Penta
Här ser vi hur den pentatoniska skalan verkar finnas inbyggd i oss. Lite kul faktiskt.
6 Kommentarer »
Att träffa en person för sista gången
I morgon åker jag till Norrland, bara över dagen. Jag behöver göra något alldeles speciellt och jag måste göra det nu. Jag måste ta farväl av en person som håller på att gå bort i cancer. Han är ung, alldeles för ung. Vi har känt varandra i snart fyra år och jag har hoppats hela tiden att vår vänskap skulle bli betydligt längre. Nu verkar slutet nära och det finns ingen tid att förlora.
In i det sista kommer vi hoppas på ett under, men just nu har jag blicken fäst i marken. Vet inte om jag törs hoppas på nån förändring längre. Hela situationen är så oändligt svår att ta in. Det finns nämligen en massa detaljer som gör att den här historien tar några extra tag om känslorna, men det orkar jag inte skriva nu – det får bli ett inlägg längre fram i så fall.
Jag har gjort den här resan en gång tidigare, då med en person som betytt mycket för mig fast på ett helt annat sätt. Jag kommer ihåg det sista mötet som väldigt fint och värdigt, men samtidigt jobbigt ända in i benmärgen. Hur jag reagerar i morgon vet jag inte, men jag hoppas att nån form av frid ändå ska infinna sig.
Rep inför helgen
I går och i dag är det rep inför avslutningskonserten av Uppsala Sacred Music Festival. Jag spelar andrakeys, Spångberg är kapellmästare. Övriga bandet är favoritmusiker rakt av, så trevlighetsfaktorn är hög.
Hannah Holgersson och Gladys Del Pilar är solister.
Klippa medley
Förutsättningarna: Storband och tre sångare. Mycket dans, fart och energi. Gärna maffig start, ännu maffigare slut och hög igenkänningsfaktor. Tid: ca 12 minuter. Råmaterial: alla storbandslåtar genom tiderna. Lycka till. Tackar.
En Vila-session till
I går var det dags för ännu en Vila-session. Det var ett tag sedan sist, så det var lite extra kul. Vi la grunderna på ytterligare en låt till kommande plattan. Vi har en bra bit kvar, men med en låt per kväll ska det inte vara omöjligt att komma i mål tidigt nästa år.
Det var också första gången jag använde mina nya trummickar – en ny Beta52 för baskagge och fyra Sennheiser E604 för pukor. För den invigde så väcks säkert frågan varför jag köpt E604 som är mest lämpat för live-bruk? Jo, det är helt enkelt så att mitt studiorum är lite för litet för att få plats med en massa stativ. Det blir helt enkelt för bökigt, och de här mickarna låter tillräckligt bra för det vi gör. Den gången man behöver lyfta trumljudet en nivå måste man ändå vara i en annan studio då min är ganska liten och väldigt stum.
Min orgel är fortfarande inte nere i studion – vi behöver vara ett gäng för att lyfta ner den. Men den som väntar på en nyrenoverad L-100 väntar aldrig för länge.
Nu sitter jag och väljer låtar till ett stort storbandsmedley som ska framföras om några veckor. Det finns mycket att välja på kan jag säga.
Företagsevent på Nalen
I går började dagen på Hotell Södra Berget i Sundsvall där vi firat Beas mamma som fyllde 60. Snabb avfärd ner till stan för att synka ihop med De Sotos som också skulle tillbaks till Stockholm.
Strax innan 13.00 anlände vi till Nalen där kvällens evenemang skulle gå av stapeln. Det blev en intensiv eftermiddag då allt skulle repas ihop på kort tid. För ovanlighetens skull var jag ensam keyboardist, så det blev en lite större keyboard-rigg än vanligt. Dessutom körde vi lite grejer från min dator, bland annat ett grymt intro på Final Countdown.
Min utsikt
Giget gick bra – alla låtar satt som en smäck, och nästan alla prisutdelningar flöt på. En av vinnarna var inte på plats, så då blev det lite märkligt när vi drämmer på med en jingel, alla applåderar och tjoar men ingen kommer upp. Well, så kan det bli.
Nu är det en liten soft dag med tvätt och ett försök att installera Voddler. Självklart gick det åt pipan eftersom de inte stödjer Mac (det visste jag), men framförallt för att VMWare inte har stöd för Open GL-drivrutiner för bildskärmskortet (det visste jag inte). Så, det blev inget med det.
Långa dagar
Den här veckan har börjat intensivt. Tre långa dagar på rad på SVT, sen på kvällarna har jag åkt till studion för notskrivning, redigering och annat smått och gott. Nu ska jag hinna med en snabb norrlandstripp, sen tillbaks till Stockholm igen på lördag förmiddag för ett företagsjobb. Mycket jobb och resor, men det ska väl gå. Hade egentligen ett rep igår och ett till gig på söndag, men det blev inställt i sista stund – skönt faktiskt.
Jag har äntligen fått min L-100 levererad till studion efter lite ombyggnad. Förhoppningsvis får jag ner den till studion under helgen, då blir det säkert nåt litet videoklipp. Nu, lite vila och packning.
Social helg
En skön helg är snart till ända. Mycket social skönt umgänge i lördags som började med badminton och avslutades med en trerätters middag. Nice. Dagens enda utflykt blev en kort promenad till Uppenbarelsekyrkan i Midsommarkransen. Vilken fantastisk kyrka – dit måste jag gå igen och kolla in lite närmare. Det blev en kort personlig liten andakt och ljuständning.
Men inte om det gäller din dotter
Läste klart en av Guillous senaste böcker häromdagen – den sista (?) i serien om Carl Hamilton. Här dyker många av de gamla figurerna tillbaks, och det verkar som att säcken ska knytas ihop nu. I den här boken drabbas en av Hamiltons närmaste vänner av ett familjedrama – deras dotter kidnappas av muslimska extremister. Självklart sätts en specialstyrka ihop, och mer hjälp av Hamiltons gamla kontakter i både amerikanska, ryska och brittiska underrättelsekontakter lyckas de så klart med fritagningsaktionen och alla inblande får sin triumf, både personligt och politiskt.
Själva fritagningsaktion är inte särskilt rafflande och är knappast bokens styrka. Det som däremot är bra är Guillous förmåga att väva in lite samhällskritik och en skopa allmänbildning, även om det ofta och lite väl tydligt skiner igenom var han har sina ideologiska fästen.
Några frågor bara. I boken argumenteras det för att Saudiarabien finansierar de största terroristorganisationerna i världen, och att saudiska prinsar låg bakom 11:e september-attacken. Visst, det är väl ganska klarlagt att Saudiarabien lägger mycket pengar på att sprida sin version av islam, och att Bush och hans administration hade starka band till saudiska kungahuset. Men att gå så pass långt som att skylla 11:e september på saudier är kanske lite väl spekulativt? Här skulle det behövas lite mer grund i boken för att det ska bli trovärdigt.
Nåväl – gillar du tidigare Hamilton-böcker kommer du att gilla den här. Jag ger den två SebRob:are.
Leslie
Jä, nu kom precis mitt nya Leslie-kabinett till studion. Ett hederligt gammalt 145:a. Glääädje! Orgeln kommer på tisdag. Har flera låtar som ligger och väntar på pålägg.
Bra dag i Växjö
I dag har jag varit på SVT i Växjö för att diskutera tekniskt utveckling tillsammans med några kollegor från Stockholm. I Växjö finns nämligen SVT Grafiskt Center, en avdelning som gör otroligt coola grejer för hela SVT. Främst grafiska lösningar förstås, men även annat. De har ett helt gäng med utvecklare här nere så det finns all anledning att synka emellanåt.
Nu vankas en förhoppningsvis utmärkt italiensk middag, sedan tidigt i säng då flyget hem går alldeles för tidigt för min smak.
Studiokvällar
Det har blivit en hel del jobb gjort i studion sista dagarna, bland annat hann vi (jag och Bea) spela in en helt ny låt häromkvällen. Micke kom förbi och la riktiga trummor direkt – skönt. Nu saknas bara bas och gitarr så har vi en klockren demo på en ny country-hit.
Elina-produktionen rullar också på. Imorgon jobbar vi vidare med lite trum- och percpålägg. Här ett litet klipp från ett sax-solo förra veckan. Lägger upp det mest för att det är mitt första YouTube-klipp :)
Tre nya plattor med Bruce Hornsby
Häromdagen fick jag äntligen paketet från USA – tre Bruce Hornsby-skivor som jag inte hört. Två är släppta sedan länge, men en av dom (med The Noisemakers) släpptes precis bara för några veckor sedan. De andra skivorna är en duo-skiva med bluegrass-legenden Ricky Skaggs och en jazztrio-platta med Jack De Johnette och Christian McBride.
Det häftigaste med de här tre skivorna är att de verkligen visa på Bruce’s bredd i sitt pianospel. Jazzplattan är helt instrumental, och faktiskt inte helt lättlyssnad om du frågar mig. Gillar man lite exprimentiell jazz så går den säkert hem, men jag tror inte jag kommer lyssna sönder den. Fantastisk spel dock – Jack De Johnette hörde jag live i N.Y för några år sedan. Han är för övrigt en alldeles ypperlig pianist. Christian McBride upptäckte jag då han spelade på Stings liveinspelning från Italien, All this time.
Den andra plattan med Ricky Skaggs är fullkomligt lysande. Där finns några fantastiska låtar av olika slag, bland annat några om-arrade versioner av Bruce’s Mandolin Rain och A night on the town. För alla piano och/eller country-älskare så är det en given platta att lyssna in. För er som inte vet vem Ricky Skaggs är så är han alltså en legend i countrykretsar och har bland annat vunnit ett gäng Grammy-awars och CMA-awards.
Den sista skivan är såklart den viktigaste – med hans huvudsakliga band, The Noisemakers. Det var dom jag var i New York och hörde förra sommaren. Plattan Levitate släpptes för några veckor sedan. Jag tycker om den, redan från första genomlyssningen var jag såld. Bra låtar, magiskt pianospel här och var och väldigt bra sånginsatser inte minst. Flera av låtarna gjorde dom på giget jag hörde förra året, men då var det ganska orepat vill jag minnas. (Faktum är att jag har hela konserten inspelad, men med ganska mycket dist).
Med de här skivorna visa han sin enorma bredd. Många gånger i solopartier med The Noisemakers håller han det tämligen enkelt och melodisk, även om det går undan ibland. Men på jazz-plattan får man verkligen höra hur mycket jazz han har i ryggen. Tre plattor – tre genrer – tre olika typer av spel. Allt lysande! Till sist, lite The way it is i bluegrass-version:
