Alla i kategorin "Övrigt"
När privatiseringar går snett
I dag hittade jag den här bloggposten på Olle Svalanders blogg som rör den här artikeln i DN. Jag hoppas verkligen att den här historien får nån form av konsekvens – både i det här fallet och för de kommuner som tänker sig göra samma sak. Jag är generellt för möjligheter till privatisering av olika kommunala verksamheter, men inte när det blir så här. Självklart är det inte enkelt att lagstifta bort ett scenario av den här typen – problemet i det här fallet är ju att hon fick ta över alla förskolor i området, så valet att sätta sina barn i någon annan skola där överskottet används på bättre sätt fanns ju inte.
En nolla för mycket
Haha, häromdagen blev jag rik. En av mina kunder betalde en faktura som var på 24.500 kr. De skickade samma summa fast med ytterligare en nolla i slutet. Plötsligt blev jag nästan en kvarts miljon rikare och gjorde personbästa i grenen välbetalda gig.
(Jo, jag betalade tillbaks mellanskillnaden nästa bankdag).
New York ånyo!
Så var det dags – igen – kan jag faktiskt säga. På nåt sätt blev det den tredje gången inom ett år som jag är i New York. Det gör ju inget eftersom det är min absoluta favoritstad, i alla fall om vi pratar västerländska städer.
Denna gång åkte jag dit dels för att spela med Beatrice i Svenska kyrkan, men också för att få några dagars semester och visa henne stan. Det blev i vanlig ordning en ganska intensiv, men väldigt kul och skön vecka. Vi hann med det mesta som ska hinnas med – jazzklubbar, shopping i Soho, skräpinköp i Chinatown, gospelgudstjänst i Harlem, vinylplattor i Greenwich Village, några klubbar i East Village, lite musikal (9 to 5) och inte minst en massa bra mat.
Den kanske mest ovanliga upplevelsen var att jag helt plötsligt satt bakom en flygel mitt på Broadway och spelade. Jag väntar på bildbevis, så jag återkommer till detta lite senare.
Tipsen från den här resan:
Yaffa Cafe i East Village, 97 St. Marks Pl. Lite annorlunda och bra mat. Grym innergård!
Sushi Samba Park, 245 Park Ave south – kanske världens bästa sushi.
Bar 89 i Soho – 89 Mercer Street. Jätteschysst bar med märkliga (men besöksvärda) toaletter.
Bleecker Street Records – fantastisk butik för oss som vill köpa vinylplattor.
Intressant om hjärnan
Det sgäs att det itne slepar nogon rlol hur vi svatar, braa frötsa och sitsa bkotsvaten är rtät så uppftatar hjränan det som ord i alla flal.
Ormbett
Den här historien finns tidigare publicerad på min gamla blogg, men så här i början av en ny sommar känns den återigen aktuell. Så, håll till godo – min ormbetts-historia.
För mig kommer sommaren 2005 för alltid vara förknippad med en enskild händelse. Det var den sommaren jag blev biten av en huggorm, något som på olika sätt har präglat mitt liv sedan dess. Det finns mängder av små detaljer och anekdoter som jag inte skrivit ned, det blir mest i stora drag och detaljerat bara här och var. Jag har mest skrivit ner detta för mig själv, för att minnas men också kanske för någon annan som är med om nåt liknande.
Resan började den 3 juli 2005. Jag och en tjej som jag tillbringade mycket tid med under året skulle åka ut till Stockholms skärgård för att njuta av semester, sommar och sol. Tidigare under året hade vi träffat en man som berättade att han hade ett hus på Norröra som kunde hyras. Sagt och gjort – båten gick till Norröra, långt norrut i skärgården. Det är för övrigt den ön som kallas för Saltkråkan, eftersom större delen av tv-serien spelades in på den ön.
Notskrivning
De sista dagarna har varit väldigt intensiva. En del väsentliga saker på SVT som behövde komma upp i produktion innan helgen, sen på kvällar och nätter har det skrivits arrangemang. Nu är alla låtarna i onsdagens show klara och jag skickade precis stråknoter till den engelska stråkkvartetten som ska vara med. Då återstår bara lite underhållningsmusik och jinglar. Nu vankas en ledig och skön kväll med nästan hela familjen Robertsson som är samlade i Västerhaninge. Trevlig helg.
Sundsvall tog SM-guld i basket
Jag ska direkt erkänna att jag inte har hållt mig uppdaterad, men det är ändå med stor glädje som jag konstaterar att Sundsvall tagit SM-guld i basket. Det känns stort och viktigt. Sundsvall och Timrå har kämpat i många år för att nå större idrottsframgångar, särskilt inom fotboll, basket och hockey. Timrå IK har ju verkligen kommit tillbaks till topplagen de sista åren men aldrig nåt hela vägen fram. Nu fick det bli basket. Hoppas detta blir en liten injektion till både giffarna och Timrå IK.
På väg till Chicago
Det har varit en intensiv vecka, allt för att försöka slutföra allt som behövde slutföras innan turnén till USA med By Grace. Sitter på Arlanda och äter den sedvanliga flygplatsfrukosten och konstaterar att det blir en strålande dag här hemma. Vi hoppas på finväder så klart, särskilt i New York när vi väl kommer dit om en vecka precis. I mån av uppkoppling ska jag försöka uppdatera här så ofta som möjligt.
Kul
Fick den här per mail idag.
En man i en varmluftsballong insåg att han kommit vilse. Han minskade höjden och såg en kvinna nere på marken. Han sänkte sig ytterligare ner och ropade:
- Ursäkta, kan du hjälpa mig? Jag hade avtalat ett möte med en vän för en timme sedan men vet inte var jag befinner mig. Kvinnan nedanför svarade:
- Du är i en varmluftsballong cirka trettio fot över havet på 55 41 47 grader nordlig bredd och 10 12 47 grader västlig längd.
- Du måste vara tekniker, sa mannen.
- Det är jag, sa kvinnan – hur visste du det?
-Tja, sa mannen, allt du har sagt är tekniskt korrekt, men jag har ingen aning om vad jag ska ha det till, och faktum är att jag fortfarande är vilse. Det enda jag fått ut av din hjälp är att du försenat mig ytterligare.
Kvinnan nedanför konstaterade:
- Du måste sitta i ledningen, i direktionen.
Det gör jag, sa ballongskepparen. Hur kunde du veta det?
- Det är enkelt – du vet inte var du är eller vart du ska. Du har stigit uppåt med hjälp av en stor mängd luft. Du har träffat avtal som du inte är i stånd att klara av att hålla och förväntar dig att människor under dig ska lösa ditt problem. Faktum är att du befinner dig i samma situation nu som du gjorde innan vi möttes, men nu är det plötsligt mitt fel.
Våga vägra Plusgiro
Under den senaste veckan har jag försökt göra klart min bokföring. Jag använder både Plusgiro och Bankgiro vilket innebär att för att kolla vilka fakturor som faktiskt är betalda måste jag kolla på två ställen. Nu måste jag få klart bokföringen, och när jag loggar in på Plusgirot upptäcker jag till min förfäran att man bara se 13 månader tillbaks i tiden. Jag har alltså ingen aning om vilka transaktioner som gjordes under januari och februari förra året. Således, jag måste ringa kundtjänst där följande konversation utspelas:
- Jag behöver få kontoutdrag för januari och februari förra året.
- Ok, vad har du för fyrsiffrig kontokod till ditt Plusgirokonto?
- Va, jag använder dosa. Vad är det för kod du menar?
- Den koden du fick på en gul lapp när du startade kontot.
- Eh, det var väl 15 år sen jag startade kontot – tror du jag har kvar den lappen? Nej, tyvärr…
- Ok, jag skickar ut en ny sån till dig – det tar några dagar. Sen kan du beställa kontoutdrag. Det kostar 90 kr – per månad.
- Skojar du?
- Nä, det är vad det kostar. Samt 90 kr i startavgift för att påbörja tjänsten. Så för två månader kostar det totalt 270 kr.
- Du måste skoja med mig?
- Nej. Du har kontoutdragen om ca 10 bankdagar.
- Du måste du skoja – det kostar 270 kr och jag måste vänta till efter påsk?
Jag kommer avsluta mitt konto på Plusgirot inom kort.
Två böcker
Bokläsandet går som vanligt i vågor. Sista tiden har jag dock hunnit igenom två läsvärda böcker.
Först Tomas Sjödins nya bok Ett brustet halleluja. Det är en alldeles utmärkt bok som på ett plan handlar om hur kyrkklockor skapas, på ett annat beskriver relationen Gud och människa, andlighet utanför kyrkans gamla hjulspår och om det brustna i människans tillvaro. Dessutom hyllar han onyttan och om konsten att trivas i sitt eget sällskap. I vanlig ordning fångar han mig snabbt med sitt enkla osentimentala sätt att skriva.
En av de bästa passagerna handlar om den gamla psalmen En ton från himmelen, där han har gjort lite mer research bakom författaren av den psalmen. Det känns extra kul eftersom vi använde den psalmen för några år sedan då vi jobbade tillsammans på Torpkonferensen och den har betytt mycket för mig ända sedan dess. Här skrev jag om en annan av hans böcker.
Sen har jag tunnelbanat mig igenom Christer Fuglesangs 13 dagar i rymden efter 14 år på jorden. Ända sedan liten pojke har jag varit fascinerad av flyg, astronomi, rymden och rymdfart, så självklart var jag en av dom som satt vaken på nätterna under hans resa med Discovery till ISS. I den här boken får man läsa hans egna ord från dagarna strax före avfärd och hela resan, parallellt med hela karriären ända ifrån åren på KTH. Det är klart intressant rakt igenom, även om jag inser att för den som inte delar samma fascination kanske det blir en smula långrandigt.
Efter att ha läst boken har jag med mig två nya lärdomar. Först inser man att det är så otroligt mycket prestige och politik inblandat i ESA och NASA. Inte konstigt att han fick vänta så länge när det bara är politiskt inflytande och ekonomi som styr. Sen så är han väldigt öppen med sina egna brister, tvivel och misstag både före och under resan. Det är väldigt tydligt att han vinner förtroende på det – både hos mig som läsare men förmodligen också hos hans arbetsgivare.
Har du ens det minsta intresse av rymdfart, ny teknik eller om du bara behöver inspireras av en person som såg till att sin dröm gick i uppfyllelse så kan man läsa den. Några resor mellan Hammarbyhöjden och Karlavägen räcker. Man kan också välja nån annan sträcka om den inte passar dig.
Min bror var där och såg en annan uppskjutning lite senare – skrev om det här. Programmet med rymdfärjor kommer att stoppas under nästa år. Enligt NASA är den sista uppskjutningen planerad till 31:a May, 2010. Det blir i så fall det 133:e flygningen med rymdfärjan.
Onsdagsförberedelser
Det blev en hel dag i studion, nästan uteslutande med förberedelser inför fredagens företagsjobb. Det blev de sista justeringarna på låtarnas arrangemang, några nya jinglar och sen utskrift, lite backtracks och till sist packning. Jag är så otroligt glad för min studio. Det är alldeles lagom stort med två rum där jag får plats med alla instrument, alla syntar kan stå upplockade samt all inspelningsutrustning. Jag förstår inte hur jag klarade mig utan detta innan. Men men, det blev många provisoriska arbetsplatser genom åren och på nåt sätt gick ju dets också.
Det verkar som att även Spotify har fått säkerhetsproblem. Först trodde jag det var ett hoax, men det verkar inte så. Så, för dig som har Spotify, gå hit och läs. Fick också ett tips om Zink Music – för oss gamla slick-fantaster kan det verkligen vara nåt. Bara smakprovet med Frank Ådahl ger mersmak.
Stämningen
Som många av er vet delar jag mitt arbetsliv i två delar – som systemutvecklare på SVT och som frilansmusiker och lite annat musikjobb som arrangering och inspelning. Balansen är inte helt enkel, men båda delarna befruktar varandra på ett skönt sätt, något som säkert flera av er som har samma upplägg känner igen er i.
Jag trivs bra på SVT – det är en skön arbetsplats som först och främst producerar nåt som jag kan stå för fullt ut. Sen är vi ett skönt gäng i den lilla grupp där jag jobbar, ganska högt i tak och en lagomt ambitiöst tempo. So far so good. Men stämningen i en grupp som inte är så stor påverkas lätt av om en person kommer in eller faller bort. Det känns just nu. Några sköningar (konsulter) som vi haft inne ganska länge har precis lämnat och det märks ganska tydligt. Jag saknar just nu lite groove, lite galet, lite småfilurigheter, lite sånt där som man hann vänja sig vid. Well, det ordnar sig.
