osv. Väldigt vanligt i de flesta sammanhang numera.)
Idag skulle bli dagen då saker och ting inte riktigt går som de ska. Vi kommer till SVT strax efter lunch och riggar upp våra instrument. Jag kopplar upp min vanliga dator och ett bärbart Presonus-ljudkort som jag brukar använda live. Vi kollar alla signaler och nivåer och konstaterar att allt funkar utmärkt. En knapp halvtimme senare är det dags för att kamerarepa låten där backtracks ska användas. Då säger plötsligt datorn att den tappat kontakten med ljudkortet. Efter massor av felsökning, omstarter, byte av kablage, byte av dator så konstaterar vi att ljudkortet är trasigt. Det har verkligen fysiskt pajat efter att fungerat under soundcheck.
Strax ska genrepet börja, och eftersom vi faktiskt inte repat tillsammans i förväg inför det här giget så är vi beroende av alla genomdrag som vi hinner med på plats. Men med ett backtrack som inte funkar så hamnade vi i lite kris, minst sagt. Det var bara att försöka skjuta på genrepet – en hel tv-produktion fick helt sonika vänta medan jag slänger mig i en taxi och åker till studion och hämtar mitt andra ljudkort. Den stressen, den känslan.
Väl tillbaks på SVT med ett nytt ljudkort fungerar allt igen – skönt. Några snabba genomdrag, allt är på banan. Här kan du se resultatet.
I efterhand kan man konstatera en sak – det var en väldigt tur att ljudkortet pajade några timmar innan sändning och inte en kvart innan vinjetten startade. Nu gick det att lösa, med lite marginal dessutom.
