Trots att jag inte kan spela och nätt och jämt kunnat hantera datorn har det varit flitiga kvällar i studion. Vi har lagt sång och gitarrer på några Beatrice-låtar och gjort några enkla första mixar. Nu när orgeln äntligen är på plats ska det läggas lite orgel också, sen hoppas jag att det ska kunna skickas iväg.
Och på måndag blir jag gips-fri – inte en dag för tidigt.
Ok, dagens andra musik-dvd blev Jill Johnsons ”Music Row”. Köpte den strax före jul, dels för att jag gillar country men dessutom för att jag var på konserten när det spelades in. Jonas Lidholm spelar trummor i hennes band och han använder jag också så ofta jag kan – fantastisk trummis. Dvd:n är bra, fantastiskt bra spelat och bra sjunget. Ljudet är också till belåtenhet. Visst, det är inte mycket till show, men det behövs faktiskt inte när det framförs så bra. Man kan sakna lite mer outgoing låtar, men annars en alldeles utmärkt konsert som jag härmed rekommenderar.
Så här skrev jag efter jag var där.
I kväll har Bea släppt sitt första album här i Sverige! Det blev en riktigt härlig kväll på Nalen – många goda vänner och musikerkompisar var på plats. Först på scen var Hannah Holgersson som också släpper skiva. Hannas låtar är inte helt lätta att beskriva, och det är inte så konstigt eftersom hon själv säger sig presentera en ny musikstil – ”Free voc”. Hursomhelst, det var en blandning av opera, lite pop, lite Nordman och lite världsmusik. Hon har verkligen en grym pipa och hon är dessutom en alldeles utmärkt sympatisk person.
Sen var det Beatrice tur. För mig var det naturligtvis extra spännande och roligt eftersom jag har följt hela processen från inspelning till färdig produkt. Nu var det dags att höra materialet live, och det var verkligen riktigt bra! Låtmaterialet är kanon (jodå, jag vet att jag är partisk), bandet utmärkt och Beas spontana norrländska stil är så skön. Man stog där med en liten tår i ögat och var stolt. Grattis älskling!
Igår kollade jag in Jill Johnsons turné ”Music Row” i Uppsala konserthus. Det var en mycket angenäm upplevelse på alla sätt. Först och främst var det ett fantastiskt band. Idel goda musikanter både sjöng och spelade alldeles förträffligt – jag tror inte jag hörde en enda falskton i bakgrundssången på hela konserten. Det blir en dessutom en bra variation i soundet när man gör några låtar på full sättning, vissa andra mer akustiskt och en låt helt a capella. Sen lyckas Jill etablera en mycket avspänd stämning. Först, innan konsertens start, står hon vid rulltrappens slut och hälsar på hela publiken, sen har hon mellansnack som är lagom långa och binder ihop låtarna på ett vettigt sätt. Visst, det blir kanske lite väl mycket vardagsrum ibland, men hellre det än artister vars mellansnack aldrig tänks igenom i förväg och som snarare får publiken att vilja sjunka igenom golvet.
Det jag saknar är några fler starka låtar. Det blir lite tamt ibland, och nu i efterhand inser jag att det är låtmaterialet som är den felande länken . Ett par låtar till som verkligen sticker ut och att det hade varit full pott.