Kategoriarkiv: SVT

Veckan som gått

Då har det ramlat iväg en vecka till. Följande har hänt:

  • Jag har jobbat en massa på SVT
  • Måndag kväll skrev jag stråkarr
  • Tisdag la vi gitarr på två låtar med Erik Tilling. Magisk!
  • Onsdag åt jag Råbiff för första gången. Måste prova igen.
  • Torsdag blev det lite redigering och inspelning av stråk på en ballad.
  • Fredag blev en heldag i studion med redigering av ett par låtar samt lunch med f.d. SVT-kollega.
  • I övrigt har planeringen inför inspelningen av By Grace nya platta tagit fart ordentligt.

I morgon blir det en frukost på Ett skafferi med Beatrice och bror Thorleif.

Handen

Handen
Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.
För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.
Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.
När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!
För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samm

Efter två ”Gate closing” på en dag är jag äntligen på väg hem från London där jag har träffat BBC:s arkitekturråd och pratat systemintegraton. Nu sitter jag på planet och har för första gången sedan gipset togs bort lite tid att sammanfatta de sista veckorna.

För drygt fyra veckor sen var jag med om en liten olycka som ledde till att min högra hand behövde vara gipsad i tre veckor. Att vara gipsad är såklart jobbigt oavsett vem det drabbar, men för mig som frilanspianist är det mer eller mindre katastrof. Visst, alla som bryter nåt får några bökiga veckor på ett eller annat sätt, men att t.ex. spela piano innebär ju att man verkligen behöver sina fingrar till 100,0%. Man behöver kraft, koordination, möjlighet till rörelse i alla möjliga led och full utsträckning. Utan detta har man stora problem att musicera.

Nu har jag varit utan gips i två dygn, och jag har kommit en liten bit på väg att få tillbaks alla funktioner. Att skriva det här är till exempel inga problem, men att sträcka ut handen helt och hållet, eller att ha handflatan i bordet och bara lyfta upp fingararna går inte alls. Det kommer kräva mycket träning innan det funkar fullt ut. Men det kommer att funka – tids nog. Faktum är att det första jag gjorde efter att ha lämnat SÖS var att åka till studion och spela på min nya hammond-orgel.

När man bara har en hand att jobba med får man sig en tankeställare. Man blir påmind över hur otroligt glad man ska vara för att man har en hel kropp där allting fungerar precis som det ska. Jag har många vänner om redan i unga år dragit på sig åkommor som de får dras med hela livet. Knäskador, trasiga ryggar och magar som inte gör det dom ska och så vidare. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Om några veckor hoppas jag vara tillbaks back on track, även om jag är helt medveten att de sista fem procenten kanske dröjer flera månader. Det är ok, jag har det bra!

För övrigt innebär ”Gate closing” att jag alltså har varit ypperligt nära att misa två flighter. På samma dag.

Nej, jag gör inte Idol i år

Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen, eller Varför gör inte du Idol i år, ja då hade jag varit rik. Till och med när vi turnérat i USA har amerikanska musiker som jag träffat tidigare frågat. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är. Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare fem år i rad, men i år har produktionen valt att jobba med någon annan. Trist såklart, särskilt som de varit väldigt nöjda med det jag och de konstellationer jag satt ihop levererat. Men men, så är det i tv- och frilans-branchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.
Vad har hänt istället då? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT – ett vanligt tryggt dagtidsjobb. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Så har jag tänkt fortsätta så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.
När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man naturligtvis på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till. Numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar. Ett kanonjobb helt enkelt, men fortfarande lite för tidskrävande – om jag fick välja hade jag jobbat tre dagar i veckan. Men det hade inte gått – det tar tid att hålla ihop en grupp på drygt 15 pers.
Så vad gör jag i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning en massa företagsjobb som tar tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Håller på med två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall.

idoltopp

Om jag fått en krona för varje gång någon frågat antingen Visst gör du Idol i höst igen?, eller Varför gör inte du Idol i år?, då hade jag varit rik. Till och med när jag var på turné i USA tidigare i år frågade amerikanska musikerkompisar samma sak. Idol är helt enkelt en produktion som har stor impact oavsett var man är, och när man gjort det några år blir man lätt förknippad med det.

Nej, jag gör inte Idol i år. Jag har varit pianist och kapellmästare där fem år i rad, men den här säsongen har produktionen valt att jobba med någon annan. Lite tråkigt såklart, särskilt som bolaget varit väldigt nöjda med det vi levererat under åren. Men men, så är det i tv- och frilansbranchen – det är bara att hacka i sig. Jobb kommer och jobb går.

Vad har hänt annars? Som många av er vet har jag sedan lång tid tillbaks bestämt mig att inte bara pyssla med en sak. Därför har jag parallellt med mitt musicerande jobbat som systemutvecklare på SVT. Där jobbar jag deltid och kan på så sätt flexa lite grann beroende på hur mycket tid jag behöver till att spela. Jag trivs jättebra med den lösningen och ämnar fortsätta så så länge det går. Möjligen kommer jag att behöva prioritera det ena eller det andra längre fram.

När SVT fick reda på att jag inte skulle vara borta större delen av hösten för att göra Idol passade man på att försöka knyta fast mig lite hårdare. De erbjöd mig ett nytt jobb som mer eller mindre inte gick att säga nej till, så numera jobbar jag som Team leader för alla utvecklare. Det är i princip en gruppchefstjänst men utan personalansvar – ett kanonjobb som jag trivs väldigt bra med, särskilt när min deltid- och flexlösning är kvar.

Så vad gör jag annars i höst? Förutom att frilansa som pianist/keyboardist så har jag i vanlig ordning ett gäng företagsjobb som tar mycket tid. Sen blir det mer och mer jobb i studion. Just nu håller jag igång två skivprojekt, en slick-demo och countrylåtar åt Beatrice. Efter nyår verkar det också bli mer skivprojekt då By Grace ska göra ny skiva. Så kalendern hålls full – men jag är bra på att jobba effektivt och när jag är ledig, ja då är jag verkligen ledig. Jag försöker i alla fall…

För lite Idol-kuriosa bjuder jag på några idol-bilder. (Klicka för större format)

Øredev i Malmö

Nu blir det två dagar i rad i Malmö för att gå på en stor utvecklarkonferens – Øredev. Det är en stor konferens med stor bredd. Den täcker många olika tekniker och har ett antal intressanta spår att följa. I dag blev det fokus på ledarskapsaspekter på it-projekt men även lite iPhone-utveckling och en mycket bra dragning om nya typer av databaser.

Efter en skön Scrum-dragning av Robert Sabourin var det mat och lite jazz-musik. Och vilken jazz sen – ett riktigt bra band med bl.a. Rasmus Kilberg på trummor. Grymt. Och till sist, en liten demo av Microsofts Surface. Det verkar som att tekniken i filmen Minority Report kommer närmare och närmare. Framförallt så börjar den bli ekonomiskt försvarbar.

Bra dag i Växjö

I dag har jag varit på SVT i Växjö för att diskutera tekniskt utveckling tillsammans med några kollegor från Stockholm. I Växjö finns nämligen SVT Grafiskt Center, en avdelning som gör otroligt coola grejer för hela SVT. Främst grafiska lösningar förstås, men även annat. De har ett helt gäng med utvecklare här nere så det finns all anledning att synka emellanåt.

Nu vankas en förhoppningsvis utmärkt italiensk middag, sedan tidigt i säng då flyget hem går alldeles för tidigt för min smak.