Det har blivit några studiedagar på sistone. Uteblivna gig innebär mer tid att göra annat, så idag la vi grunder på fyra nya låtar till Bea. Två upptempo, en ballad och en lite bluegrass-doftande ompa-ompa-låt.
Har passat på att uppgradera några pluggar, det var på tiden. Senaste versionen av Waves Abbey Road-plugg är ju helt grym.
Så, nu väntar en massa pålägg och efterbearbetning. Resultat kommer innan sommaren.
I lördags åkte vi ner med ett nio-mannaband för att spela på en lite större fest. Magnus Bäcklund och Beatrice var kvällens artister. Efter torsdagens rep hade vi nästan 30 låtar på repertoaren, inklusive blåsarr (tacka för lite gamla Sibelius-noter som jag brukar säga).
Vi började kvällen med ett litet lounge-set utomhus där vi gjorde fem låtar på liten sättning. Exklusivt och fint. Sen flyttade vi inomhus för att göra huvud-setet. Tyvärr var vår monitor-situation mer eller mindre katastrofal så mycket av spelglädjen försvann. Så är det ibland – men det är bara att spela på så gott det går. På det hela taget en mycket trevlig helg!
Äntligen börjar det dra ihop sig till sista fredagsfinalen för i år. Jag tror att det blir ett kanonprogram igen som vanligt, men tyvärr är låtvalen en smula annorlunda i år. Förra året var det en betydligt större spridning på låtarna vilket gjorde att det verkligen blev utrymme för både bandet, stråk och blås. Nu är det nästan samma karaktär på låtarna – rock, helt enkelt. Det gör det hela svår-arrat och inte lika kul rent musikaliskt. Men som sagt, det blir säkert kanon i tv ändå. Vi kommer göra ett antal låtar för Globen-publiken också, så vi har att göra i vilket fall som helst.
Lördagen började som vanligt med genomgång av finallåtarna, därefter åkte jag till Korskyrkan och spelade lite jullåtar på en lunch för hemlösa som kyrkan arrangerar med jämna mellanrum. Sen direkt ner till min bror i Västerhaninge där jag umgicks med fadern och lille brorsonen under eftermiddagen. Söndag åkte jag direkt till studion där det blev en blandning av notskrivning och snabb inspelning med Micke på trummor, sen direkt till Örebro där Bea skulle spela med Joybells. Det blev en riktigt trevlig tillställning, om än lite lång. Beatruxen chefade i vanlig ordning och gladde hela Örebro-publiken med sin norrländska spontanitet och finfin country.