Jag fick förmånen att sätta ihop ett band till Spotifys stora 20-årsfirande. Det var ett otroligt fint och prestigefullt uppdrag, som sträckte sig över fem dagar i en av Stockholms största arenor. Många prominenta gäster, många artister och på det hela taget en galet cool upplevelse.
Bandet:
Simon Lingmerth, sång
Dea Norberg, sång
Martin Karlsson, trummor
Johan Bengtsson, bas
Joakim Ramsell, gitarr
Martin Landström, keyboards
Sebastian Robertsson, keyboards och kapellmästare
Häromdagen frågande nån mig “Varför låter du inte Facebook visa vilken musik du lyssnar på på Spotify? Du som pysslar med musik.” Nja, det är just det, jag arbetar mycket med musik, det innebär att 9 av 10 låtar jag lyssnar på speglar mer vilket projekt jag jobbar med just nu än vad jag egentligen gillar.
Så, jag besparar mina Facebook-vänner låtar som Something stupid med Anna Book, Gå upp och pröva dina vingar med Anders Lundin och Hur svårt kan det va av Linda Bengtzing.
Det blev en hel dag i studion, nästan uteslutande med förberedelser inför fredagens företagsjobb. Det blev de sista justeringarna på låtarnas arrangemang, några nya jinglar och sen utskrift, lite backtracks och till sist packning. Jag är så otroligt glad för min studio. Det är alldeles lagom stort med två rum där jag får plats med alla instrument, alla syntar kan stå upplockade samt all inspelningsutrustning. Jag förstår inte hur jag klarade mig utan detta innan. Men men, det blev många provisoriska arbetsplatser genom åren och på nåt sätt gick ju dets också.
Det verkar som att även Spotify har fått säkerhetsproblem. Först trodde jag det var ett hoax, men det verkar inte så. Så, för dig som har Spotify, gå hit och läs. Fick också ett tips om Zink Music – för oss gamla slick-fantaster kan det verkligen vara nåt. Bara smakprovet med Frank Ådahl ger mersmak.
Träffade Wojtek Goral i söndags. Han är en skön snubbe och grym saxofonist som jag fått jobba med vid ett par tillfällen. Hittade hans platta No Exit på Spotify. Grymt.