Idol-finalen avklarad

I fredags avslutades årets Idol-säsong med en hejdundrande final i Globen. Torsdag morgon samlades vi i bandet för soundcheck och genomspelning av delar av materialet. Grundbandet bestod av sex pers. Därtill tio stråkar, fyra blåsare och tre kör. 23 personer totalt – ruggigt kul! Torsdagsrepet gick bra – det enda som behövde ändras var arret på öppningslåten. I några instrumentalpartier trodde jag att det skulle hända mer bild-mässiga saker, men så var inte fallet, och blåsarret gjordes följaktligen om. Som tur var förhandlade jag fram att programledarrepetitionerna skulle ligga på kvällen, så vi var därifrån innan 16.00.

Fredagen började kl 09.30 med kamerarepetitioner fram till lunch. Därefter repades det lite mer grejer där vi inte var med, bland annat Kelly Clarksons låt. Vi hade hoppats på att får göra den med hela bandet, men hon var stenhård – den skulle göras med två amerikanska gitarrister. På eftermiddagen hann vi gå över till Hovet där många av våra kompisar satt i bandet på Carola- och Liza Minelli-grejen. De var inte lika muntra – en alldeles för dåligt uppstyrd produktion visade det sig. Men bandet lät nog svinbra (vi hann inte höra nåt).

Nåväl, vårt genrep började med att repa inledningslåten. Då skulle nämligen en gigantisk kör komma in och vara med (de skulle vara med på Minelli-grejen också) – typ 500 pers. Sen övergick allting i ett genrep som tog betydligt längre tid än vanligt. Men allt flöt på ganska bra och vi var klara runt 18.30. Lite snabb mat, sen på scen kl 19.30. Då började vi nämligen spela för publiken i Globen – vi gjorde både “Grace Kelly” med Daniel och “People get ready” med Andreas.

Showen började kl 20.00 som vanligt, och under inledningsnumret med alla idoler och den stora kören, då blåser mina noter ner – två gånger! Dom körde vindmaskinerna mycket mer än under repet. Well, efter den andra nerblåsningen struntade jag i det och lirade på. Hehe, vilken start på ett program med 2 miljoner tittare…

Programmet flöt på ganska bra – det var grym stämning i Globen och det kändes jättebra i bandet. Tyvärr är det inte helt lätt att få nån bra överblick över det musikaliska när man har in-ear, så det ska bli extra intressant att se programmet i efterhand. I tv spelade vi bara fem låtar, men vi gjorde lika många exklusivt till Globen-publiken, så det var mycket att göra ändå. En och en halv timme senare var allt klart för vår del. Totalt 13 program blev det för min del, och jag kan bara konstatera att jag har haft förmånen att ha ett riktigt bra band med mig varje vecka. Ett vansinnigt kul jobb helt enkelt.

Några reflektioner: Varför plockar Ms. Clarkson med sig två amerikanska gitarrister och gör en hit utan den minsta finess i spelet? Hon sjöng oklanderligt, men gitarristerna spelade ringa-ringa-gitarr i g-dur båda två, och ingen körade ens. Sorg.

Och svenska folkets vilja – ja, den känner vi till…