Etikettarkiv: tomas sjödin

Två böcker till

Det var i och för sig ett tag sedan, men jag har klämt två böcker: Konsten att läsa tankar och De nio målarna. Båda väldigt olika, men lika läsvärda.

lasatankarfexFexéus bok är vid första anblicken en bok som handlar om hokus-pokus, men så är det alltså inte. Boken handlar helt enkelt om hur vårt kroppsspråk och vårt beteende är nära ihopkopplat med vårt sinne och vårt språk. Bokens fundamentala delar är inget nytt (som han också skriver) utan baseras på en teori från 70-talet som kallas NLP – Neurolingvistisk programmering. Här finns naturligtvis spaltmeter att skriva (och det har också gjorts) men Fexéus bok är strikt populärvetenskaplig och han lyckas riktigt bra att göra ämnet lättillgängligt. Han använder teorierna i situationer som arbetsintervjuer, dejter och förhandlingar på ett sånt sätt att åtminstone jag blir taggad att genast försöka använda dem.

Det som fastnade mest var begreppet Rapport (uttalas rapåå) – möjligen var det för att det kändes lättast att direkt börja använda. Eller rättare sagt – man använder det hela tiden, men när man vet varför man gör det kan man bli ännu bättre på det. Kolla till exempel in den här artikeln.

Alright, nu tillbaks till deckarna och klassikern De nio målarna av Dorothy Sayers. Den engelska titeln är Nine tailors som avslöjar att det inte handlar om nån vanlig målare; Nine tailors är namnet på den klockringning som rings (i kyrkor som tillämpar växelringning) när någon avlidit.

ninetailorsDet är en fantastisk deckare, en av de bästa jag har läst faktiskt. Det som utmärker den här deckarhistorien är tilläggsintrigen, växelringningen, som till en början tenderar att vara en påklistrad bisak men ju längre boken sträcker sig blir mer och mer den centrala delen av hela historien. Till slut är det faktiskt klockorna och växelringningen som binder ihop allting. Otroligt intrikat och välskrivet. När man läser en deckare av den här kalibern framstår många svenska deckare som simpla serietidningar. Gör dig själv en tjänst – hoppa över att köpa en svensk deckare nästa gång och försök få tag på ett exemplar av den här.

Det som gör det hela extra intressant är att Tomas Sjödin fascinerats av växelringningen, så till den milda grad att han besöke nån form av årsmöte i England som enda utomstående besökare. Detta skriver han bland annat om i boken Ett brustet halleluja – en bok som jag också varmt rekommenderar.

Två böcker

Bokläsandet går som vanligt i vågor. Sista tiden har jag dock hunnit igenom två läsvärda böcker.

brustetFörst Tomas Sjödins nya bok Ett brustet halleluja. Det är en alldeles utmärkt bok som på ett plan handlar om hur kyrkklockor skapas, på ett annat beskriver relationen Gud och människa, andlighet utanför kyrkans gamla hjulspår och om det brustna i människans tillvaro. Dessutom hyllar han onyttan och om konsten att trivas i sitt eget sällskap. I vanlig ordning fångar han mig snabbt med sitt enkla osentimentala sätt att skriva.

En av de bästa passagerna handlar om den gamla psalmen En ton från himmelen, där han har gjort lite mer research bakom författaren av den psalmen. Det känns extra kul eftersom vi använde den psalmen för några år sedan då vi jobbade tillsammans på Torpkonferensen och den har betytt mycket för mig ända sedan dess. Här skrev jag om en annan av hans böcker.

Sen har jag tunnelbanat mig igenom Christer Fuglesangs 13 dagar i rymden efter 14 år på jorden. Ända sedan liten pojke har jag varit fascinerad av flyg, astronomi, rymden och rymdfart, så självklart var jag en av dom som satt vaken på nätterna under hans resa med Discovery till ISS. I den här boken får man läsa hans egna ord från dagarna strax före avfärd och hela resan, parallellt med hela karriären ända ifrån åren på KTH. Det är klart intressant rakt igenom, även om jag inser att för den som inte delar samma fascination kanske det blir en smula långrandigt.

rymdenEfter att ha läst boken har jag med mig två nya lärdomar. Först inser man att det är så otroligt mycket prestige och politik inblandat i ESA och NASA. Inte konstigt att han fick vänta så länge när det bara är politiskt inflytande och ekonomi som styr. Sen så är han väldigt öppen med sina egna brister, tvivel och misstag både före och under resan. Det är väldigt tydligt att han vinner förtroende på det – både hos mig som läsare men förmodligen också hos hans arbetsgivare.

Har du ens det minsta intresse av rymdfart, ny teknik eller om du bara behöver inspireras av en person som såg till att sin dröm gick i uppfyllelse så kan man läsa den. Några resor mellan Hammarbyhöjden och Karlavägen räcker. Man kan också välja nån annan sträcka om den inte passar dig.

Min bror var där och såg en annan uppskjutning lite senare – skrev om det här. Programmet med rymdfärjor kommer att stoppas under nästa år. Enligt NASA är den sista uppskjutningen planerad till 31:a May, 2010. Det blir i så fall det 133:e flygningen med rymdfärjan.

Sen bloggpost från Nyhemsveckan

Ibland blir bloggposterna dröjda – alldeles fördröjda. Så även denna gång. Men ja, efter en gospel-tripp till Italien åkte jag direkt till Mullsjö, strax utanför Jönköping. Där hålls pingströrelsens stora sommarkonferens ”Nyhemsveckan” där jag satt som pianist och kapellmästare. Även om en vecka kan kännas ganska långt i det sammanhanget så blev det en skapligt soft vecka med ett bra band och en bra kör. Tyvärr är det ofta korta puckar rent musikaliskt, vilket denna gång var extra synd med tanke på att SVT var där och dokumenterade. Precis som på Torp i fjol.

En av höjdpunkterna var Tomas Sjödins undervisning som helt och hållet utgick ifrån en av mina favoritpsalmer – ”En ton från himmelen”. Det var extra roligt att just den var utgångspunkten eftersom vi båda återupptäckte den psalmen för bra precis två år sedan då vi förberedde Torp-konferensen. Nu hade han gjort lite research om Linnea Hofgren som skrev den texten nån gång i början av 1900-talet, och det gav texten ytterligare tyngd. Det är klart intressant att de gamla psalmerna inte bara håller rent musikaliskt och textmässigt utan att också teman och poänger är lika aktuella idag som då.