Etikettarkiv: samuel ljungblahd

Lyxigt företagsjobb i Örebro

Vissa företagsgig sticker ut. Ibland kommer man ihåg dem för att de är konstiga, påkostade, märkliga eller ogenomtänkta. Det här giget kommer man minnas för att det var så vansinnigt roligt och så bra! Fyra av de bästa artisterna Sverige kan visa upp – Orup, Danny Saucedo, Samuel Ljungblahd och Sanna Nielsen på samma scen med samma band. Dessutom behövde vi inte spela jinglar, inga krystade medleyn utan bara vansinnigt roliga låtar, med bästa tänkbara band dessutom. Glädjen var 100%-ig!

Bandet: 
Sebastian Robertsson, keyboards och kapell
Martin Landström, syntar och orgel
Mattias Fjellström, gitarr
Johan Bengan Bengtsson, bas
Marcus Liliequist, trummor
Andreas Andersson, sax
Filip Olandersson, trumpet
Staffan Findin, trombon
Charlotte Ollward, kör
Per-Erik Domargård, kör
Åsa Bergfalk, kör
samt Örebro Gospel på några låtar.

Tyvärr är inte bilderna toppen men jag hoppas få nya från bolaget efter sommaren.

Klipp med Per-Erik Hallin och Samuel Ljungblahd

Det har varit en hel del snack kring Per-Erik Hallin senaste tiden, i samband med programmet om Elvis som gått på SVT. Finns på SVT Play här.

Per-Erik har alltså varit pianist åt Elvis och har såklart fantastiska anekdoter att berätta. Jag känner Per-Erik sedan många år och har haft förmånen att jobba med honom i många olika sammanhang. Idag stötte jag på det här klippet på Facebook. Det är några år sedan, men lite kul att se lite bilder från ett rep från Gospelkörfestivalen anno 2012.

Bandet:
Per-Erik Hallin, piano
Sebastian Robertsson, orgel och keyboards
Jonas Kahnberg, gitarr
Pelle Fernros, bas
Patrik Wermeling, trummor

Augusti-update

Har vetat länge att augusti månad skulle bli väldigt intensiv på jobb-fronten. Det är såklart gött att ha en fylld kalender, men som alltid uppstår en känsla att man önskar att det var lite mer utspritt och inte allt på samma gång. Så man hinner njuta. Nåväl.

Under hela månaden har jag några vanliga företagsjobb, men framförallt har jag ett gigantiskt jobb som är i särklass det största företagsjobb jag har gjort. Det ska bjudas på 22-mannaorkester plus kör, artister och dansare på Friends Arena nästa lördag. Tekniken har redan börjat rigga, och mina arr börjar väl snart bli spelbara…

Förra helgen hanns det ändå med Gospelfestival i dagarna tre samt en tripp ner till Göteborg med Erik Tilling och Marcus Birro. Igår satt vi på 7-manna och Samuel Ljungblahd på en baluns i Stockholm, och ikväll bjuder vi Göteborg på musik tillsammans med ett Göteborgsband med Samuel och Molly.

Det flängs å fars omkring helt enkelt. Snart gig-time. 1,2,3,4….

Pirat-gig

Tisdagens företagsjobb gick av stapeln i Pirat-tema. Vi både spelade Pirat-musik, såg ut lite som pirater, och självklart hade vi en riktig papegoja på scen. Här ovan med Molly Sandén, en tredjedel av blås-sektionen och en glimrande basist. Hon verkar ha en grej för det där med djur på scen – sist var det en stor orm när vi spelade på Skansen i maj. Övriga artister var Johan Boding och Samuel Ljungblahd. Till det ett av de mest eminenta 10-manna-bandet man kan tänka sig.

Så här proper var jag innan de stylade (läs: ruffade) till min klädsel:

 

Förtimmen på Melodifestivalen 2012

Förra helgen var det då äntligen premiär för årets Melodifestival och därmed också för Förtimmen, dvs den 45-minutersshow som arenapubliken bjuds på varje fredag och lördag inför sändning. Förra året gjorde vi den tillsammans med High Society, dvs Rennie Mirro, Karl Dyall och Jocke Bergström. I år är det i princip samma band med med Samuel Ljungbladh och Sara Borch som artister.

Årets förtimme präglas av soul och gospel. Vi har tagit ett gäng schlagerlåtar och några soulklassiker och blandat ihop det till två medleyn för att återuppliva minnen av gamla hits i nya kläder. Konfrencier på showen är Jakob Setterberg.

Om du har biljett till fredag- eller lördagkväll så rekommenderar jag att finnas på plats redan kl 19:00 då vi drar igång. På genrepen lördag eftermiddagar medverkar vi inte.

Soul och gospel på Dalhalla

Under årets semester bröt jag ledigheten endast vid ett tillfälle – för att spela soul och gospel på Dalhalla. I år bestod konserten av Triple & Touch som agerade konfrencierer tillika musikaliska akrobater samt La Gaylia Frazier och Samuel Ljungblahd som gäster. Allt detta backades upp av Örebro Gospel, en masschoir på 450 pers och ett 5-mannaband. En ypperligt trevlig helg som hölls ihop av Magnus och Anki Spångberg. Och det var uppehåll under gig – det var på tiden!

 

En händelserik vecka

Då var det dags att summera förra veckan. I vanlg ordning borde jag bloggat kontinuerligt, men det blir inte av. Inte här i alla fall – däremot på Twitter där jag mikrobloggar dagligen.

Veckan började med ganska mycket aktivitet i studion – både en demo på Bea-låt samt mer arbete på Elinas skiva. Torsdag och fredag var det dags för rep och konsert med By Grace. Det började riktigt bra med bra torsdagsrep och soundcheck på fredagen. I Centrumkyrkan, som är körens hemvist, där står det en modern, fullstor Hammond-orgel med leslie. Alltid kul att lira där – man tar bara med sig sin Motif som ställs ovanpå orgeln och vips så har man en finfin tre-manualig rigg.

Men en timme innan konsert går lesliet sönder. Det bara bryter ihop fullständigt. Efter lite snabb felsökning är det bara att konstatera att det inte kommer att gå att spela på den. Tack och lov var Bea på väg dit, så hon fick snabbt åka till studion och hämta upp Nord Electron. Tyvärr blev det inte alls nån bra lösning ren fysiskt – jag fick sitta väldigt konstigt och hela tiden vända mig om när jag bytte maskin, så giget blev inte lika kul som det var tänkt.

Det blev en bra kväll ändå, dels på grund av en nästan fullsatt kyrka men också för att en av kvällens gäster var Samuel Ljungbladh. Stärkt av succén från i söndags levererade han och publiken You’ve got a friend på ett orepat men bejublat sätt:

Här finns ett annat klipp när vi gör en av körens favoritballader.

Jag önskade att jag kunde sluta här, att veckan var klar. Typ ledig helg. Men icke! Under en rask promenad på lördagsmorgonen händer det som inte får hända – jag skadar min hand och får en liten spricka i ett ben. Ett snedsteg på fel ställe gör att jag faller och det är min hand som får ta hela smällen. Till en början gör det inte så ont, men efter några timmar märker jag att nåt inte riktigt stämmer. In på SÖS, och efter några timmar går jag därifrån med höger hand i gips. Tre veckor sägs det att jag behöver.

Självklart ställer detta till med en massa strul och ett gäng gig som jag måste sätta vik på. Mycket annat blir bökigt på olika sätt, men eftersom min kropp är friskt i övrigt så har jag faktiskt inget att klaga på egentligen – tre veckor går fort! Följ mina enhandsäventyr på Twitter genom den här hash-taggen. Nu orkar jag inte skriva längre eftersom skrivandet just nu går i ultrarapid.

Kirk, Samuel och Ole

I söndags var det dags igen – Kirk Franklin kom till Sverige. Sist han var här var för ett år sedan – då i Örebro. Bloggade här från den gången. Nu var det alltså dags igen – men den här gången med Samuel Ljungblahd och den norska sångaren Ole Børud som förband. Både Samuel och Ole finns på Spotify – båda är obligatorisk lyssning, även om Samuel bara har sin gamla platta där.

Kvällen började riktigt bra på en gång med Ole Børud, uppbackad av ett stort band som verkligen ställde skåp redan från första låten. Delar av Sveriges musiker- och sångarelit stod bredvid mig, och alla hakor hängde längre och längre ner för varje låt. Karln sjunger obegripligt bra helt enkelt. Extra kul med Per Lindvall på trummor.

Samuel fortsatte i samma anda – ett grymt bra band som också svängde som sig bör. Det enda jag inte förstår med den laguppställningen är varför han lajnar upp med dubbla trummisar – det känns inte alls som musiken behöver det.

Sen kommer Kirk. Ja, det är ju inte mycket att säga – det bandet och de sångarna. Tusan gubbar – det är en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Igen! Och det blir lite gudstjänst – igen. Det som tyvärr tar ner betyget är bildproduktionen. Här märks det alltför väl att evenemanget inte riktigt har de resurser som som krävs för att det ska hålla samma hög nivå som det som framförs på scen. Hoppas på en förbättring till nästa år.

Konsertens absoluta höjdpunkt, som skrivits om på alla möjliga sajter här och var, är när Kirk bjuder upp Samuel för att gästa. Vilken otrolig feeling som etableras i Globen. Helt galet! Grattis Samme – ta dig till USA nu! Kolla klippet nedan, och lyssna in Nikki Ross: