Vådan av att åka moped genom Louvren

Har tagit påskledigt och rest upp till Norrland. Skönt. Som vanligt åker det med några böcker i packningen. En bok som jag ständigt återkommer till under resor är Owe Wikströms “Långsamhetens lov”. Den boken är perfekt för mig när det handlar om att inse vad som är viktigt i livet. Boken har många poänger, men en av de första är just vikten av att inse att det vi omger oss med dagens samhälle för att uppnå livskvalitet – mobiltelefoner, e-post, exotiska charterresor, snabbtåg, iPods – aldrig kan ersätta det lågmälda samtalet mellan två människor. Ett samtal som får ta tid, ett samtal där tystnaden också är viktig och där tankarnas källa får bli en självklar tredje part, det kan aldrig ersättas av ett långt mail eller ett uppdelat sms.

Efter att en person genomgått en kris brukar man alltid få höra samma slutsats – det som till slut betyder nåt är vänskap och kärlek. Slitna ord, men ändå lika sanna. Varför kan vi inte inse betydelsen av detta utan att behöva en kris? Låt oss inse vikten av att stanna upp, både inom oss själva och tillsammans med våra nära och kära. Inse att för att ge varandra en öppenhet i samtal bör vi stänga av telefonen och inte låta oss stressas av en (förhoppningsvis) ljudlös men blinkande manick som direkt stjäl uppmärksamheten.

Eftersom vi aldrig hinner med det vi vill göra måste det innebära att vi försöker göra för mycket. Knappast en ny sanning. Eller vad sägs om dessa ord, skrivna 50 e Kr, om livets korthet (notera särskilt sista meningen):

Människor äro ivrigt sysselsatta med planer för att förbättra sina liv./…/ Men detta siktande på framtiden innebär en stor livsförlust. Det flyttar fram varje dag, det rycker bort det närvarande medan det ger löften om ett ovisst kommande. Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan som beror av morgondagen, men förlorar den dag som är. Du ordnar och ombesörjer vad som ligger i ett ovisst ödes hand, men vad du har i din egen hand det låter du fara /…/ Deras liv är ytterst kort, som jämt äro i sysselsättning.

Seneca, Om livets korthet