Sommarens första dag
Wow, 20 grader varmt och sol. Galet skönt. Vaknade imorse och fick ett ryck och har äntligen bytt däck på bilen. Tyvärr så rostar den som ett belgiskt kassaskåp. Får se hur länge den är vid liv.
Fick en stack noter inför nästa veckas kör-gig i Sundsvall. Skulle egentligen vara ett vanligt gospelgig, men när jag öppnade kuvertet så inser jag att det blir att studera in en massa material… snark. Ikväll vankas sista (?) finalmatchen mellan Modo och Linköping i goda vänners lag. Har dessutom Stockholms bästa Thai-resturang två hus bort – jag tror att det får bli ett inköp där innan nedsläpp…
Inga kommentarer »
Programmera
Har gjort en rolig grej ikväll – jag har hjälpt Per-Erik Hallin programmera små-kluriga grejer på ett Yamaha P-250. Han ringde och behövde hjälp, och jag såg naturligtvis min chans att få titeln ”Synthesizer programmer” på hans kommande skiva. Precis som Steve Porcaro på hundratals slick-plattor. Häpp.
Halvvägs
Kändes som en lång och skön påskhelg faktiskt. Tyvärr blev återresan till Stockholm alldeles för lång – nästa gång får det bli flyg eller bil. Att åka buss tar ju för hela friden en hel dag. Fick dock en rejäl skopa gammal film på bussen, eller vad sägs om tre timmar ”Dansar med vargar”? Haha…
Nåväl, veckan är igång med mycket jobb. Tisdagkvällen spenderades på rep med kören Laudes som jag ska vicka med på söndag. Trodde att det var ett torr-rep, men så var det inte. Så det var bara att sätta sig vid flygeln och spela… Å ikväll, bokföring å annat slit. Sorg.
Vådan av att åka moped genom Louvren
Har tagit påskledigt och rest upp till Norrland. Skönt. Som vanligt åker det med några böcker i packningen. En bok som jag ständigt återkommer till under resor är Owe Wikströms ”Långsamhetens lov”. Den boken är perfekt för mig när det handlar om att inse vad som är viktigt i livet. Boken har många poänger, men en av de första är just vikten av att inse att det vi omger oss med dagens samhälle för att uppnå livskvalitet – mobiltelefoner, e-post, exotiska charterresor, snabbtåg, iPods – aldrig kan ersätta det lågmälda samtalet mellan två människor. Ett samtal som får ta tid, ett samtal där tystnaden också är viktig och där tankarnas källa får bli en självklar tredje part, det kan aldrig ersättas av ett långt mail eller ett uppdelat sms.
Efter att en person genomgått en kris brukar man alltid få höra samma slutsats – det som till slut betyder nåt är vänskap och kärlek. Slitna ord, men ändå lika sanna. Varför kan vi inte inse betydelsen av detta utan att behöva en kris? Låt oss inse vikten av att stanna upp, både inom oss själva och tillsammans med våra nära och kära. Inse att för att ge varandra en öppenhet i samtal bör vi stänga av telefonen och inte låta oss stressas av en (förhoppningsvis) ljudlös men blinkande manick som direkt stjäl uppmärksamheten.
Eftersom vi aldrig hinner med det vi vill göra måste det innebära att vi försöker göra för mycket. Knappast en ny sanning. Eller vad sägs om dessa ord, skrivna 50 e Kr, om livets korthet (notera särskilt sista meningen):
Människor äro ivrigt sysselsatta med planer för att förbättra sina liv./…/ Men detta siktande på framtiden innebär en stor livsförlust. Det flyttar fram varje dag, det rycker bort det närvarande medan det ger löften om ett ovisst kommande. Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan som beror av morgondagen, men förlorar den dag som är. Du ordnar och ombesörjer vad som ligger i ett ovisst ödes hand, men vad du har i din egen hand det låter du fara /…/ Deras liv är ytterst kort, som jämt äro i sysselsättning.
Seneca, Om livets korthet
3D-världar för nästa generationens spel
Jag är långt ifrån nån fantast när det gäller datorspel, men man blir imponerad av tekniken bakom spelen. Kolla in denna länk!
Macintosh till SebRob?
Står på Macoteket på Birger Jarlsgatan och inser att jag för första gången kollar på en Mac lite mer seriöst. Så, detta blev mitt första inlägg skrivet på en Macintosh. Spontana kommentarer och tillrop emottages gärna…
Vinyl rules
I höstas köpte jag en ny vinylspelare. Riktigt nöjd! En Rega P3 som låter fantastiskt bra. Så, där satte en liten vinylrevolution igång i mitt hem. Jag vet att det låter lite nördigt, men det är en ganska skön känsla att öppna ett vinylkonvolut, lägga på skivan och höra spraket. Dessutom måste man gå och vända efter sisådär 4-5 låtar. Bra för själen.
Vad som också är ypperligt i mitt fall är att en av mina bästa kompisar, Mr Slickbag Micke Eriksson, ständigt köper surprise-vinyler till mig. Så, var och varannan gång som jag är där går jag hem med några begagnade plattor under armen. Efter kvällens Modo-vinst kom det ytterligare tre plattor fram ur garderoben. Men denna gång var det inte vanliga slick-plattor, utan lite svensk klassisk frikyrkopop. Haha. Legendariskt.
Så, följande alster blev det: Ulf Christiansson ”I mina drömmar”, Per-Erik Hallin ”Morgonluft” och Edin-Ådahl ”Alibi”. Nostalgi. Well, 5 kr styck är de ju värda…
Om förkortningar
Måste dela med mig av en text som jag fick av en lärare under mina år på KTH:
”Inga andra förkortningar än sådana, som är allmänt vedertagna, bör få förekomma. Men dessa bör användas i desto större utsträckning.
Just därför blir man nästan upprörd, när man får ett brev från en skolyngling, som fått bock i kanten på en uppsats, därför att han använt sig av en förkortning felaktigt. Ynglingen hade skrivit: ”Den, som alltid varit frisk, vet inte vad d.v.s. att vara sjuk.”
Varför är det fel? För min del anser jag, att eleven har fullkomligt rätt.
Finns det en vedertagen förkortning för ”det vill säga”, så bör den självfallet kunna användas i alla sammanhang. ”Dibarnet kan inte tala, även om dvs. något.” Bra. Gymnasisten förtjänar en extra eloge för att han gjort sig fri från vanetänkande och öppnat nya möjligheter för förkortningarnas användning. Om exempelvis förkortningen f.d. betyder ”före detta” och o.d. betyder ”och dylikt”, så bör man rimligtvis ha fria händer att använda förkortningarna hur man vill: ”Det var ett uselt f. d., sade skidlöparen, som åkte på ett fält, som var träskartat o. d.” Varför inte?
”Kyss mig m.m. glöd, sade fästmön till fästmannen och torkade rimfrosten från hans mustasch.” Fullt korrekt.
”Då hustrun misstänkte, att mannen skulle gå bort någonstans med någon annan, ansåg hon sig ha rätt att fråga både t. o. m. vem han tänkt gå.” Oklanderligt.
Då jag fått i uppgift att skåla för absent friends, kan jag tyvärr inte skåla f. n., sade middagstalaren och såg frånvarande ut.
”Jag tar inte droskan utan släden, ty i snö är m. fl. gånger bättre än hjul, sade godsägaren. Och s. k. han på kusken.”
”Efter middagen beslöt bonden sig för att gå ut osv, tills han sått färdigt.”
Eller: ”Då swingpjatten provade de smala byxorna i affären och fann, att han inte kunde trä sin stora fot genom byxbenet, beslöt han vänta t. v. modell inkommit.”
Gymnasistens förkortningssystem är ett föredöme, som borde tjäna t. ex. för andra.”
Ett kåseri av Olle Carle
Två gospelgudstjänster med By Grace
Ännu en tidig morgon. Två gudstjänster med By Grace. Det var kul, känns skönt att få fräscha upp lite gospeltricks inför resan till USA i maj. Soft ändå.
Lördag morgon-gig
Ännu ett lite halvunderligt gig idag. Ett årsmöte med nån form av Socialdemokratisk förening i Skärholmen skulle inledas med gospel och en solist. Så jag sakade bort en soft lördagmorgon och åkte iväg. Bahh. Sen har det tvättats och pysslats, trots grymt fint väder ute. Snart sista matchen Modo-HV71. Det blir att titta med ena ögat. Tänkte också byta däck idag. Är det för tidigt? Nä.
Mr Persson har uttalat sig igen efter dokumentären. Synd att han gång på gång gör bort sig. Är han verkligen förvånad över utvecklingen? För han kan väl knappast vara intresserad av hålla sig aktuell i media? Karln har ju slutat. Måste se de delarna jag inte sett – känns som ett måste för en SVT-medarbetare.
Imorgon ska jag vicka för Daniel Stenbaek i By Grace. Det blir kul.
Ett oväntat skönt gig
Hann med en hel del idag. Efter några timmar på SVT drog jag till Sollentuna kyrka för att vara pianist på en konsert med en barnkör. Ett av alla bröd-gig. Trodde jag… Det visade sig att det inte bara var barnkör och jag, utan en gitarrist och en solist också. Och, den gitarristen var riktigt svinbra. By far den bästa akustiska gitarrist som jag spelat med. Så, jag åkte därifrån med ett leende på munnen.
Sen så drog jag hem till min släkting och bestämde mig för att lösa hans nätverksproblem. Även det gick riktigt bra, finally. Nu har jag precis gjort klart min bokföring och tänker försöka ta mig till min revisor imorgon. Soft ändå.
Tidigt i morse lyssnade jag på P1 och kunde inte låta bli att dra på munnen när Camilla Kvartoft, för övrigt en lysande programledare, gjorde allt som stod i hennes makt för att dra fram en intrig när hon intervjuade SVT-chefen Jan Axelsson på ämnet Göran Persson-dokumentären. Suck, hon hade verkligen inget case. Och Göran Persson – nu skriver han en artikel i Svenska Dagbladet om hur dåligt urvalet av material har varit. Allvarligt talat – vad hade han förväntat sig – att SVT skulle göra en snällt bildporträtt med rosa band runt? Snark.
Uppvaknandet
Oj. Har skrivit ett inlägg längre ner om de två bästa konsertupplevelserna i mitt livt. På nåt sätt missade jag den konsert som kanske betytt mest för mig: konserten med Bruce Hornsby på Södra Teatern i Stockholm för två och ett halvt år sedan. Efter den konserten är jag helt såld på den mannens musik. Både hans låtar, hans pianospel och hans inställning till musik har påverkat mig på en massa sätt. Häromdagen blev det klart att jag åker till USA på en liten turné i maj – Bruce spelar i N.Y dagen efter det är tänkt att jag ska åka hem. Kanske får det bli några extra dygn i USA.
Och by the way – skivan på bilden är Bruce Hornsbys ”Halcyon Days”. På den skivan finns låten som givit namn åt bloggen ”Circus on the moon”. Så, nu var det sagt också.
Best of YouTube
Hjälpte en kompis med hans bredband igår. Det börjar bli en vana… men denna gång gick det lätt och allt ramlade igång ganska snart. Hann med första grillningen igår också: korv och majskolvar åtnjöts medelst solnedgång. Jä.
På morgnarna när jag åker till jobbet kollar jag ibland igenom min iPod efter några video-podcasts. Bland annat kollar jag in BestOfYouTube – en sajt som (inte helt oväntat) väljer ut bra klipp från YouTube och lägger ut. I morse såg jag två sköna:
Skatande hund
Ljuvlig buktalare
Att hjälpa släkt och vänner med datorer…
Ännu en gång skulle jag göra en insats och hjälpa en släkting med att konfigurera ett trådlöst nätverk. Han har en router för 295 kronor. Och hur bra var den? Inte alls naturligtvis. Så, jag spenderade långa två timmar igår kväll med att försöka få internetuppkoppling med nån form av säkerhet. Gick inte. Vill hata bara lite grann… Suck. Varför ska branchen prångla ut sopiga prylar som kostade tio spänn att tillverka och sen säga till konsumenten att produkten gör samma jobb som produkten längst upp på hyllan som kanske kostar lite mer…
Steely Dan
För ett tag sedan frågade nån över mina två häftigaste konsertupplevelser. Jag svarade att den första var Michael Jackson på Hawaii, 1996. Trots att han sjöng live på kanske två låtar så var det en osannolikt cool upplevelse och en grym show. Den andra var Steely Dan på Hovet 2000. En fantastisk konsert – lång som en arbetslös vinter, så dom hann med et stort knippe låtar. Nu kommer de tillbaks till Stockholm, denna gång till Jazzfestivalen. Kolla DN:s artikel här.
Så, mina kommande konserter är alltså: Shawn Colvin 14 juni, Steely Dan 17 juli och The Police 29 augusti. Jä.
